Vemod i Hallsberg när lokstallarna rivs

Det finns en bok som har titeln ”Hallsberg i gamla vykort”. I den finns ett foto från år 1880 av de första ånglokstallarna, då järnvägsknuten Hallsberg redan från början också kom att bli en stor station för lok.

– Ja, lokstallarna har liksom ”alltid” funnits på bangården. Även om hela området är inhägnat numer så känns det konstigt att de rivs, stallarna är ju en del av vår historia här i Hallsberg, säger Iris Gustafsson.

Det är det statliga bolaget Jernhusen som äger fastigheter som ligger i anslutning till järnvägen, så även lokstallarna. De har fått tillstånd till rivningen, och arbetet har pågått en tid.

I vyn från Viadukten

Byggnaderna ligger på spårområdet, strax väster om Samzeliiviadukten, och syns från bron. Bredvid det äldsta lokstallet sticker även det gamla vattentornet upp med sitt spetsiga tak.

Den västra delen av stallarna är redan riven. Den var byggd 1898 och kallades länge nya lokstallet på bangården. På området placerades även en så kallad överliggning, en hög byggnad i rött tegel av samma slag som ligger invid Hallsbergs järnvägsstation.

– Ett annan separat tegelbyggnad intill stallarna kallades för ”badhuset”. Dit fick vi järnvägsbarn följa med och bada bastu, berättar Iris.

Historisk arbetsplats

SJ-barn eller järnvägsbarn. Det var så de kallades, alla dessa ungar vars föräldrar jobbade ”på järnvägen”. Inte minst har just lokstallarna varit en arbetsplats för många människor, och bidragit till lokala ekonomin.

Iris pappa hette Bror Svanberg och jobbade först i Katrineholm. Precis som Hallsberg grundades även den tätorten som ett stationssamhälle vid Västra stambanan.

– Sen fick pappa jobb på lokstallet i Hallsberg. Han blev samtidigt erbjuden en lägenhet i de röda gamla arbetarkåkarna i Bäckatorp. Med dass på gården. Vi var tre syskon.

Iris mamma, Gun Svanberg, kom från Åtvidaberg och järnvägen förde även henne till Hallsberg, kan man säga.

Styrde loken från ”kuren”

Bror hade sin arbetsplats i den lilla ”kuren” som låg framför lokstallarna. Från den kuren styrdes loken in och ut i stallarna via vändskivorna, till underhåll eller förvaring.

– Ibland fick vi barn gå med pappa till kuren. Jag var kanske fem år då, och jag minns att han skulle ha en bullpåse på sina pass.

Allt var väldigt annorlunda på bangården på den tiden. Iris kommer ihåg hur ”gubbarna” satt ute och snackade vid lokstallets vägg på sina raster när det var fint väder. De jobbade ”i lag”, som det hette. Arbetslag.

– På 70-talet byggdes en nyare verkstadsbyggnad bakom de gamla stallarna. Den tänker de visst spara undan rivningen, säger Iris.

Innan de höga staketens tid

Ganska långt fram i historien var området vid lokstallarna förhållandevis öppet och tillgängligt. Äldre Hallsbergsbor minns säkert grinden i det gammeldags staketet strax intill Västra skolan.

Grinden gick lätt att öppna, och vips öppnade sig en snabb smitväg till norra Hallsberg, över järnvägsspåren och förbi lokstallarna. Förbjudet förstås, och livsfarligt, men möjligt.

En annan preskriberad episod hände sig i samband med en bröllopsfest på hembygdsgården i Hallsberg. En överförfriskad järnvägsarbetare fick för sig att han skulle ta med sig en gammal kompis till lokstallet för att bjuda på en åktur.

Hur detta festglada par egentligen lyckades är det många som har frågat sig. Men de fick igång på ett lok och rullade iväg. Färden blev dock ganska kort, för loket spårade ur redan på bangården. Ingen skadades, som tur var.

Städade i flera år

Iris har aldrig kört lok, men däremot jobbat som städare inom SJ i flera år innan hon utbildade sig till undersköterska.

– Bortsett pappa så jobbade nästan hela vår familj inom SJ städ på den tiden. Jag hade mitt område vid lokstallarna och överliggningen.

