Över 200 personer kom till Risberga kloster på tisdagskvällen för att titta närmare på utgrävningarna som gjorts av Länsstyrelsen och arkeologgruppen. Foto: Katarina Hanslep
Under marken vid Riseberga kloster finns mängder av gravar
Under gräsmattan vid Riseberga klosterkyrka är de historiska fynden bokstavligen staplade på varandra. När de sökt efter den tidiga klosterkyrkans murar har arkeologerna stött på mängder med kvarlevor efter människor som begravts där i generationer.
För fjärde året i rad har länsstyrelsen och företaget Arkeologgruppen genomfört utgrävningar vid den gamla klosterruinen, på initiativ av föreningen Riseberga Rediviva. Föreningen har som uppgift att levandegöra medeltiden och klostrets historia och på onsdagskvällen visades årets utgrävningar upp för allmänheten, vilket lockade över 200 besökare. Föreningen arrangerar också guidningar i klosterruinen, iklädda nunnekläder. De fanns också med under kvällen och vägledde alla gäster.
Kommande bok
– Det är roligt att se att så många är intresserade av den här platsen, inledde Maria Sundström, som är författare och en av de forskningsansvariga i föreningen Riseberga Rediviva.
Hon går igenom tidigare forskning för hon samlar material till en kommande bok.
– Mycket är oklart om klostrets historia. Det här är ruinen av ett nunnekloster av cisterciensorden, som var en stor och mäktig klosterorden som fanns i stora delar av Europa. Riseberga ingick i ett stort nätverk av kloster, men hade också stor betydelse i bygden, berättade Maria Sundström.
Maria Sundström är en av de forskningsansvariga i föreningen Riseberga Rediviva. Hon inledde med att berätta om årets utgrävningar. Kajsa Henriksson sjöng en inledande sång på latin och Wivianne Högman berättade om föreningens verksamhet.
Klostret var aktivt från slutet av 1100-talet fram till reformationen på 1500-talet. När kronan drog tillbaka sitt stöd för klostret, verkar nunnorna först bott kvar en tid. Men sedan ödelades byggnaden av en brand, vilket man ser tydliga spår av i utgärvningarna. Kalksten har tagits från platsen för att bygga andra hus och bränna kalk till jordförbättring.
Förutom den stora kyrkan vars murar och gavel man ser, har många andra byggnader funnits på platsen. Sannolikt stod en annan kyrka där före den stora.
– Den här kyrkan byggdes troligen på 1200- eller 1300-talet, och var inte den första. Det har troligen funnits flera kyrkor här i Riseberga vid olika tider, sa Maria Sundström.
Spår av äldre kyrka?
Det var frågan för årets utgrävning. Vilka spår finns efter en tidigare kyrka?
– De första två åren grävde vi inne i ruinen av klosterkyrkan. Då hittades en fin mur i som vi tolkade som en del av en tidigare klosterkyrka på samma plats. Vi funderade på om det fanns mer murar och rester av den äldre kyrkan, sa Maria Sundström.
En väl bevarad stenkista av samma modell som den vid medeltidsgården Kata gård i Varnhem har påträffats vid årets utgrävning.
Leif Karlenby på Arkeologgruppen har deltagit i de fyra senaste årens utgrävningar. Med en så kallad georadar, en slags skanning av marken, har man kunnat orientera sig om vad som finns under jorden.
– På georadarkartan kan man se som ett stort U som går genom marken inne i klosterkyrkan. Det kan vara en ränna eller grop som fungerat som ett fundament för en äldre kyrka, berättade han.
Man började gräva vid den stra kyrkans norra vägg. Men när man tagit bort översta lagret av matjord stötte man istället på två stora fundament av pelare till den stora kyrkan. Där fanns också fler gravar som man valde att inte gräva ut. Platserna där arkeologerna stött på mänskliga kvarlevor är markerade med små gula pilar
– Vi grävde bara ut en barngrav vid kyrkans norra del. Den måste vara en äldre grav, eftersom den verkar ha skadats när pelarfundamenten byggdes. Barnets huvud var borta men det övriga skelettet fanns kvar, berättade Leif Karleby.
Tre stenkistor
Några fler spår av den äldre kyrkomuren hittades inte.
– Men vi hittade tre stenkistor. Den första var en ganska typisk 1100-1200-talskonstruktion och liknar den som hittats på den medeltida vikingagården Kata gård i Varnhem, berättade Leif Karleby.
I en större hällkista hittades rester av en vuxen person och ett litet barn som kanske dött av sjukdom. I den tredje stenkistan låg lårben, skalle och svanskota samlade i ett hörn av kistan. Det tyder på någon grävt runt i och omkring graven i efterhand.
I gravarna som grävts fram ligger många väl bevarade skelettdelar. Några av dem ska nu tas upp och åldersbestämmas. Andra får ligga kvar i marken.
Vid klosterkyrkans norra vägg påträffades många mänskliga kvarlevor. De markerades med gula pilar, och man valde att inte gräva vidare där, berättar Andreas Jansson, arkeolog på länsstyrelsen i Örebro län.
Olika typer av fynd delas upp i kategorier och fyndplats. Här är från kyrkans väggar och valv.
Speciellt många fynd av föremål har man inte gjort. Ofta är kristna gravar fyndtomma. Man skickade helt enkelt inte med sina döda så mycket saker på 1200-talat.
Källmaterial
Vissa skelettdelars ålder ska nu bestämmas av C14-metoden.
– Eftersom kyrkan har brunnit är det svårt att göra en tidsbestämning av gravarna. Vi behöver göra fler C14 för att säkerställa när gravarna är ifrån, sa Leif Karlenby.
De ska förvaras på samma plats där fynd från tidigare utgrävningar i Riseberga förvaras.
– Visst är det speciellt att gräva i gravar i en kyrka, det kan vara känsligt. Men vi ser det som ett källmaterial som ger oss mycket information och vi begränsar antalet gravar som vi gräver ut. De andra låter vi vara, berättade Andreas Jansson, arkeolog på länsstyrelsen i Örebro län.
Det är den kalkrika marken som gjort att skelettdelarna är så väl bevarade.
Ser från fönstret
Marken som Riseberga kloster står på ägs av jordbrukarna Inger och Urban Bergström. De bor i huset intill och tycker inte att det är ett problem att ha ett besöksmål utanför dörren.
– Det är roligt och vi ser från vårt fönster att det nästan alltid är folk här.d Många gör utflykt hit eller har en fest här, ofta bröllop, säger Inger.
– Vi tycker att det går bra, alla respekterar gränsen till vår trädgård, säger Urban.
Några egna fornfynd har de inte gjort, de eventuella fynden ligger längre ner än de brukar gräva.
Projektet finansieras av länsstyrelsen och 248 000 kronor från Nils Gellerstedts fornminnesfond, som delar ut pengar till projekt i Gamla Uppsala och Närke.
Nu är utgrävningarna klara för den här gången och marken ska läggas igen. Materialet ska sammanställas och läggas till pusslet om Riseberga klosters långa historia.
Urban och Inger Bergström äger marken som det välbesökta utflyktsmålet ligger på. De tycker det är spännande och att det funkar bra med alla intresserade besökare.
