Sydnärkenytt har träffat Tomas Borg, ett välkänt ansikte i Kumla. Foto: Erik Widlund
Tomas Borg: ”Det gäller att gilla läget lite”
De finns i varje stad, ansiktena som utmärker sig och många av oss känner igen. Emellanåt följer de oss genom årtionden, blir som en naturlig del av vardagen, något man förväntar sig att se. Om de plötsligt försvinner börjar vi undra vad som hände. Men vilka är egentligen människorna bakom alla dessa välbekanta ansikten? I serien ”Ansikten härifrån” ämnar vi komma lära känna dessa människor lite närmare. Vi fotograferar och ställer fem återkommande frågor, där svaren skiljer sig beroende på vem som återkopplar. I slutet får den intervjuade chans att stilla sin egen nyfikenhet genom att ställa en fråga till nästkommande person.
Tomas Borg är pensionerad sedan ett tag sen men arbetade under många år som bibliotekarie och kulturintendent i Kumla kommun. Många är nog dem som lagt det ljusa lockiga håret, den pliriga blicken och det trevliga bemötandet på minnet.
När Sydnärkenytt träffar Tomas, med hopp om att lära känna honom lite bättre, är det på hans gamla arbetsplats, bland de många böckerna. Det är en kall vårdag i april och på biblioteket råder ett tyst lugn. Än har barnen inte slutat skolan och de flesta vuxna är fortfarande kvar på jobbet. Tystnaden vilar som ett mjukt täcke kring interiören.
Tomas Borg jobbade under många år som bibliotekarie och kulturintendent i Kumla kommun.
Tror du att folk känner igen dig och i så fall varför?
– De flesta känner igen mig från biblioteket. Jag har ju både kört skolbuss och varit barnboksbibliotekarie, som det då hette, där jag var ute och föreläste om böcker, så där har jag träffat många människor. Sen är jag med i ganska många föreningar och då stöter man ju på folk av den anledningen.
Hur skulle du presentera dig själv för någon du inte känner?
– Jag skulle väl göra det med mitt yrke som före detta bibliotekarie och så skulle jag säga att jag är ganska öppen, ”open minded.” Jag kan umgås med de flesta och är ganska social. Egentligen så är jag nog en dyster person, men jag håller skenet uppe. Ibland kan jag känna på morgnarna, att fan, det är alldeles för mycket idag, hur ska jag orka med det? Men så går jag upp och gör lite gymnastiska rörelser, äter frukost och så där. Då ramlar det på och så märker man att det går ganska bra ändå.
Tomas Borg har både kört skolbuss och varit barnboksbibliotekarie i Kumla kommun och är ett bekant ansikte för många.
Kan du berätta ett lokalt minne som är specifikt för dig?
– Jag har gjort bort mig ganska mycket under åren när jag jobbade på biblioteket. Men vad det gäller andra saker, så tänker jag på när det här biblioteket, som vi sitter i nu, invigdes 2001, då var det ett riktigt roligt pådrag. Vi flyttade från ett gammalt bibliotek med massor av böcker och det var väldigt noga med hur det skulle se ut. Vi i personalen var faktiskt lite oroliga för hur det skulle gå. Vi tänkte att det kanske skulle bli jättestökigt, att unga skulle kunna gömma sig i utrymmena eller slå sönder saker. Så här 25 år senare tycker jag att det här biblioteket är kalas!
Vad tycker du utmärker Kumla?
– Innan jag flyttade hit till Kumla bodde jag under många år i Örebro. Då tyckte jag att Kumla bara var en ort man passerade med tåget, en ort där man jobbade. Sen flyttade jag hit med familjen år 2000, då det fanns billigare hus här jämfört med i Örebro, och nu uppskattar jag verkligen det lilla med Kumla. Det är lätt att veta var man ska vända sig, till exempel. Jag trivs bra här.
Enligt Tomas Borg är Kumla en nätt stad där man kan cykla överallt.
Vad gillar du bäst med staden?
– Att Kumla är ganska nätt och jag kan lätt cykla till olika ställen. Det jag kan sakna är en stor vildmark runt knuten. Jag har en liten skog där jag bor, så jag får nöja mig med det. Jag tror egentligen att jag skulle kunna finna mig i vilken stad som helst. Jag skulle kunna bo i en lägenhet i en storstad och uppskatta det med. Det gäller att gilla läget lite. Och att ha vänner förstås! Det är väldigt viktigt.
Vad vill du fråga personen i nästkommande intervju?
– Jag skulle vilja ställa frågan: vad drömmer du om, vad hoppas du på?
Tomas Borg flyttade till Kumla år 2000, och uppskattar sin stad på många sätt.
