Här i sittbrunnen tillbringar Camilla Borneland och Robin Palm en hel del tid. Robin menar dock att ratten inte ska behöva användas så mycket. Båten har både vindroder och autopilot. Foto: Henrik Östensson
Från Alsen till Karibien med segelbåt
För några veckor sedan, vid midsommar, kastade segelbåten Alba loss från båthamnen i Åmmeberg. Det var inte frågan om någon vanlig dagstur i Alsen. Båtens besättning, kumlaparet Camilla Borneland och Robin Palm har gett sig ut på en riktig långtur. Går allt som det ska kommer de tillbaka till Åmmeberg först i augusti nästa år. Målet är Karibien.
Man kan följa paret på en blogg. Just nu befinner de sig med sin båt vid ön Helgoland utanför den tyska nordsjökusten, söder om Danmark.
– Det är en dröm vi förverkligar. Vi har väl insett att det är nu vi ska göra det här. Våra barn har är vuxna eller nästan vuxna, vi har kunnat spara på oss de pengar vi behöver och vi är fortfarande friska och starka, säger Camilla Borneland.
Tankarna har kanske alltid funnits hos paret, men en händelse 2018 fick paret att börja ta steget.
– VI hade redan då en båt här i Åmmeberg. Båtgrannen berättade om sitt stundande äventyr. Han skulle korsa Atlanten för att sedan åka vidare in i Panamakanalen. Där och då bestämde vi oss, varför vänta? Ingen vet hur morgondagen ser ut.
Paret hade Åmmeberg som hemmahamn för sin båt Alba. Foto: Henrik Östensson
Första atlantseglingen
Det är första gången paret gör en liknande tripp. Planen ser ut så här:
– Vi lägger ut vid midsommar, går mot Karlsborg och vidare via Göta kanal, till Göteborg. Därifrån söderut över Kattegatt, in i Östersjön, genom Kielkanalen ut genom Engelska kanalen. Sedan förbi Biscayabukten mot Portugal och vidare mot Las Palmas på Kanarieöarna, berättar Robin Palm.
– Där finns det goda möjligheter att bunkra, mat, bränsle och andra förnödenheter, så det kommer vi göra där. Sedan blir nästan anhalt Cap Verde en liten önation utanför Afrikas kust. Sedan börjar resans långa etapp, 2,5-3 veckor över Atlanten.
Planen är att landstiga på Grenada för att sedan kuska runt i Karibien i flera månader.
– Sedan ska vi tillbaka. Vi vill gärna lämna innan orkansäsongen i Karibien, senast i maj, nästa år. Då tänker vi oss segla mot ögruppen Azorerna mitt ute i Atlanten för att sedan segla norrut mot Irland och Skottland. Vi är ju seglare, men vill gärna gå igenom Kaledoniska kanalen i Skottland
Båten har seglat på Atlanten
Första steget för paret blev att köpa Alba.
– Hon är 40 år gammal, en Najad 343, en av få svensktillverkade båtar som klarar en resa över Atlanten.
Båten är 33 fot lång, alltså drygt 10 meter. Bredden är 3.40. En stor segelbåt, men det är ändå trångt ombord.
– Båten är mer erfaren än vi är. Hon har gått över Atlanten, in genom Panamakanalen till Galapagosöarna, det finns en bok om det, fortsätter Robin.
Sedan båten köptes in har Robin och Camila seglat en hel del, både på västkusten och östkusten.
– Vi har varit till Gotland, till Danmark, bland annat.
Båten har genomgått en allmän upprustning. Bland annat har den fått en ny rigg, nya länspumpar, nya litiumbatterier. Ett par stora solceller finns också.
– En viktig grej är vårt vindroder. Det är ett slags helt mekanisk autopilot. En viktig reserv om all el skulle ge upp. Vi har även en mer elektronisk autopilot.
Den här grejen är en nödsändare. När den utlöses är det sista utvägen. Då får paret vara beredda att överge sin båt.
Pumpar och livflotte
I båten finns också en speciell nödsändare.
– Det är sista utvägen. Om vi utlöser den får vi vara beredda på att överge båten.
Men är ni inte rädda för att det ska läcka in i den gamla båten när vågorna går höga.
– Hon är tung och trygg. Men en gammal båt är omöjlig att få 100 procent tät. Särskilt från ovansidan. Vi har bra pumpar.
Längst fram finns kojer, med flera sovplatser. Men under Atlantöverfarten kommer paret bädda mitt i båten, vid kabyssen.
– Ja, en av oss kommer alltid att bemanna sittbrunnen, den andra kommer kunna vila, sova, men ändå ha lite kontakt genom dörren.
En ny livflotte kommer också finnas fastspänd på fördäck, liksom den gummijolle som i dag ligger bakom båten.
Späckhuggare på Biscayabukten
Men är ni inte rädda, oroliga för vad som ska hända ute på Atlanten?
– Vi är ganska samspelta och har seglat en hel del, vi vet var vi har varandra. Vi är inte mest oroade för atlantöverfarten. Det finns andra utmaningar. Från Biscaya och söder ut längs kusten mot Kanarieöarna finns det gott om späckhuggare. Vi har förstått att de ofta ger sig på mindre segelbåtar. Bland annat har mer än 200 seglare fått sina roder förstörda av späckhuggare. Man tror det är ett slags lek, träning, för ungarna.
Att segla om ett par är inte självklart. Många tar med kompisar som gastar.
– Men vi göra detta som ett par. Vi har hängt ihop sedan 2000, hunnit med att skilja oss för att sedan hitta tillbaka. Vi börjar vara ganska samspelta, säger Camilla.
Tjänstledigt för att segla
Robin jobbar som bygghantverkare, Camilla är ombudsman inom IF-Metall. De har tagit tjänstledigt för sin seglats.
Men hur finansierar ni allt.
– Vi har sparat under många år. Vi räknar med att det hela ska kosta 30 000 i månaden. 10 000 per person och lika mycket för båten. Vi har inga sponsorer eller så.
Tips till andra som vill gör något liknande?
– Passa på när ni är mitt i livet. Som ung harm an inte pengarna, som gammal orkar man kanske inte, eller man vet i alla fall inte om man gör det.
Hon menar att många kompisar ser det hela som en världsomsegling.
– Men vi ska ju bara över Atlanten. Det är ganska många som gör den seglingen numera.
Självklart kommer man kunna följa parets vedermödor online, på en blogg. Adressen är: www.albaonsea.blogg.se.
