En gentleman i Sannahed måste givetvis köpa rätt raklödder i handelsboden.
Nya museet ger
många aha-känsla
- Jag såg mammas gamla tvättmaskin! Astrid Ellström hade flera aha-upplevelser när hon besökte Kumlas nyaste museum i Sannahed på Hembygdsgårdens dag under söndagen. 1900-talsmuseet har blivit en framgång med sina nostalgikickar.
Strax innanför entrén till det rödstrukna rätt mäktiga förrådshuset med sina gulmålade fönsterluckor står Lars Kjellström bakom disken till diversehandeln, som blivit alltmer komplett.
Rader av burkar och välkända varumärken trängs i hyllorna, nästan som i butikens glansdagar just på denna plats. På väggarna tidstypiska reklamaffischer. På vågen en säck från en bonde i Rala
-"Fantastiskt!", det är en vanlig reaktion från besökarna. De kunde inte tro inte att vi kunnat få ihop så mycket saker, säger Lars Kjellström, som varit projektledare när ett ihärdigt gäng i Kumla Sannaheds hembygdsförening under fyra år slet med att renovera huset och fylla det med intressanta tidsnischer, gamla saker - ändå inte alltför gamla för dagens levande.
Vardagsliv i två plan
I två plan speglas vardagsliv genom bruksföremål, från brandsprutor till frisersalong, skolbänkar och kameror. Möblemang och köksutrustning. Prylar man glömt att de fanns.
Hos frissan när det begav sig
Skafferiet med tygpåse för snören
Tvätthörnan - från bykning till moderna tider.- Jag såg min mammas gamla tvättmaskin, utbrister Astrid Ellström från Hallsberg. Tillsammans med sambon Ingemar Andersson har de strövat igenom våningsplanen och fått sina nostalgikickar.
- Jag arbetar i Kumla och har åkt förbi många gånger och funderat på vad de gör, berättar Ingemar. Jag är glatt överraskad att det är så omgjort.
- Som gammal brandman i Hallsberg fastnade jag för hörnet med brandutrustning, jag har själv haft på mig sådan.
Den gamla transistorn hyrdes
- Transistoradion, säger Astrid. Jag kände igen den direkt på läderfodralet. Mina föräldrar hyrde en sådan när vi skulle åka på campingsemester i Fiskebäckskil, det måste varit i början av 60-talet. Det var en fin radio, man måste vara försiktig för den var ju bara hyrd, hos Oxelgren.
- När man berättar för ungdomar att man hyrde en radio tror dom en inte!
Astrid Ellström och Ingemar Andersson hade en upplevelserik stund på Hembygdsgårdens dag i Sannahed.Persedelförrådets 1900-talsmuseum verkar ha blivit en fullträff, ahaupplevelserna står som spön i backen men hembygdsföreningen tänker inte vila på sina lagrar.
- Nä, säger unisont Lars Kjellström och ordföranden Katrin Tensmyr. Vi kan fylla på undan för undan.
...och om 50 år?
Man har och får nya föremål som fyller husets tredje vindsvåning. Efterhand kommer utställningarna förnyas. Om typ 50 år kommer besökarna glatt utropa:
- Shit, en platt-TV, sån hade vi hemma på 10-talet!
Blackstastugan, vacker och välbevarad.I Blacksta höll under söndagseftermiddagen Hembygdsföreningen även öppet till den gamla fina gården med anor från 1763, donerad tvåhundra år senare av Anna och Stina Andersson, döttrar till hemmansägare Gustav Andersson.
Flickorna syns på bilden från en höskörd i Blacksta på 20-talet. I bakgrunden skymtar den för länge sedan rivna Gästgivargården, en viktig knutpunkt i dåtidens infrastruktur, ett skjutshåll där man bytte hästar under långresorna
Sommarljuset silar in i finrummet där tiden synes stå stilla.Inne i stugan är det svalt. I finrummet med det låga taket hänger den gratulationstavla nämndeman Lars Pärsson fick på sin sextioårsdag 21 september 1914. Pärsson bodde här. Han var traktens starke man i Kumla kyrko- och skolråd. Hans allvarsamma nuna omges av 14 mindre foton av likaledes allvarliga farbröder.
På skrivbordet ligger en liten klippt tågbiljett, Örebro-Kumla tur och retur, tredje klass, pris 1:20 (om vi minns rätt).
På övervåningen är de grova bjälkarna stänkmålade. Hembygdsföreningen redovisar med text och bilder det idoga arbetet med att iordningsställa Blackstastugan.
Rune och Marianne Haglund från Åsbro, Barbro Gunnarsson, Blacksta och Elisabeth Jonsson, Gränby, språkas över en kopp kaffe vid Blackstastugan.I trädgården dricker man kaffe. Barbro Gunnarsson berättar om sin barndom i Blacksta, då en betydande by med hundratalet innevånare. Men visst lever byn vidare, en samling vackra hus i kröken på en kulle. Och utan Blacksta skulle hela Kumla förtvina av törst ty här finns numera vår knutpunkt för vattentillförseln.
