Världens största anläggning
för plastsortering
finns i Motala

Anläggningen invigdes i höstas.

De flesta av oss sopsorterar sedan ganska många år. Syftet är ju att få en mer cirkulär ekonomi, där allt som går att återvinna återvinns. Men med en del av det vi sopsorterar har det varit lite si och så med återvinningen, plast exempelvis. Fortfarande eldas en hel del plast, eller energiåtervinns som det kallas i sopsammanhang. Haken har varit att sortera plasten vi slänger i återvinningscontainern. Det har ofta ansetts som för svårt och för kostsamt.

Effektivare återvinning

– De anläggningar som funnits fram tills denna invigdes har bara kunnat sortera ut kanske 3-4 plastsorter. Det gällde exempelvis vår egen anläggning här i Motala. I den kunde vi sortera ungefär 47 procent av plasten, fyra sorters plast. Resten gick till förbränning.

Men i den nya anläggningen, som alltså fått namnet Site Zero, är det helt andra siffror.

– Vi kan sortera ut 12 olika sorters plast. Det gör att vi sorterar upp emot 95 procent av plasten vi får in.

Det som sorteras är den plast som kommer in från återvinningsstationer, förpackningsplast. Det som ingår i det så kallade förpackningsansvaret. Det vi lämnar på återvinningsstationen.

Kommer mer plast

– Alla prognoser talar för att den volymen kommer öka när vi får fastighetsnära insamling av återvinnbara förpackningar. I 70 av landets 290 kommuner har man redan infört det.  Där ser man att det kommer in ungefär 40 procent mer plast. Samtidigt minskar volymen i soptunnorna med ungefär samma mängd. 

I exempelvis Laxå, Askersund, Hallsberg och Lekeberg, kommer troligen fastighetsnära hämtning redan införas senare i år eller nästa år.
Site Zero kan sortera ungefär 200 000 ton per år. 

– Det är ungefär så mycket förpackningsplast som kommer ut på marknaden på ett år i landet. Vi sorterade ungefär 100 000 ton här innan ombyggnaden. Den gamla anläggningen är numera en del av den nya. Det kommer ta tid att öka volymen. Prognosen säger 130 000 ton i år.

  Dyrare att förbränna plasten

Det vi inte sopsorterar och tar med till en återvinningsstation hamnar ofta i soptunnan.

– Den plasten får vi ju oftast inte hit. Den skickas direkt till ett värmeverk för förbränning med de andra soporna. Men priset på utsläppsrätter för koldioxidutsläpp har gjort det allt dyrare att elda plast i värmeverk. Det gör att  fler värmeverk faktiskt numera sorterar ut plast en innan soporna förbränns. Den plasten kan då skickas hit. Det blir en andra chans för plast som vi av olika skäl stoppat i soptunnan.

Enligt Mattias har priset på utsläppsrätter för ett ton koldioxid gått från 5 euro 2018 till 100 euro nu.

– I klartext innebär det att förbränning av plast, som tidigare varit en ganska bra affär för de sopanläggningar som gjort det, har blivit en stor kostnad. Det lönar sig redan att skicka plasten till oss för sortering. Det kommer bli allt mer lönsamt att återvinna till ny plast.

Återvinns utomlands

Men vad händer med plasten som ni sorterar ut?

– I dagsläget skickar vi merparten av plasten till industrier som kan återvinna den i Centraleuropa, ofta Tyskland. Vanligen kan en fabrik återvinna kanske en eller två sorter, så vi samarbetar med flera. Det de producerar av vår plast är råvara för plastindustrin, i form av granulat.

Finns det ingen som kan återvinna plasten i Sverige?

– Nej, tyvärr inte i dagsläget. Det är därför ett naturligt andra steg för oss. 

Kommer ni bygga en sådan fabrik?

– Ja, planer finns, men då blir det en anläggning som kanske kan hantera fyra plastsorter, de vanligaste. Det är ingen tvekan om att industrin behöver råvaran, annars är de ju råolja som gäller. Den blir inte billigare.

Olika tekniker

Anläggningen i Motala använder sig av flera olika tekniker.

– Dels är det sensorer som använder infrarött ljus, eller egentligen NIR, nästan infrarött ljus. Dessa avgör vad det är för polymer i plasten och hur den ska sorteras. 

Men det är också frågan om olika kameror och ett kraftigt datasystem.

– Vi använder oss av AI, för att systemet ska kunna lära sig, anpassa sig, och på det sätter öka kapaciteten. Tillsammans ger allt troligen det effektivaste systemet i världen.

Det finns också väldigt mycket transportband på Site Zero.

– Ja, ungefär 5,5 kilometer. Det första vi gör med plasten när den kommer hit i form av balar är att klippa bort de band som håller ihop balarna. Sedan körs allt i en kvarn. Vi sorterar också tidigt bort allt som inte är förpackningsplast. Trots att folk är duktiga på att sopsortera är det ungefär 30 procent av det vi får in som inte är förpackningsplast. Det kan vara annan plast, kartong, eller rentav metall. Bland annat finns en magnet som tar bort metall.

Svårt med PVC

2030 måste alla förpackningar gå att återvinna. 

Finns det plast som är svår att återvinna i dag, eller omöjlig?

– Det gör det tyvärr, en av de vanligaste plastsorterna, PVC, som återfinns i bland annat leksaker, köksredskap, plasthinkar etc, är svår att återvinna i dag. I praktiken är den redan i dag ovanlig som förpackningsplast. Vi samarbetar med fler industrier om att försöka knäcka den koden. 

Men varför gör ni det, om PVC är ovanlig i förpackningar?

– En del av det vi gör handlar om att skapa en marknad. Ett incitament för att öka återvinningen. Mycket av det som varit problematiskt med återvinning har handlat just om marknad. Man har inte sorterat plast för att det inte funnits någon marknad för återvunnen plast. I andra änden har industrin inte byggt någon kapacitet för att använda återvunnen plast, för att det inte funnits någon, eftersom det inte funnits någon som sorterar, Moment 22 så att säga. Genom att skapa marknader kan vi bryta dödlägen och få igång kedjor av återvinning.