De valde ett enklare liv – och fann en rikare vardag

Tina Frödin flyttade för 26 år sedan in i en omodern sommarstuga från 1800-talet. Då fanns det inte vatten indraget, och det var vedspisen i köket som var husets värmekälla. Cirka tio år senare flyttade Hans Björsmo in och i och med det moderniserades hemmet till en viss del. En luftvärmepump installerades och en kran med endast kallt vatten installerades i köket.

– Ska man ha varmt vatten så kan man värma det, säger Tina och tillägger att det finns ett badhus i trädgården där det går att duscha med varmvatten.

Paret träffades när Tina letade efter någon som hade kunskap om murning av grund till växthus, och även lerklining. Resten är historia och idag är växthuset byggt och flertalet väggar i huset lerklinade med lera, sand och halm.

Lever sparsamt

Torpets hjärta är det stora skafferiet som tillkommit sedan Tina köpte torpet. Där förvarar de grönsaker som odlas året om. De konsumerar minimalt och lever till stor del på det som trädgården ger.

– Vi försöker leva, inte snålt, men sparsamt på resurser. Kan jag göra det själv istället för att åka och köpa det så är det en jättevinst. Inte bara för mig utan för miljön, säger Tina.

I Hjortsbergatorpet är det främst Tina som skördar och Hans som står i köket och förädlar grödorna. Hans köper även säd som används till brödbakningen.

Tina har varit vegetarian sedan hon var tonåring och sedan paret träffades har även Hans anammat den livsstilen som också innebär att, när de handlar, väljer de närodlat över ekologiskt som transporterats långa sträckor.

– Jag har mycket regler för mig själv. Jag äter inte ris eller bananer, men vissa saker kan man inte låta bli som kaffe och choklad, säger Tina.

De odlar det som de tycker om att äta, och anpassar matsedeln efter vad som finns i skafferiet. Nästa steg för paret kan bli att konservera och göra avancerade inläggningar. 

“det var ett större begrepp”

Tinas intresse för permakultur uppkom då hon läste artiklar i ämnet och kom fram till att det var på det sättet hon redan levde.

– Det var inte bara att leva ekoliv på landet och ha djur, utan det var ett större begrepp förstod jag då.

På frågan vad permakultur egentligen innebär så är svaren många och ibland lite luddiga. Enligt Hans handlar det om sunt förnuft. Det kan också beskrivas som cirkulära system som är hållbara inifrån.

Odlingskurser

Tina håller kurser på gården genom Folkuniversitetet - nästa kursstart är i mitten av maj och heter ”Odla din köksträdgård”. Hon lär ut odling genom permakulturprinciperna som bland annat innebär att allt människan skapar ska stödja minst tre funktioner.

– Framför allt tycker jag att det är viktigt att folk lär sig att odla och kanske inte så viktigt vad man odlar, men gärna ätbart, säger Tina.

Hon fortsätter:

– De som söker sig hit genom kurser blir ofta ganska begeistrade, dels över hur det ser ut, och dels att vi gör så mycket. Vi lägger mycket tid på det, och det är en prioritering.

Tina har varit kursledare i tio år och hon berättar att nio av tio deltagare blir större odlare efter att de har lärt sig mer om odling. Det händer även att hon efter avslutad kurs besöker deltagarnas egna trädgårdar för att visa på plats hur permakultur skulle fungera hemma hos dem. Deltagarna är både vana odlare och nybörjare

– Som odlare blir man ju aldrig fullärd, förklarar Tina.

Fritidsodlare - en stor del av Sveriges beredskap

Beredskap och samklang mellan människa och miljö är en viktig del av tänket på gården. Paret lyfter tanken på att det inte är hållbart att förlita sig på att mat alltid ska finnas i affären och att transporter ska fungera.

– Just nu är läget i världen väldigt skört. Transporter kan avstanna och det kan bli ransonering. Då tänker jag att kan du som människa ta fram och odla grönsaker och frön, då behöver du inte hela kedjan som kommer långt bortifrån, säger Tina.

– Man behöver ha en större eftertanke när det gäller förbrukningsdetaljer som energi och mat. Det finns inte så här mycket som ramlar ner hela tiden, säger Hans och förklarar att som det ser ut nu så har man redan i april förbrukat det som egentligen ska räcka hela året.

– Ja, vi i väst lever ju som om vi hade fyra jordklot. Myndigheten för civilt försvar (tidigare kallat MSB) säger att fritidsodlare är en stor del av Sveriges beredskap, det tycker jag är mäktigt, fyller Tina i.

Beredskapsgrupp

Hans och Tina ingår även i en beredskapsgrupp som består av en krets med människor som har samma intressen.

– En del av dem har gått mina kurser och andra har gått på samma kurser som jag. Allt går i cirklar och det är också mycket permakultur, att det blir cirklar på vattnet och naturliga flöden, förklarar Tina.

Under träffarna byter de erfarenheter och berättar om sina färdigheter för att kunna sluta upp vid kris eller katastrof. Tina ser beredskapstänket som en trygghet i att ha kontroll.

– Det är både roligt och ibland väldigt allvarligt. Vi har pratat om kärnvapen och sådant, och vi har pratat om hjärt- och lungräddning och allvarliga lägen. Yttre hot som kommer dit man bor som skogsbränder och översvämningar.

Lever ni med en överhängande fara?

– Jag tycker att man måste ha det lite i baktanken så att man inte får panik när det händer något. Jag är en väldig tänkare och funderar på vad jag ska göra om det börjar brinna så att jag inte står som paralyserad, säger Tina.

Hon fortsätter:

– Krisen är man ju aldrig förberedd på, det är ju då det blir kris. Går strömmen här så är det ingen kris för oss, vi skulle ju knappt märka om det hände. 

– Man måste ha en positiv grundinställning till allt, och sedan får man försöka lösa problemen, avslutar Hans.