Jag lever med vindkraft – varje dag

Jag tänker inte ta ställning för och emot vindkraft. Men jag vill däremot försöka komma med lite erfarenheter. Jag har nämligen en erfarenhet som jag inte delar med så förfärligt många. Jag bor ensligt, mitt i skogen, förhållandevis långt från vägar och samhällen, för att vara i Sydnärke. Men jag bor mycket nära tre 155 meter höga vinkraftverk. Det närmsta står ganska exakt 500 meter från den plats där detta skrivs. Många tycker nästan det ser ut som vi har det i trädgården.

Jag får ofta frågan om de stör. Tja, man får nog lov att definiera vad det innebär att bli störd. En del stör sig på grannar som spelar hög musik, gasar för mycket med bilen. Andra reagerar på hög musik inne i städer, bullret från en väg eller ljudet av en padelbana. Kort sagt, man kan störa sig på lite av varje, gränsen är individuell. 

Personligen får jag nog lov att erkänna att jag skulle överdriva kraftigt om jag påstod att vindkraftverken stör mig. Går jag ut och tittar efter dem ser jag ju dem, lyssnar jag efter dem hör jag dem, ibland. För det mesta som ett mummel i bakgrunden.

Naturligtvis innebar de en förändring, inte minst visuellt. Tittade jag norrut fanns ju bara skog där, nu finns vinkraftverken. Men de flesta som besöker oss släpper vindkraftverken efter någras minuter. Här finns ju hundar, ankor, katter och skog att titta på. En del tänker inte ens på vindkraftverken.

Den näst vanligaste frågan är om de låter. För det mesta låter de ganska lite. Som det varit de senaste dagarna, med stark blåst, låter de en del, speciellt om man står nära dem. Men att påstå att vi störs av ljudet här hemma vore att överdriva. Man glömmer ofta att inte minst skogen låter ganska mycket när det blåser, det susar, viner i träd och buskar. 

Ljudet beror också till stor del från vindriktningen. Blåser det rak nordan, eller nordöst, hamnar vi så att säga bakom vindkraftverket, då bullrar de en del. Den stora fördelen är att då är man kanske ändå inte ute och myser i trädgården precis. Det hörs i princip aldrig inomhus. Hos min mamma, tre kilometer bort, syns vindkraftverken väl, men hörs inte alls.

På våren, sommaren och hösten tar kanske lövverket bort en del ljud, jag vet inte, man upplever knappt ljudet från vindkraftverken då. Vi bor högt, vi hör allt möjligt. Järnvägen tre kilometer bort, en bil som accelerar i Pålsboda 5 kilometer bort, musik från Folkparken. Allt sammantaget, även inräknat vindkraftverken, så är det ändå rätt tyst här här. Så tyst att man ofta hör naturens ljud. Vinden, brölande hjortar, ugglor och småfåglar.

Det ska också tilläggas att vi inte lider av sjukdomar kopplade till vindkraftverken, vi känner inte vibrationer i marken och jag har, trots att jag nästan dagligen går runt verken med min hund, aldrig hittat döda fåglar. Däremot vimlar området av hjort och vildsvin, samt en och annan älg, även om de tyvärr är mer sällsynta. tvivlar dock på att det har med vindkraften att göra.

Konkret är bygget av en vindpark, från de första sonderingarna till bygge, en synnerligen utdragen process. Det är inte helt ovanligt att det tar 10 år eller mer. Det tog ungefär så lång tid här.

De flesta vindkraftsprojekt som inleds blir faktiskt aldrig av.  Om de blir av blir det nästan aldrig så många vindkraftverk man tänkte från början. Det blir nästan aldrig heller så höga vindkraftverk som det talas om först. Det har en enkel förklaring. Eftersom tillståndsprocessen tar så lång tid tar man till i överkant. Man ansöker för de största vindkraftverk som finns, eller rentav som planeras att finnas. Annars är ju risken att teknikutvecklingen för länge sedan sprungit ifrån projektet när det väl får tillstånd och kommer igång. När man började planera här 2005-2006, var det få som kunde föreställa sig 155 meter höga verk. När de väl byggdes  2016 var de standard.

Från det första samrådet, informationen, är det många nålsögon som måste passeras. Hittar man häckande rovfåglar på platsen, jag då går den i allmänhet bort. Det kan gälla även andra naturvärden. En planerad vindpark vid Dovrasjöarna i Hallsbergs kommun lades ner på grund av sådana apsekter.

När man väl sökt tillstånd kan kommunen sätta stopp. Om kommunen upplever stort missnöje bland befolkningen, eller anser att etableringen på annat sätt går emot intressen i kommunen, ja, då kan kommunen lägga sitt veto och stoppa parken.

Det har gjort att det finns mer vindkraft vissa kommuner. I exempelvis Örebro och Kumla kommun finns mycket få vindkraftverk. I Hallsbergs kommun finns ett fåtal, i Lekebergs kommun lite fler. I Askersunds kommun finns flest vindkraftverk i länet. även i Laxå kommun finns gott om vindkraftverk.

Under senare år har många kommuner använts sitt veto mot vindkraftparker. Regeringen har föreslagit ett nytt system, där kommuner erbjuds ersättning när vindkraft etableras. Det kommer troligen öka intresset.

För att knyta ihop säcken då. För mig personligen har inte vindkraftverken inneburit någon jättepåverkan på livet. Självklart förändras utsikten. Men ingen i familjen känner nog att vi direkt kan tala om att vi är störda, eller att livets förstörts. Andra saker, som timmerbilar,  järnvägsbommar som är nere för ofta och för mycket bilar som passerar på konstiga tider stör oss nog mer, men det är ändå en mycket störningsfri tillvaro här.  Värdet på fastigheten har fortsatt uppåt i ungefär samma takt som tidigare.

Och jo, visst var byggprocessen det som kanske innebar mest påverkan. Bara gjutandet av ett fundament, innebar att 200 betongbilar passerade, det byggdes tre. Det har troligen inte ens passerat så många bilar under de år som gått sedan verken stod klara.