Fjugestas varmaste
företag firar 25

Det är nog bara att konstatera, en bok om en lokal, småskalig fjärrvärmerörelse blir nog aldrig någon storsäljare. Men boken ”25 år med fjärrvärme i Fjugesta” är intressant och berättar historien om det pionjärarbete de 13 lantbrukarna som var bolagets grundare gjort i kommunen.

– Allt började egentligen 1995. Då blev ju Lekeberg egen kommun. Det fanns en anda där man ville ordna saker lokalt, få ett levande lokalsamhälle. Det fanns  ingen fjärrvärme i Fjugesta, mer än några kvartersnät, som fick värme från oljepannor. Den nya kommunen ville göra något. Man ville ha ett nytt fjärrvärmenät. Få bort de miljöskadliga och kostsamma oljepannorna.  Helst med lokalproducerad, klimatvänlig energi. Det gjordes ett anbudsförfarande. Tre aktörer tillfrågades. Vi, det som i dag heter Fortum, då Gullspångs kraft samt det som i dag heter Eon, då Örebro energi, berättar Gunnar.

Höll på att bli Eon

Gullspångs kraft hoppade relativt snart av. De båda kvarvarande alternativen fick granskas av en konsult på fjärrvärme. De döptes till A och B för att politikerna i Lekeberg inte skulle ta personlig hänsyn till förslagen.

– Konsulten insåg snart att vi var billigast. Men han förespråkade ändå Örebro energi, eftersom vi var oerfarna Örebro energi mycket erfarna.

Uppgifter läckte

Men uppgifter om vilket av anbuden som var vilket läckte ut. Politikerna i den nystartade kommunen ville, trots konsultens råd, gärna se en lokal lösning, med jobb i kommunen och lokalt producerat biobränsle.

– Ja, halv tolv en kväll togs beslutet. Jag tror kommunens första kommunstyrelseordförande, Gerhard Ohlsson (C) hade ett finger med i spelet. Han ville rent ideologiskt att vi skulle få bygga och driva fjärrvärme i Fjugesta. Jag tror dock ingen ångrar, eller diskuterar det beslutet i dag. Jag vågar påstå att Fjugestaborna är relativt nöjda med oss. Vi har nästan alltid varit bland de fjärrvärmeföretag som haft lägst priser i länet. Några oplanerade avbrott har det inte blivit, trots att vi var nybörjare, säger Gunnar.

25 år i fredags

Den sjunde oktober 1997 stod den nya panncentralen på energivägen, intill gamla Lantmännen, klar. Då fanns det en stor fliseldad panna och en oljeeldad reservpanna. Sedan har det blivit ytterligare en mindre panna i samma hus. I våras invigde bolaget ytterligare en panna, på Vallgatan.

224 fastigheter

Precis innan pressträffen på tisdagen blev det klart att bolaget fått en ny kund, eller en nygammal kund.

– Kanske säger det en del, både om oss och världsläget.  Det är Leko, Lekebergs kommunfastigheter,  som vill ha oss som huvudleverantör för värme, igen, säger VD, Claes Schneider.

För några år sedan lät nämligen Leko borra flera borrhål för att få både kyla och värme, med värmepumpar.

– Vi hade levererat värme tidigare, men fick då bli kvar som leverantör av spetsvärme, under vinterns kallaste dagar. Nu har det höga elpriset gjort att kostnaderna för värmepumparna blivit för hög. Då vill man ha fjärrvärme igen, säger Claes Schneider.

När bolaget startade 1997 fanns det 26 fastigheter anslutna. I dag är det ungefär 224.

– Det största antalet kunder är villakunder, men de förbrukar bara ungefär 20 procent av värmen. Resten offentliga lokaler, industrier, kommunala fastigheter, och hyresfastigheter förbrukar absolut mest.

25 delägare

Från början var det 13 delägare, 13 manliga jordbrukare från trakten. 

– Nu har vi 25 delägare, även om vi kommer från samma 12 familjer som grundade bolaget. Vi är åtskilliga kvinnliga delägare och av fem styrelsemedlemmar är två kvinnor, säger Amalia Thorstensson, bolagets styrelseordförande sedan tre år.

Hon menar att lokalförankringen är viktig, liksom att bolaget, trots att det ägs av familjer, förnyar sig, föryngrar sig.

– Vi har ett system där man så att säga får vara praoelev i styrelsen. Under åren har vi haft 13 styrelseprao, jag var faktiskt den första, fortsätter Amalia. 

Hennes far, Gunnar Thorstensson, var en av de som grundade bolaget.

I en annan del av Fjugesta

Lekbergs bioenergis senaste investering är en ny panna, som även den eldas med träflis. Den finns på Vallgatan, i det område där det så kallade Klaessonhuset finna, med bland annat Lekebergs revysällskap.

– Det här är ju så att säga så långt bort från vår ursprungliga panncentral det går att komma i Fjugesta. Det finns en fördel att kunna stoppa in värme även i den här änden av fjärrvärmenätet. Dessutom har vi haft en oljepanna här, som vi använde som spetsvärme under riktigt kalla dagar, berättar Claes Schneider.

Att ha en panna på ytterligare en plats gör också fjärrvärmenätet mindre sårbart.

– Ja, av flera skäl. Dels så finns ju alltid en risk för exempelvis en brand i den andra panncentralen. Då kan denna gå in som reserv. Så småningom kan vi också behöva byta den stora pannan. Då kan den här pannan gå in och täcka behovet av värme exempelvis under sommaren, berättar Claes.

Framtiden då? Finns det några utvecklingsplaner?

– Men samhällsutvecklingen har väl gjort någon form av elproduktion allt mer intressant. Än är vi inte där. Men vi följer teknikutvecklingen. Bioenergi av lokalt producerad skogsråvara är vår kärnverksamhet och kommer alltid vara det, kanske går det att kombinera. Vi får se, säger Amalia Thorstensson.

Kommer ni utvidga fjärrvärmenätet, ansluta fler kunder?

– Det är klart, att någonstans har vi anslutit så många kunder som är rimligt att nå i Fjugesta. Det finns en gräns, men det sa vi åren efter att vi startat också. Så svaret blir väl att vi är flexibla och ser framtiden an. Allt utvecklar sig, säger Gunnar Carlsson.

Kan ni tänka er bygga fjärrvärmenät till Lanna, det är ju kommunens tillväxtområde?

– Kommunen frågade om vi kunde tänka oss det. . Men det är ju frågan om moderna villor, som använder väldigt lite energi. Vi har helt enkelt inte bedömt det som en lönsam investering som det ser ut just nu. Det skulle dessutom  bli orimligt höga taxor avslutar Gunnar Carlsson.