Den andlige ledaren
från Åmmelångens strand

Hur firar en biskop jul?

Jag lever ju inte i någon relation, så något regelrätt familjefirande blir det inte. Jag är med på ett öppet julfirande i Västerås, det som ibland kallas för ett alternativt julifirande på julafton. På julnatten leder jag julnattsmässan i Västerås domkyrka.

Många kyrkligt aktiva brukar säga att påsken är den viktigaste kristna högtiden för dem, men hur ser du på julen?

– Julen är viktig, det är ju en enormt kraftfull kristen högtid, som är viktig, för att inte säga central, för väldigt många människor. Vi pyntar , äter speciell mat och spelar speciell musik och uppmärksammar kristi födelse på många olika sätt. Ingen annan högtid tar samma plats, är lika central.

Predikar man ofta, leder gudstjänster även som biskop?

– Även som biskop är man ju framför allt präst, så jag predikar nog, håller gudstjänst, 2-3 gånger i veckan. Som biskop leder man också många möten, jag inleder alla möten med en liten andakt.

Kontakt med ortodoxa kyrkor

En biskop är andlig ledare för ett stift. Det är biskopen som leder prästernas arbete. Han är också ordförande för stiftstyrelsen och domkapitlet. Man kan säga att domkapitlet är lite av prästernas, kyrkans ansvarsnämnd.

– Ja är ju också med i biskopsmötet som träffas flera gånger i månaden. Biskopsmöten beslutar i det man kallar teologiska frågor. Bland annat hur kyrkan ska tycka och agera i trosfrågor.

De mer värdsliga frågorna, som egendomsförvaltning, sköter kyrkomötet dit vi håller demokratiska val.

– Biskopsmötet sysslar också mycket med internationella frågor. Jag är ansvarig för kontakterna med de östliga ortodoxa samfunden, som den koptiska kyrkan i Egypten, Assyrierna i  Irak, Syriansk-ortodoxa samfund, grekisk ortodoxa kyrkan.

Inte den ryska kyrkan

Det är dock en östlig kyrka som svenska kyrkan inte har några kontakter med, den Rysk-ortodoxa.

– När Svenska kyrkan 2009 beslutade att vi skulle börja viga samkönade par bröt den rysk-ortodoxa kyrkan alla kontakter med Svenska kyrkan. Med facit i hand var det bra. rysk-ortodoxa kyrkan har ju sedan allt mer utvecklats till en stödorganisation för Putins regim. Kyrkan stödjer ju exempelvis helhjärtat Rysslands krig i Ukraina. Det hade varit omöjligt för oss att ha kontakter, sammarbeta med dem.

Du har själv sagt att du kommer vägra prästviga präster som säger att de inte vill eller kommer viga samkönade par.

– Ja, men det har inte varit någon stor sak. Jag har inte behövt ställas inför det än. Vi som kyrka kan inte befinna oss i ett annat land än det vi verkar i. Vi har utvecklats. Sverige är ett öppet tillåtande rum. Vi ska inte stänga det utan bidra till att hålla det öppet . Allas lika värde, rätt, solidaritet, jämlikhet, är helt centrala i min kyrka.

‹”Man vänjer sig vid mitran och kräcklan”

Du har ju din prästkrage och den lila skjorta biskopar ofta bär i dag. Men ofta, i kyrkan har du ju liturgiska kläder, hatten, som kallas mitra, kåpa och kräcklan, käppen, kläder som för de flesta nog skulle kännas lite extrema, hur känns det?

– Haha, man vänjer sig, det följer ju lite med ämbetet, som en uniform. Man känner sig högtidlig.

Iklär du du dig en roll med de liturgiska kläderna?

– Nej, det skulle jag inte säga, men högtidligt känns det alltid.

Vid Åmmelångens strand

Hade du en bra barndom?

– Det hade jag. Jag växte upp på ett jordbruk vid Åmmelångens strand, med djur. Mina föräldrar jobbade hårt och hade mycket kärlek.

Mikael prästvigdes 1996, av biskopen i Strängnäs vid den tiden, Jonas Jonsson.

– Jag bad om att få komma till en församling i stiftets mest utsatta område. Det blev Södertälje.

15 år senare blev han vald till biskop, efter att ha blivit tillfrågad åtta gånger.

– Jag var först stiftsadjunkt i Västerås stift. Jag trivdes. Jag är ju uppväxt i en gammal bergslag, med gruvhål över allt. Det finns i Västerås stift, liksom bruksorter, en stor stad, det fina området runt Siljan, med starka kyrkliga traditioner, och så fjällvärden och rentav ett par samebyar i norr. Det fanns liksom allt, så jag tackade ja till att bli biskop i Västerås.

Du kunde blivit ärkebiskop i det senaste biskopsvalet?

– Jag kom på tredje plats, så det får man väl säga.

Har forskat och undervisat

Mikael ville bli präst redan i gymnasiet.

– Men det svängde lite fram och tillbaka, som det nog ofta gör i den åldern.

Först blev det ett annat spår,  bebyggelseantikvarisk utbildning i Göteborg. Men sedan blev det teologi i Uppsala (den utbildning man går för att bli präst). Han har också studerat och arbetat i Egypten där han också skrev en magisteruppsats om den Koptisk-ortodoxa kyrkans ungdomsarbete. Koptiska kyrkan är ett av de äldsta kristna samfunden.

Han har också forskat och undervisat på Uppsala universitet. Han har även hunnit med att arbeta med ungdomar och studenter inom Lutherhjälpen. Svenska kyrkan i utlandet och Svenska kyrkans mission. Som om inte det räckte har Mikael undervisat i dogmatik på ett universitet i Paris och disputerat i kyrkovetenskap.

– Jag har fått gå många fantastiska utbildningar, undervisat och forskat, en ynnest. Men som sagt, det som kanske gjorde störst intryck var kanske högstadiet på Sjöängen i Askersund. Engagerade lärare, som kände glädje i att undervisa. Det bidrog till att göra mig till den jag är.

”Kyrkan är nästa generation”

Hur ser du på kyrkans roll i framtiden?

– Kyrkan, tron är nästa generation. Vi ser hur många känner en stor tomhet, en brist på mening i sina liv, en hopplöshet, psykisk ohälsa, inte minst bland unga. Förlorar vi tron, vår kyrka förlorar vi vårt rotsystem. Vi kan erbjuda mening, hopp, och gemenskap. Jag tror det avgör hur vårt samhälle utvecklas. Vi jobbar ju mycket med ungdomar, det är där vi gör skillnad.

Han pekar också på det hjälparbete kyrkan gör.

– Ja, vi behövs där. Det finns en stor, tilltagande fattigdom, som inte alltid synsVi jobbar ju mycket med att ta hand om matsvinn i butiker En stor verksamhet. Jag blir skrämd, berörd, när vi kanske delar ut 2-300 matkassar i en ort med ett par-tre tusen invånare, hur blev det så? Samtidigt vet jag ju att vi då gör skillnad, hjälper, säger Mikael Mogren.

Var bor en biskop?

– Jag bor i biskopsgården i Västerås. Det ingår i kontraktet. Den byggdes på 1300-talet och överlevde med andra ord Gustav Vasa.

Men hur är det att bo i ett så gammalt hus?

– Det är bra. Jag känner av de som bott och verkat där, bra människor, som jobbat hårt. Men det var ju en liten omställning. Jag bodde i en helt vanlig tvårumslägenhet innan, så det blev onekligen en omställning, avslutar Mikael Mogren