– Jag har aldrig bäddat så mycket i hela mitt liv! Jag kan fortfarande se inne i huvudet hur jag går mellan rummen och springer i trapporna, säger Iris och tittar mot det höga tegelhuset.

Det borde ha gjorts något kul av det där tegelhuset i modern tid, lägenheter kanske, funderar Iris. Men konstaterar att det tåget nog har gått för längesedan.

Politiker i stallet

Sen småskrattar hon litegrann och tillägger:

– Även Thomas Doxryd jobbade faktiskt här i lokstallarna ett tag. Det var innan han blev konduktör, och kommunalråd. Fast nu är han ju inte kvar i Hallsberg längre.

En som däremot alltjämt är Hallsberg trogen och har posten som kommunalråd numera är Magnus Andersson (S).

Han förstår absolut att rivningen av lokstallarna känns vemodig. Det är speciella byggnader, och de har ett kulturhistoriskt värde, menar han.

– Samtidigt är området med stallarna totalt inbyggt i dag. Trafikverket har lagt mängder av pengar på säkerheten vid järnvägen. Hela bangården är omgärdad av höga stängsel, och ingen allmänhet har tillträde där.

Nationellt perspektiv

Lokstallar finns på flera håll i landet. Malmö, Gävle, Nässjö och Stockholm är exempel på platser där de har bevarats.

Magnus Andersson berättar att länsstyrelsen har betraktat lokstallarna i ett nationellt perspektiv. Redan för fem år sedan gjordes bedömningen att det är okej att riva stallarna i Hallsberg.

Dels har det sannolikt att göra med byggnadernas instängda läge i spårområdet, dels finns som bekant helt andra planer för Hallsberg när det kommer till tågtrafik.

– I och med det så beviljades Jernhusen rivningslov av miljöenheten i Kumla, säger Magnus Andersson.

En positiv sak i sammanhanget är att området ska saneras efter rivningen, innan det blir aktuellt att bygga något nytt där, påpekar Andersson.

Jernhusen om rivningen

Sydnärkenytt har haft kontakt med presstjänsten hos Jernhusen. De har bett om frågor att få svara på via mejl. De har också bifogat en bild från rivningsarbetet.

Så här kommenteras det hela från Jernhusen:

Varför rivs lokstallarna? 

Hallsberg är och har länge varit en viktig del av tågsverige. Det vill vi på Jernhusen att Hallberg ska fortsätta vara. Järnvägsverkstaden har dock inte använts som lokstall sedan länge. De befintliga fastigheterna är inte utformade för tågunderhåll av de högteknologiska tåg som används i dag. Därför utvecklar vi nu området för att möta dagens och morgondagens behov.

 Kommer båda de gamla stallarna att tas bort, alltså även den östra?

Hela området utvecklas nu för att möta morgondagens moderna lokunderhåll, och arbetet sker i etapper. Det finns stora värden i det som rivs och vi återbrukar så mycket vi kan. Fasadteglet kommer bland annat att få nytt liv och användas i ett av våra projekt i Västerås.  

 Tas även "karusellerna" utanför husen bort?

Ja, de är del av helheten som krävs för att förbereda hela området för att fortsatt vara ett viktigt godsnod i järnvägssystemet.

 Kommer något annat att byggas på platsen, eller ska det bara vara spårområde där?

Tågresandet och godstransporterna ökar i landet och vi på Jernhusen vill möta den stora efterfrågan som finns på lokaler anpassade för tågunderhåll av dagens moderna fordon. Vi strävar efter att skapa depåanläggningar som är anpassade för framtidens behov.

Målet är att tillsammans med Hallsbergs kommun och Trafikverket förlänga och förstärka livslängden för Hallsberg som godsnod i Sverige. För att kunna göra det krävs det att hela området utvecklas och moderniseras till en kombination av depåfunktion och infrastruktur.

Ska även det röda tegelhuset rivas, alltså gamla överliggningen? Vad används det huset till i dag?

För närvarande finns det inga hyresgäster i de byggnader som vi nu, med stor omsorg utvecklar. 

 I området ligger också en lokverkstad som byggdes på 70-talet. Ska den vara kvar?

Den depåfunktionen kommer att bevaras i nuvarande form.