Igelbäckens masugn har funnits sedan 1696. Verksamhet upphörde 1923. Numer är den statligt byggnadsminne. Foto: Statens fastighetsverk
Staten vill bli av med byggnadsminne i Askersund
Igelbäckens masugn är ett statligt byggnadsminne i Askersunds kommun som staten nu vill göra sig av med via en försäljning. Kopplingen till staten bedöms som svag.
Igelbäckens Masugn ligger i den sydligaste delen av Askersunds kommun, väldigt nära gränsen till Karlsborgs kommun och Västergötlands län. Den ägs av staten.
Masugn i bruk till 1923
Här sjöd det av liv i mer än 200 år.
Den byggdes 1696 och kom under lång tid att drivas som en del av Aspa bruk. Verksamheten vid Igelbäckens masugn var i bruk fram till 1923.
Det som främst producerades var tackjärn, en betydande del av detta gick på export till utlandet. Ett 20-tal arbetare ska ha skött driften, runt dem fanns även torpare, kolare, körare, lastare och andra som behövdes för att driva verksamheten.
Än idag är Igelbäckens masugn relativt inakt med bevarad teknisk utrustning och illustrerar på ett tydligt sätt hur processen att framställa järn såg ut.
Masugnen utgör ett statligt byggnadsminne med fastställda skyddsbestämmelser. I byggnasdsminnet ingår masugnen med det tillhörande varmapparathuset, en överbyggnad till vattenhjulet och en affär som fungerade som smedja och snickeri.
Har kontaktat kommunen
Statens fastighetsverk (SFV), som idag förvaltar byggnaden, vill nu sälja den och har därför hört av sig till Askersunds kommun om det finns behov av att förvärva den.
Svar på detta önskas senast 25 februari.
– Igelbäckens masugn såldes i mitten av 1940-talet till staten och skogen där Igelbäcken ingick överfördes till Domänverket. SFV har förvaltat Igelbäckens masugn sedan omorganisationen av den statliga fastighetsförvaltningen på 1990-talet, säger Anna-Maria Victorin, som är specialist på fastighetsrätt hos SFV.
“Svag koppling till staten”
Varför vill SFV nu avyttra masugnen och inte ha kvar den?
– Igelbäckens masugn är en så kallad bidragsfastighet, det vill säga en fastighet som främst finansieras med anslagsmedel och som långsiktigt inte betalar sina egna kostnader. Ett inte obetydligt antal bidragsfastigheter måste avyttras om inte intäkterna ökar väsentligt.
– Igelbäckens masugn har bedömts vara en fastighet som staten inte längre bör äga av kulturhistoriska skäl. Fastighetens koppling till staten bedöms vara svag.
Masugnen är ett statligt byggnadsminne, vad innebär det vid en försäljning?
– Om försäljning sker av ett statligt byggnadsminne övergår detta till att bli ett byggnadsminne enligt kulturmiljölagen med länsstyrelsen i stället för Riksantikvarieämbetet som tillsynsmyndighet.
Vad tänker ni det skulle vara för köpare vid en försäljning?
– Om SFV:s utredningar och samråd resulterar i att en fastighet kan avyttras sker försäljningen på den öppna marknaden, vilket innebär utannonsering och möjlighet till budgivning. SFV kan endast i undantagsfall rikta en försäljning till en viss spekulant. En kommun har förtur om behov finns av att förvärva fastigheten för samhällsbyggnadsändamål.
Vad händer om en köpare ej hittas?
– Det får vi ta ställning till då, avslutar Anna-Maria Victorin.
Laxå Bruk AB köpte år 1900 Aspa Bruk AB inklusive Igelbäckens masugn. Järnbruket vid Aspa lades ned omedelbart, men verksamheten vid Igelbäcken hålls igång fram till 1923. Detta berodde främst på att dåvarande chefen för Laxå Bruk AB, bergsingenjör Carl Sahlin, var starkt intresserad av äldre järnbruk och järnhantering.
