Ingrid Johansson har haft en livslång passion för handarbete, men det har framförallt varit ett sätt att visa omtanke för andra. Hon har skänkt tusentals alster till välgörenhet.
Ingrid 97 år, virkar och stickar i välgörenhetens tjänst
Det är aldrig för sent att göra skillnad – det visar 97-åriga Ingrid Johansson från Hallsberg som varje dag sätter sig ned med sitt handarbete för att skapa babyfiltar och sockor till välgörenhet. Sin ålder till trots är Ingrids engagemang för att hjälpa andra fortfarande lika starkt som när hon började för över 80 år sedan. -Det är handarbetet som gjort att jag blivit så gammal, säger hon.
Det är lite svårt att gå, ögonen är också en aning skumma och hörapparaten får hon absolut inte någon ordning på.
– Men själva huvudet är inte så dåligt, säger Ingrid Johansson med glimten i ögat.
Skänker till Bra & Begagnat
Händerna är det definitivt inget fel på heller. Tvärtom. För dagen är det en ljusgul socka som håller på att växa fram från stickningen i hennes flitiga händer.
– Ja, det är här inne jag håller till mest om dagarna. Lägenheten är stor och rymlig, men det här är mitt arbetsrum, kan man säga, förklarar Ingrid.
På bordet intill ligger små högar med sockor som hon har stickat. Lite här och där i rummet hänger de virkade barnfiltarna som har blivit något av hennes signum. Fint komponerade i glada färger, 54 rutor i vardera.
– Jag har inte så många filtar hemma just nu, min sonhustru Susanne var här i förra veckan och hämtade en leverans. De senaste åren, det kanske är 30 år, har jag gett sakerna jag gör till Bra & Begagnat (butik inom second hand.
I en leverans tillbaka från butiken får hon garn. Det går åt hur mycket som helst. Så är det någon som vill bidra med garn till välgörande ändamål så är Ingrid mer än tacksam.
Har rutin så det räcker
Hur började det här med handarbete?
– Jag har alltid handarbetat. Det är ett stort intresse, och väldigt roligt! På allvar började det väl när jag gick piga hos prästen i Högsjö. Jag var 16 år då, och fick virka spets till lakanen i prästgården.
Ingrid är född i november 1928 och tillhörde den första kullen som fick gå sjuårig grundskola i Brevens bruk. Efter det kom hon till Kävesta folkhögskola. Men någon hushållsskola med fortsatt karriär som piga blev det inte.
Istället träffade hon Torsten Johansson, som drev Volvos verkstad i Hallsberg på den tiden. De gifte sig och bosatte sig i Långängen. Fick barnen Evert och Anita, och Ingrid jobbade som kontorist på firman.
– Då handarbetade jag kanske inte så mycket, funderar Ingrid.
Ett uttalande som hon direkt får ändra på. Förutom alla hemstickade plagg till barnen, och mattor som hon vävde, så har Ingrid ett tidningsklipp sparat som visar att hennes arbete i välgörenhetens tjänst har pågått nästan alltid.
– Det var så sant, jag och Marianne Gabrielsson startade Långängens kyrkliga syförening i Hallsberg. Det var 1953. Föreningen blev en samlingsplats för damer, vi träffades varannan torsdag och handarbetade.
Damerna höll i länge
Ingrid berättar om de årliga syföreningsauktionerna som hölls förr. Det var rena folkfesterna där både barn och vuxna samlades. Föreningen fick in åtskilliga tusenlappar genom åren, och all behållning gick till välgörande ändamål.
– Syföreningen var aktiv i 60 år. Jag var med till sista mötet. Då var vi bara några få gamla damer kvar, det var dags att runda av. Men det var en rolig tid!
De är fortfarande några tanter från grannskapet i östra Hallsberg som träffas då och då. Alla är inte lika flinka i fingrarna längre, men det gör inget, menar Ingrid. De pratar och dricker kaffe.
Under flera år var Ingrid också verksam för Röda korset i Hallsberg. Särskilt under den perioden då det tillverkades mängder av så kallade baby-paket som sedan skickades ut till behövande runt om i världen.
– Vi stickade barntröjor, blöjbyxor och sockor, och virkade filtar förstås. Vi gjorde flera hundra paket den här perioden.
Hur många filtar har du virkat egentligen?
– Jag har inte koll längre. Troligen fler än tusen i alla fall.
“Ger med glädje bort”
Jag frågar Ingrid varför hon inte säljer sina alster i stället för att ge bort allting. Tjänar en slant på jobbet, helt enkelt. Hon lägger ned stickningen i knäet och ser helt oförstående ut.
– Säljer? Jag gör det här för nöjes skull och ger med glädje bort sakerna till Bra & begagnat, som i sin tur skänker plaggen till nödställda, säger Ingrid bestämt och tillägger:
– Jag tycker att jag har det bra, jag kan gott hjälpa andra som behöver det. Det är mitt handarbete som gjort att jag har blivit så gammal.
Kanske lite visdom att begrunda så här i juletid. 97-åriga Ingrid är med sitt virkande ett levande bevis på att ålder bara är en siffra. Hon visar att det aldrig är för sent att bidra och att varje liten insats kan göra världen lite bättre.
-Jag tycker att jag har det bra, jag kan gott hjälpa andra som behöver det, säger Ingrid Johansson.
