Bävrarna har funnits vid Fagertärn länge och naturvårdsåtgärder har bidragit till att de har etablerat sig. Nu är näckrosorna borta och Göran Hartman undrar varför man inte gjort något åt saken tidigare. Foto: Katarina Hanslep
”Fagertärn har blivit en plaskdamm för bävern”
Det finns en anledning till att de röda näckrosorna försvunnit från Fagertärn. Nyligen utförda naturvårdsåtgärder har gynnat bäverns utbredning, och tillräckligt har inte gjorts för att stoppa den. Eftersom det inte finns så mycket lövträd i området, blir näckrosornas rötter naturligt mat till bävern.
– Fagertärn har blivit en plaskdamm för bävrar, säger Göran Hartman från Tivedens vänner.
De röda näckrosorna i Fagertärn har under flera år minskat i antal. Som flera medier har rapporterat om i sommar, är de för första gången helt försvunna. Näckrosorna i Fagertärn har haft stor historisk betydelse för att göra Tiveden känt och bevarat som Sveriges sydliga vildmark. Området lockar tusentals turister varje sommar, och många vill se de världsberömda näckrosorna.
Fagertärn är idag ett stort turistmål och vid sjön finns ett kafé som drivs av ideella krafter från Olshammars intresseförening. Runt Fagertärn finns en stig som delvis är tillgänglighetsanspassad, En järnväg för timmer gick förbi Fagertärn och dess gamla banvall används nu som gångväg.
Bara gula
I år får besökare nöja sig med att titta på gula näckrosor, eftersom både de röda och de allra flesta vita är borta. Endast några få vita finns i en vattensamling intill Fagertärn. Enligt Tomas Gustafsson, handläggare på länsstyrelsen, är bävern en av anledningarna till att näckrosorna försvunnit. Det finns färska spår och enligt honom såg en observatör en bäver i Fagertärn i mitten av juli. Detta trots att länsstyrelsen fångat fem bävrar i fälla under vintern. De verkade allihop bo i en bäverhydda vid sjöns nordöstra inlopp.
I en skrivelse till Olshammars intresseförening pekar han också på andra anledningar till att näckrosorna ska ha minskat i antal. Att vattnet har blivit mörkare och siktdjupet sämre och högre vattentemperatur kan också vara anledningar till färre antal röda näckrosor. Efter semestrarna planeras att nya bäverfällor ska sättas upp av länsstyrelsen.
Hoppas de kommer tillbaka
Ann Pettersson från Olshammar jobbar ideellt i kaféet och träffar många turister varje dag.
– Det kommer väldigt många hit som var här när de var barn och minns hur mycket röda näckrosor som fanns då, berättar Ann Pettersson.
Bävrarna verkar ha etablerat sig i området.
– När vi gick här i vintras låg det mängder av uppdragna näckrosrötter vid sjöns utlopp, berättar Ann.
Hon hoppas dock att näckrosorna ska komma tillbaka igen.
– Det brukar de göra. Och flera turister har sagt att det finns i andra sjöar. Men det här är ju ursprungssjön, det är sorgligt om de försvinner härifrån.
De röda näckrosorna är fridlysta överallt.
Ann Pettersson i Olshammars intresseförening jobbar ideellt i kaféet och träffar dagligen många som kommer för att se de röda näckrosorna i sin ursprungssjö.
Göran Hartman, som bor i Tiveden och är medlem i föreningen Tivedens vänner, tillbringade sin barndoms somrar i Tiveden och har sett områdets utveckling.
– Vi bodde i Hallsberg men hyrde hus i Tiveden varje sommar under tidigt 1950-tal. Det här är mina gamla släktmarker och vi var de första sommargästerna i området, berättar han.
De första somrarna tillbringade den unge Göran vid Holmsjön några kilometer från Fagertärn, där han tog sig fram på cykel. Han har visat de röda näckrosorna för många turister genom åren, som var en stor sensation och kända över hela landet.
– Det ordnades turistresor dit på somrarna, bland annat av Göteborgsposten, då fanns inte vägen fram till sjön, berättar han.
Göran Hartman har också en personlig koppling till den röda näckrosen.
– En släkting till mig, botanisten Carl Johan Hartman (1790-1849), skrev Närkes Flora. I sjunde upplagan finns den röda näckrosen med. Det bidrog till att göra den världskänd, berättar Göran.
Har varnat
Han och andra har varnat för att näckrosorna ska försvinna i många år och menar att de åtgärder som gjorts för att förändra landskapet och anlägga våtmarker har bidragit till att bävern har fått en större utbredning än någonsin tidigare.
