Flygarpionjären Elsa
dödskraschade på Edö

Jubileet firas dels med en utställning signerad föreningen Gamla Askersund med bildsamlaren Leif Linus Larsson i spetsen och dels med filmvisning. Både på lördag och söndag visas Filmen ”Så vit som en snö”, av Jan Troell.

Själva olyckan i sig var naturligtvis oerhört dramatisk för de som blev vittnen. Men i sig var kanske inte olyckan så unik. Flyget var i sin absoluta barndom och olyckor med dödlig utgång var vanliga. Det som var unikt var människoödet, det faktum att Elsa själv både var den första kvinnliga fallskärmhopperskan och den första kvinnliga flygaren i landet.

Växte upp utan mamma

Elsa var dotter till en relativt välbärgad jordbrukare nära Ängelholm i Skåne. Hennes mamma hade dött när Elsa var ung och hon hade växt upp med fadern och syskon. Den då rätt nya flygvapenbasen i Ljungbyhed, nära gården, hade precis etablerats. Den unga Elsa såg flygplanen och blev stormförälskad. Hon ville bli flygare. Elsa var faderns ögonsten. Han bröt dåtidens normer, gick henne till mötes och bekostade flygutbildningen. När det kom till fallskärmshoppning var sådant vådligt förbjudet för kvinnor i Sverige. Men i Tyskland gick det bra. Elsa fick utbilda sig i Tyskland för att få fallskärmshopparcertifikat, också det med fars hjälp.

Blev attraktion

Väl hemma blev Elsa något av en attraktion. Det var rätt vanligt att flygare på den tiden visade upp flygplan, tog med passagerare på rundturer. En kvinna som gjorde något så enastående vågat som att hoppa fallskärm var något alldeles extra, en sensation. Askersund var den tredje platsen Elsa skulle visa upp sina konster på.

I ett brev hem till pappa, daterat dagen innan olyckan, beskriver hon ankomsten till Askersund. Hon åkte tåg. I Mjölby fick hon ett telegram att hon skulle kliva av i Rönneshytta, där en bil skulle möta upp henne. Hon beskriver också Landskyrkan i Askersund som den vackraste hon sett.

Show på isen

På flygdagen, den 22 januari, var det mycket kallt och tjock is på Alsen. Många åskådare hade samlats. Man hade fått lösa biljett.

Folket hade fått titta på planet ute på isen. De flesta hade aldrig varit nära ett flygplan. Flygaren, en furir Knut Lundberg från Örebro, hade rentav tagit med passagerare upp några vändor. Så äntrade Elsa Andersson bakre sittbrunnen i det lilla planet och man lyfte.

Fallskärmen löste inte ut

Elsas instruktioner till flygaren hade varit tydliga. Man behövde komma upp till 900 meter. Men det blev av någon orsak bara 700. Där uppe går Elsa Andersson ut på planets ena vinge, där hon vinkar till de förstummade Askersundsborna. Sedan hoppar hon. Vittnen beskriver henne som ett tunt streck i himlen, hon gör ett par volter i luften. Efter bara några sekunder står det dock klart att något inte står rätt till. Strecket blir snabbt större och närmar sig marken snabbt, utan fallskärm. Med bara cirka 50 meter kvar till marken löser fallskärmen ut. Men då är det på tok försent … Elsa Andersson försvinner bland träden på Edö.

Åskådarna rusar mot nedslagsplatsen. Först på plats är ett par unga män som hade på sig skidor. Efter lite letande hittar de Elsa Andersson under en gran, svårt sargad. Skallen var krossad och båda benen var brutna. Kroppen lindas in i fallskärmen och förs till sjukhuset i Askersund. Den byggnad som senare blev skolkansli och som nu inhyser en förskola. Där kunde en doktor juridiskt belägga det de som hittade Elsa Andersson redan visste: att hon var död.

Mycket dokumentation

– Det finns en hel del dokumentation kring olyckan. Jag har bland annat använt mig av vad en journalist rapporterade i Askersunds Tidning. Det finns också mängder med privata bilder i album hos Askersundare. Jag har också sammanställt ett bildspel, berättar Linus Larsson och visar utställningen som just nu finns på Sjöängen i Askersund, i foajen.

Bland annat finns kvitton kvar på vad begravningsbyrån i Askersund tog betalt för att lägga den unga kvinnan och skicka hem henne. En post framstår nog som anmärkningsvärt dyr. Fyra kronor har man debiterat för transport från sjukhuset till tågstationen, (det fanns tåg i Askersund på den tiden). En resa på kanske 300 meter. Det motsvarar cirka 800 i i dagens penningvärde.

– Man kan ju bara spekulera i vad som hände. Kanske hade Elsa klarat sig om planet verkligen hade flugit på 900 meter när hon hoppade, menar Leif Linus Larsson.

Samma år som olyckan restes ett monument till minne av Elsa Andersson på platsen där hon slog ner. På Edö. Om man åker ut mot Åmmeberg från Askersund och svänger till höger mot Edö är det skyltat “ flygarmonumentet” från vägen.

Filmvisning och sång

Under lördag och söndag, den 22 och 23 januari, blir det som sagt film om Elsa Andersson. ”Så vit som en snö” är en spelfilm signerad Jan Troell, gjord år 2001. Den visas 15.00 på lördagen och 18.00 på söndagen. Filmen bygger på en bok av Jaques Werup, ”Den ofullbordade himlen”. I samband med filmvisningen kommer Uno Sandkvist, känd från bland annat Askersunds manskör sjunga diktaren ”Den blyges” dikt ”Den sorgliga balladen om Elsa Andersson. Det är Uno själv som tonsatt dikten. Det är fri entré på bägge filmvisningarna, men det finns bara 50 platser vid varje visning. Biljetter hämtas, så länge de räcker, på Askersunds bibliotek.

Fotnot: Det finns säkert helt andra versioner av händelsen. Men vi har återberättat historien som den beskrevs i Askersunds tidning efter olyckan.