Hevas omtumlande flykt blev barnbok

När Heva möter upp Sydnärkenytt är det första man lägger märke till hennes varma leende. Det andra är hennes sätt att föra och uttrycka sig, hur vuxen och mogen hon är trots sina unga 18 år. Men så har hon också varit med om saker som ingen människa ska behöva utsättas för.

– Jag brukar säga att jag egentligen inte har haft någon barndom. Visst har jag lekt precis som andra barn, men det är allt det traumatiska jag minns mest. Jag fick växa upp väldigt snabbt, säger Heva.

Hevas familj, bestående av föräldrar och en lillebror, är kurder och kommer urpsrungligen från Syrien. De var bosatta i en lägenhet i Aleppo, i norra Syrien, och levde ett vanligt familjeliv när inbördeskriget i landet eskalerade allt mer. De våldsamma sammandrabbningarna drev år 2014 omkring hälften av landets befolkning på flykt och över 170 000 människor hade då dödats.  

– Det blev vardag att se döda kroppar ligga på gatorna, att vara med om bomber som slår ner precis utanför skolan, att höra skott från vapen. Man var rädd hela tiden, för vad som skulle kunna hända. Till slut tog mina föräldrar beslutet att fly, berättar Heva.

Flydde genom bergen

Som kurd i Syrien är det inte bara att lämna landet. Folkgruppen är diskriminerad och en del av populationen räknas som statslösa, vilket innebär att man är berövad alla sociala rättigheter och har svårt att få tag i ett pass.

– Vi vandrade till fots, hela familjen, genom delar av Syrien, över bergen och in i Turkiet. Det var fruktansvärt svårt, en jättejobbig resa, där vi var tvungna gå på nätterna för att vi inte skulle bli upptäckta och råka illa ut, förklarar Heva.

Väl i Turkiet fann familjen viss respit, men stötte snart på problem. Trots att det bor många kurder i Turkiet har folkgruppen under lång tid varit utsatta för bland annat förtryck, massakrer och deportation. Det var därför svårt för Hevas föräldrar att hitta stadiga jobb och kunna försörja familjen.

– Så vi bestämde oss för att fly vidare, till Grekland. Man tar sig dit via havet, på gummibåtar. Smugglarna som fixar de här båtresorna sa att det inte skulle vara mer än 15 personer i båten, men när vi kom dit var det över 40 personer. Båtarna är inte gjorda för så många människor. Första gången vi försökte ta oss till Grekland höll vi på att drunkna.

Möttes av mobbning

Det krävdes flera försök att ta sig över havet. En gång blev alla flyktingar gripna av den turkiska kustbevakningen och sattes i fängelse. Andra gånger kapsejsade båten. Till slut kom Heva och hennes familj fram till Grekland, helskinnade. Där hamnade de i ett flyktingläger, under miserabla levnadsförhållanden, fram till dess att familjen så småningom kom till Sverige och Finnerödja år 2017.

– Det var speciellt att komma till ett sådant litet samhälle. Jag började skolan ganska direkt och var den enda invandraren i klassen. Jag hade inte lärt mig svenska än och kunde bara vissa fraser. Mobbningen började i princip genast. Mina klasskompisar anmärkte på min hudfärg, att jag var den enda med svart hår, och skrattade åt mig när jag försökte prata och läsa svenska. Jag hade inga vänner och var själv på rasterna, säger Heva.

Heva försökte anpassa sig. Hon var mån om att lära sig språket, men inte ens när svenskan satt förändrades situationen. Hon blev fortfarande mobbad och utstött.

– Jag försökte ändå att vara med och leka på rasterna, att vara en i gänget. Det är svårt när man är liten och så gärna vill ha vänner. Flera år senare har några av dem varit snälla mot mig men det kändes alltid falskt. Jag kan inte glömma hur de behandlade mig då, menar Heva.

Berättar genom bok

Idag går Heva andra året på frisörlinjen på Virginska skolan. Hon mår bra, trivs med utbildningen och har vänner. När man under hösten fick i uppdrag att skapa och driva ett UF-företag var det några av Hevas lärare som uppmanade henne att skriva en bok om allt det hon varit med om. 

 – Det konstiga är att jag varken gillar att läsa böcker eller skriva, så jag var först tveksam, skrattar Heva.

Men på något vis tilltalade idén henne och hon bestämde sig för att ta den på allvar. Resultaten blev barnboken ”Min resa” som med text och bilder berättar Hevas historia på ett lättillgängligt sätt. Att det blev just en barnbok har sina orsaker.  

– Jag tror att den är en viktig målgrupp att börja med, särskilt när jag tänker på hur det var när jag kom hit som barn. Min berättelse kanske kan skapa en större förståelse och minska fördomar. Mobbning och rasism är allvarliga problem som gör människor väldigt illa och det är inte okej. Jag vill få folk att reflektera över det och tänka efter, menar Heva.

Söker sponsorer

UF-projektet med barnboken ska drivas under ett års tid. Nu fokuserar Heva på att hitta sponsorer, för att på så vis få in pengar så hon kan trycka och sälja den.

– Jag försöker marknadsföra mig så mycket som möjligt. Mycket tid åt företaget ägnas på sociala medier, men jag har också varit med på en del mässor för att berätta mer om mitt projekt, säger Heva.

Kanske blir det fler böcker i framtiden om projektet faller väl ut, men Heva vill också satsa på att starta eget.

– Jag vill gå klart min utbildning, arbeta som frisör och så småningom öppna en egen salong. Det är drömmen jag arbetar mot just nu.

 Om du vill veta mer om Hevas UF-projekt så kan man följa henne på Instagram, där heter kontot ”min_resa_uf.”