De röda näckrosorna är fridlysta sedan lång tid tillbaka. Det vittnar den här gamla skylten vid Fagertärn om.
Från att ha varit utrotad i Sverige för 100 år sedan finns idag över 130 000 bävrar i Sverige, enligt SLU. Om de blir för många kan de utgöra ett hot mot såväl vandrande fiskar som känsliga fågelarter i lövskog, eftersom bävern både fångar fiskar och fäller träd.
Bävergnag
Längs promenaden vid Fagertärn finns många spår efter bävrar. En björk ligger fälld ut i vattnet, omgärdad av bävergnag.
– Man ser att trädet har legat i flera år. Varför har man inte gjort något åt bävrarna tidigare?
Björk är bäverns favoritträd.
– Som du ser finns det inte många björkar här. Det gör det ännu mer naturligt för bävern att äta upp näckrosens rötter, säger Göran Hartman.
Hade man tidigare satt ut fällor eller hindrat bävern från att etablera sig kanske näckrosorna funnits kvar.
Dämd från två håll
Fagertärn är en dämd sjö från båda håll, och enligt en kulturmiljöutredning som gjordes 2018, ingår den i ett system med dammvallar som såg till att försörja Algrena stångjärnshammare och Aspa bruk med vatten. Den finns inte med på kartor från 1600-talet utan har tillkommit senare. Att Fagertärn är just en damm tror Göran Hartman kan ha bidragit till att inte mer har gjorts för att bevara den röda näckrosen.
– Myndigheterna verkar inte tycka att det är angeläget att bevara dammarna, och därmed den röda näckrosen. De naturvårdsprojekt som gjorts gynnar snarare bävern, säger Göran Hartman.
Längs stränderna vid Fagertärn finns flera år gammalt bävergnag, så det är längesen bävern etablerade sig här. Den äter gärna rötterna till röda och vita näckrosor.
Även uppströms längs Algrenaån från Fagertärns norra utlopp, finns spår av bävrar.
Om gamla dämmen tas bort i skogen kommer bävern naturligt och dämmer upp igen.
– Det var bävrarna som en gång i tiden visade befolkningen var det var bra att bygga dammar. Hela Tiveden sjösystem är ett nätverk av uppdämda vatten till kvarnar och smedjor, säger Göran Hartman.
Ett stenkast från Fagertärn har ett naturvårdsprojekt nyligen gjorts, i det som kallas Fagertärnsbäcken eller Algrenaån och som utgör Fagertärns norra utlopp till Rösjön. Göran Hartman minns hur det såg ut där när han var liten.
– Vid infarten till Fagertärn låg en rak bäck med sandstränder som jag kunde gå längs. Där fiskade jag bäcköring som barn. Öringen kunde leka på sandbäddarna.
Meandring
Nu den delen av bäcken tagits bort av markägaren och en slingrande bäck skapats istället, en meandring, med följden att marken blivit ett gräsbevuxet kärr som man inte kan gå igenom. Här kan inte öringen leva.
– Landskapet är helt förändrat på ett onaturligt sätt. Vatten rinner inte så där i skogen. Meandring brukar man göra i öppna landskap, inte i skogen, säger Göran Hartman.
Den har enligt Göran Hartman bidragit till bäverns utbredning i området.
– Åtgärden är ungefär som att bjuda hit bävern att flytta in. Fagertärn blir en plaskdamm för bäver och det är inte konstigt att de världsberömda röda näckrosorna nu är borta. Det är länsstyrelsens okunskap om genomförda åtgärder som leder till denna förstörelse av näckrosorna.
Källor:
”Grön infrastruktur för den biologiska mångfalden”, powerpoint Länsstyrelsen 14 oktober 2022.
SLU 27 juni 2022 ”100 år sedan bävern återkom till Sverige”
Länsstyrelsen 2018: ”Dammar i Örebro län, Vätterns avrinningsområde. Damm 7 Fagertjärn”.
Här är en bild från länsstyrelsens powerpoint ”Grön infrastruktur för den biologiska mångfalden”, som visar meandringen som gjorts vid Ekemoängen i skogen vid Fagertärn. Källa: Länsstyrelsen.
Nu är de röda näckrosorna borta från Fagertärn. Arkivbild.
Lantmäteriets karta visar hur meandringen ser ut nu.
Ett flygfoto från 1965 visar att bäcken där meandringen idag går, då var rak. Källa: Lantmäteriet.
