Maria är en igelkottsbeskyddare
– matar igelkottar varje kväll

När Sydnärkenytt besöker Maria är det kvällsmatning. Den lilla gräsplätten bakom hennes lägenhet vimlar redan av igelkottar. De knaprar ljudligt på maten Maria lagt ut. De förefaller tämligen orädda.

– Som mest har jag haft 14 igelkottar i min lilla trädgård. Jag tror det är den skyddade miljön här, med buskar och häckar som gör att de trivs. Det finns många ställen där de kan bo.

En annan orsak är nog att Maria gör en hel del för att de små taggiga djuren ska trivas.

– Jag matar dem dagligen och håller dem med friskt vatten. Ibland försöker jag också hjälpa dem om de har problem. Jag tar bland annat upp dem och plockar fästingar ibland. Handskarna ligger framme. Utan dem är det svårt att tas upp en igelkott utan att sticka sig.

Men vad ger du dem att äta?

– Torrt kattfoder gärna med fisk. Det gillar de. Det ska vara gott om protein men ingen spannmål. Jag tycker det fungerar bäst att strö ut foder på gräset. Skålar fungerar mindre bra.  Jag har en bar med vattenskålar i ett hörn

Får inte bli för tjocka

Hon ger igelkottarna namn och ibland märker hon dem med lite nagellack på taggarna för att hålla kolla på dem lite.

– Jag har kollat, man kan göra det utan att de far illa. Där till exempel, är Jean Claude, han är en synnerligen aktiv stor hane. Han var synnerligen viril i våras, jag tror han är pappa till ett flertal igelkottsbarn här.

– Den där kotten har jag märkt med lite blått, det är en hona, hon har en unge här någonstans. Han är också märkt i samma färg

Efter en liten stund kommer mycket riktigt en liten söt unge fram för att äta.

– Han har ändå växt rejält under sommaren. De ska helst inte bli för feta. Det är inte bra, då kan de nämligen inte dra ihop skölden av taggar när de utsätts för fara. Men det är inte helt lätt. Jean Claude är ju rätt tjock, han springer ju runt och äter allt han kommer över.

Kan bli närgångna

Maria är med i olika grupper för igelkottskyddare på sociala medier. Hon har genom åren inhämtat en hel del kunskap.

– Jag har även kontakt med en djurskyddare, djursjukvårdare i Skåne som vårdar och räddar igelkottar. Han har en del kunskap vad man gör när de skadar sig, eller blir sjuka. Jag har exempelvis en trebent igelkott här ibland.

Hur väcktes ditt intresse för igelkottar?

– Det har funnits länge. Redan på 1980, när jag var ung, gillade jag igelkottar, märkte dem, matade och höll koll på individer. Sedan har de varit med mig stora delar av livet. Jag bodde en period i en gård, där fanns det konstigt nog inte igelkottar. Men sedan jag flyttade hit har jag verkligen kunnat odla intresset.

Kommer de aldrig in i huset? 

– Jo, det händer. Men det försöker man helst undvika. De är ju ofta fulla med loppor och fästingar och luktar ganska illa. De kan också vara lite aggressiva. Det är bra att ha skor när man matar. Ibland har jag med ett skohorn för att värja mig, de kan bli närgångna och rentav bitas lite i fötterna.

Maria visar en filmklipp i telefonen. Det föreställer hennes katt Julle som vilar utsträckt. En igelkott smyger fram till katten… Och biter den i tassen, katten flyger upp med ett ilsket ljud.

– Igelkottar är tuffa varelser, säger Maria.

Var med och räkna igelkottar

Igelkottsveckan, mellan den 12 och 18 augusti, är en del av projektet ”Rädda mångfalden i Sveriges natur – en kamp för hotade arter. Tanken med igelkottsveckan är att öka intresset för igelkottar och för att hjälpa dem. Bakom projektet står Världsnaturfonden och Nordens Ark. Man kan anmäla sig för att vara med och räkna online. Länk i slutet av artikeln

Under veckan är det meningen att man ska anteckna hur många igelkottar man ser och var man ser dem. Man uppmanas också rapportera om man inte ser några.

Igelkottar är en mycket gammal art, lite av ett överlevande urtidsdjur. De har troligen funnits i 30 miljoner år, men nu anses de alltså vara hotade, både i Europa och Sverige.

Exakt varför de minskar är man inte säker på. Men det faktum att vi har allt mer kliniska trädgårdar, med mindre ohävdade ytor, mer klippt gräs, mindre trädgårdsskräp brukar framläggas som förklaring. Moderna jordbruksmetoder och olika miljögifter en annan. Många igelkottar blir överkörda. Robotgräsklippare sägs också vara ett problem

Men det är inte helt konsekvent. Många har, precis som Maria, erfarenheten att igelkottar trivs mycket bra inne i mindre tätorter, villasamhällen, där det finns gott om välskötta trägårdar, vårdade ytor, klippt gräs. Medan andra, med stora ovårdade ytor, gott om skräp, sly, lövhögar, kvistar och långt till jordbrukslandskap, aldrig ser igelkottar.

En naturlig fiende till igelkotten är grävlingen.