Kvarntorpshögen är tillgänglig igen för brytning av uran, ett ämne som landet efterfrågar. Stor lokal oro finns dock.
(S) i Kumla driver namninsamling mot uranbrytning i Kvarntorp
Socialdemokraterna i Kumla har skapat en namninsamling för att det inte ska börja brytas uran vid Kvarntorpshögen. Forskaren Mattias Bäckström anser dock att riskerna som nämns vid eventuell brytning är överdrivna.
Från och med 1 januari 2026 har det blivit tillåtet att bryta uran i Sverige igen. Detta röstades igenom i riksdagen november 2025. Förbudet mot att bryta uran tillkom 2018, men sedan Tidöregeringen tillträdde 2022 har de jobbat för att häva förbudet.
Och nu är alltså detta gjort.
Brorsson (s) är djupt skeptisk
Det innebär att Kvarntorpshögen är tillgänglig för uranbrytning igen. Något som Socialdemokraterna i Kumla ser med fasa på och startat en namninsamling mot.
På sin Facebooksida skriver man bland annat om sitt upprop:
“Det är 70 år sedan gruvbrytningen i Kvarntorp, men området läcker fortfarande uran och är än idag ett av Sveriges mest förorenade områden. Vi säger ja till energiomställning - men inte på bekostnad av miljön, hälsan och demokratin”.
Att det blivit tillåtet att bryta uran igen i Sverige är alltså klart. Regeringen arbetar nu även för att ta bort det kommunala vetot som finns kring frågan.
– Det är jag djupt skeptisk till. Uranbrytning kan inte hanteras som vilken fråga som helst. Den kräver att man håller flera perspektiv i huvudet samtidigt.
– Det handlar inte om att bara möta energibehov, som regeringen ensidigt argumenterar för, utan också om hälsa, miljö, lokal påverkan och demokratisk förankring, säger kommunstyrelsens ordförande Andreas Brorsson (S).
Vill inte att befolkning körs över
Brorsson menar att uranbrytning är en mycket känslig verksamhet med stora risker knutna till processen. Han nämner vidare att brytning skulle innebära en potentiell risk för att tungmetaller kan hamna i grundvattnet och påverka dricksvattnet.
– Det finns också en risk för att farliga partiklar, inklusive uranhaltigt damm, sprids med vinden om verksamheten inte skötts noggrant.
– Det är extrema risker i ett lokalt perspektiv. För mig är det inte jämförbart med flertalet andra frågor som kräver lokala miljötillstånd.
Brorsson påtalar att han vill värna den lokala bestämmanderätten.
– Principen måste vara att beslut fattas så nära människor som möjligt. Att det finns nationella intressen som ibland kräver avsteg från den processen kan diskuteras.
– Men att köra över lokalbefolkningen i en fråga som gäller extremt miljöfarlig verksamhet, med potentiell påverkan på hundratusentals människor, ser jag som orimligt, säger Andreas Brorsson.
Men om det finns ett behov av att få fram uran kan det inte vara bra att ta den från Kvarntorp då om det sker på ett säkert sätt och även om man ser på det ur en ekonomisk vinkel?
– Jag är enig med regeringen om att energifrågan är viktig. Men tyvärr fastnar regeringen i detta sammanhang i ett ideologiskt felspår. Viljan att främja kärnkraft får inte dölja frågorna om hur uran bryts, var det bryts och hur människor påverkas.
Forskare tonar ner risker
Mattias Bäckström är docent i miljökemi och forskare på Bergskraft. Han verkar även som universitetslektor hos Örebro Universitet inom naturvetenskap och teknik.
– Jo, visst finns det uran att utvinna ur Kvarntorpshögen. Men det är tveksamt om det är tillräckligt mycket för att man ska tjäna nåt på att utvinna därifrån.
Det kan mycket väl kosta mer än det ger alltså. Bäckström upplever även att den oro som finns kring frågan är överdriven.
– Ja, det tycker jag. För ungefär tio år sedan var jag och föreläste för politiker i Kumla om risker och möjligheter, det kanske är dags för det igen.
Mattias Bäckström påpekar att uran som ämne inte är farligare än exempelvis kadmium och bly är och är förvånad över att uran de senaste åren inte behandlats som vilket ämne som helst som koppar, zink eller järn.
En långdragen process
Mattias Bäckström förklarar att det fortsatt är flera instanser som frågan om eventuell brytning ska gå igenom även om det kommunala vetot försvinner.
– Man måste få en bearbetningskoncession. En sådan utfärdas av Bergstaten, en gammal svensk myndighet, och de i sin tur vägen in vilken ställning Länsstyrelsen och kommunen har innan de tar ett beslut. Sen behövs även ett miljötillstånd från Miljödomstolen.
Om ett förslag ändå går igenom skulle det ta tid innan brytning kan börja.
– Från att själva processen påbörjas uppskattar jag det till 15 år innan själva arbetet med att bryta uran kan dra igång, avslutar Mattias Bäckström.
