Länsstyrelsen ska bekämpa lupiner i sommar. De anses utgöra ett hot mot inhemska växter. Men de ingår inte i lagstiftningen om invasiva arter. Foto: Pixabay.
Länsstyrelsen drar i
strid mot lupin och balsamin
Länsstyrelsen i Örebro län satsar 4,5 miljoner kronor på att bekämpa och på sikt utrota invasiva växtarter, framför allt lupiner och jättebalsaminer. Även om inte invasiva arter är mer frekventa här än i något annat län är det mer än vad någon annan länsstyrelse satsar.
Bekämpandet kommer ske både i statliga reservat och på kommunal mark. I vårt område deltar Askersund, Laxå, Hallsberg och Kumla kommuner.
– Jag kan inte tala för de andra Länsstyrelserna, men vi tycker det här är viktigt och har ett flertal projekt som vi vill genomföra här, säger Susanna Gustavsson, ansvarig för satsningen.
Hon menar att pengarna är en viktig investering för framtiden och att den biologiska mångfalden, de inhemska växterna, hotas av invasiva arter.
Men är det rimligt att lägga så pass mycket pengar på det här? Går det att utrota exempelvis blomsterlupiner?
– Det gör det absolut. Men det är ett arbete på flera års sikt. Vi vill börja med att ta bort de här växterna från reservaten och de marker som ligger närmast från vilka spridningen skett.
Men ni kommer väl inte åt invasiva arter på privat mark genom det här projektet?
– Det här är en början. Som privat markägare är man skyldig att bekämpa EU-listade arter delta i det här arbetet och motverka spridning av invasiva arter. Man ska alltså ta bort sådana här växter om man har dem i sin trädgård eller dikeskant. Andra arter som ännu inte omfattas av någon lagstiftning bör man ta bort för att inte få problem.
Hon betonar att det är ett arbete som kommer tar tid och sker på lång sikt.
Inte mer invasiva växter här
Örebro län är inte mer eller mindre drabbat av invasiva växter än andra län i området.
– Nej. Generellt är det vanligare med invasiva växter ju längre söderut i landet man kommer.
Bekämpande kommer ske genom att man helt enkelt gräver upp växter med rötterna eller slår av dom innan blomning och tar bort dem för destruktion.
Vid flera reservat
Det är framför allt blomsterlupin och jättebalsamin man inriktar sig på. I Sydnärke är det på följande platser Länsstyrelsen och kommunerna ska gå i fält för att bekämpa de invasiva växterna under 2021:
Lekebergs kommun
Lekeberga -Sälvens naturreservat (jättebalsamin)
Sixtorps naturreservat (blomsterlupin)
Laxå kommun
Tivedens nationalpark (blomsterlupin)
Askersunds kommun
Snavlunda-kälvesta naturreservat (blomsterlupin)
Hallsbergs kommun
Herrfallsängs Naturreservat (blomsterlupin)
Nalavibergs ekängs naturreservat (blomsterlupin)
Lite olika syn på vad som är invasivt
Vilka växter anses då som invasiva? Ja, det är inte en helt enkel fråga att svara på. Myndigheternas syn och lagstiftningen är inte helt konsekventa. Länsstyrelsen skriver följande i ett pressmeddelande:
"Jättebalsamin, blomsterlupin och kanadensiskt gullris, är ett hot mot biologisk mångfald, de konkurrerar ut andra växter och är svåra att bli av med."
Lagstiftningen kring invasiva arter utgår dock från en EU-förordning där en lång rad både växter och djur finns angivna. Men Naturvårdsverket och Länsstyrelserna har också adderat växter de anser vara invasiva i Sverige. Blomsterlupin och Parkslide är sådana exempel. De finns inte med i EU-förordningen eller i lagstiftningen.
De arter som ingår i EU-förordningen är man lagligen skyldig att bekämpa om de dyker upp på privat mark. Men från myndighetshåll anser man ändå att man bör ta bort även exempelvis lupin och parkslide, eftersom de sprider sig snabbt och besvärliga att få bort. Att de kan orsaka problem. Men det finns alltså ingen tvingande lag.
En växt som också brukar nämnas är jätteloka, som ibland även kallas jättehundloka. Den finns med EU-förordningens lista. Det kan vara värt att veta att just den växten både är giftig och lite frätande.
Efter 1800-talet
För att en växt ska anses invasiv ska den ha flyttats avsiktligt eller oavsiktligt av människor och vara av sådan karaktär att den sprider sig effektivt och på det sätter slår ut andra växter och därmed hotar inhemska växter. Men det är inte hela bilden. Man har dessutom satt brytpunkten 1800-talet. Växter som flyttades innan det anses därmed inte invasiva och finns inte på listan.
Kirskål anses inte invasiv
Kirskål, exempelvis som började odlas i Sverige under järnåldern, på 500-talet, sprider sig våldsamt och slår ut annan växtlighet, men den finns inte med på listan. På den läggs inga pengar för bekämpning. Det samma gäller spansk körvel, som även den sprider sig våldsamt och är svår att få bort när den etablerat sig. Söker man på dessa växter på internet så är det nog ingen tvekan om att både trädgårdsfolk och experter anser dem ordentligt invasiva. När vi sökt svar på varför dessa arter är mindre viktiga att bekämpa än de på listorna är det svårt att få något helt rimligt svar, mer än att de fördes in i landet före 1800-talet. Lite förenklat, ju senare en växt togs in i landet, desto viktigare anses den vara att bekämpa.
För att komplicera bilden ytterligare har Sveriges lantbruksuniversitets artdatabas en egen lista över invasiva arter som man anser hotar inhemska växter. På den finns bland annat vanlig Syren, Påskliljor, Scilla och Kaprifol med.
Fakta från Narturvårdsverket, SLU:s artdatabas och Wikipedia.
