Henrik Östensson trivdes omgiven av djur och han hade många såna vid sin gård strax utanför Pålsboda. Foto: Privat
Minnet av Henrik Östensson lever kvar hos Sydnärkenytt
Idag var det ett år sedan Sydnärkenytts tidigare redaktör Henrik Östensson gick bort. Vi på Sydnärkenytt har därför besökt hans hemort Pålsboda under dagen för att hedra hans minne.
Måndagen den 15 september 2025 dog Henrik Östensson efter ett hastigt sjukdomsfall. På dagen ett år senare åkte Sydnärkenytt till hans hemort Pålsboda och tog en fika vid det som var hans favoritfik och besökte därefter Henrik vid kyrkogården.
Vid det lokala kondiset i Pålsboda satt ofta Henrik Östensson och jobbade.
Henriks favoritbakelse beställdes självklart till kaféet.
Här några ord om hur vi på Sydnärkenytt minns Henrik Östensson.
“Jag minns många goda och respektfulla samtal med Henrik när vi träffades ute på jobb. Trots att vi då hade kunnat kallas konkurrenter.” / Katarina Hanslep.
“Henrik var en äkta lokaljournalist. Han brann verkligen för yrket och man märkte hur stolt han var över det och att jobba på Sydnärkenytt. Han kände även en stor stolthet över sin hembygd Pålsboda och hans gamla skrönor om saker som inträffat däromkring var oändliga, som tur är var de även roliga att lyssna på. Han var även väldigt driven och principfast.” / Anders Björk
Katarina Hanslep, Anders Björk, Josefine Milton, Petter Köpberg och Erik Lodetti.
“Vass och rak, och med ett hiskeligt humör ibland. Men framför allt en av de mest inkännande reportrar och kollegor som jag har träffat. Henriks genuina engagemang för utsatta människor är något som jag för alltid bär med mig i hjärtat. Henrik fattas oss på Sydnärkenytt, men han finns liksom med ändå.” / Barbro Isaksson.
"Henrik var inte bara en duktig och engagerad journalist som brann för sitt arbete, han var även en viktig kollega och inspirationskälla. Henrik brydde sig. För mig var han en klippa som alltid peppade vid rätt tillfällen och såg till att jag drog ner på tempot när jag stressade. Själv jobbade han dygnet runt men hellre tidiga mornar än sena kvällar. Han brydde sig om människor över lag, och han brydde sig lite extra om de svaga i samhället. Han var stark i sina åsikter och var aldrig rädd för att ta en strid. Henrik var viktig och jag tänker på honom ofta. Jag är tacksam för att jag fick lära känna honom. Jag minns hans sätt att engagera sig starkt i ett samtal och när han var klar vände han på klacken, eller la på luren - utan något utdraget hejdå." / Josefine Milton
"Henrik finns ofta med mig i tankarna, både på jobbet och hemma. Jag minns hur vi ibland förlorade oss i djupa samtal på redaktionen, hur vi kunde skoja om vår delade klantighet och hur roligt vi hade ihop. Han är mig fortsatt saknad." / Sandra Wallin
“Henrik var en man med mycket åsikter. Men vi var aldrig osams, även när vi tyckte olika.” / Petter Köpberg
