Lekeberg

Johannes och Heiða Riesterer framför lerhuset i Vekhyttan. Där håller de nu populära kurser i lerbygge. Foto: Josefine Milton

Från dröm till lerhus – nu förs Majas vision vidare

Publicerad: 15 November 2026 11:27

För 25 år sedan påbörjade Maja Malmgren sin dröm om att bygga ett lerhus. Åtta år senare var huset klart – ett tvåvåningshus med väggar, golv och innertak av lera som värmdes upp med två massugnar. Nu har Majas lerhus sålts till en av dem som var med och byggde huset.

Lerhuset i Vekhyttan byggde Maja, som i folkmun kom att kallas ”Ler-Maja”, tillsammans med vänner och volontärer. Hennes vision var att skapa något mer än ett hem, det skulle bli en plats där människor kunde mötas och lära sig om möjligheterna med att bygga med lera, ullens egenskaper samt självhushållning.

Idag har huset fått nya ägare, Johannes och Heiða Riesterer, som vill föra Majas idé vidare men i en ny form. Genom kursverksamhet lär Johannes ut om lerbygge och Heiða har planer på att arrangera retreater i Majas lerhus.

Maja och Johannes undervisade tillsammans

Maja Malmgren var en pionjär inom modernt lerbyggeri och innan hon flyttade till Vekhyttan höll hon kurser om det och självhushåll på en antroposofiskt inspirerad gård i Lunger, Arboga kommun. Johannes Riesterer, som kommer från Tyskland, träffade Maja för första gången på den gården.

– För mer än 30 år sedan gick jag en kurs på Alma-gården och den drevs av flera kvinnor och en av dem var Maja. Det var mitt första år i Sverige och jag kunde inte ens svenska men jag gick en kurs i lerbygge och den mest entusiastiska där var Maja, berättar Johannes.

Entusiasmen smittade av sig och året därpå undervisade Johannes på Alma-gården tillsammans med Maja.

Den stora salen på övervåningen används ibland som sovsal.

Heiða och Johannes Riesterer och Astrid Malmgren framför en av de massugnar som Johannes en gång i tiden byggt till Maja.

Entusiaster reste till Vekhyttan

Efter att Alma-gården lagts ner ringde Maja till Johannes och berättade att hon ville bygga ett eget hus i lera. Människor reste till Vekhyttan för att delta i projektet för att både bidra och lära sig. Johannes bidrog med att mura ugnarna i huset och putsa väggarna utvändigt.

Alla som kom för att hjälpa till bodde tillsammans i en liten stuga i närheten och Maja såg till att de fick mat varje dag. Det som Johannes minns tydligast från den perioden var att alla var välkomna.

– Det kom både kvalificerade människor men också de som inte var på topp. Det var ett otroligt märkligt gäng, men hos Maja var alla lika välkomna, berättar Johannes.

Maja bodde två år i huset

Maja hann bara bo i huset i ett par år innan hon insjuknade i cancer och dog, och huset ärvdes av hennes barn. Nu, 13 år senare, togs ett beslut om att sälja huset, och syskonen hoppades på en köpare som tycker om huset lika mycket som Maja gjorde.

Johannes och Heiða hörde av sig med en önskan om att få köpa och göra något större med huset än att bara bo där. I slutet av september i år gick köpet igenom.

– Det kunde inte bli bättre. Vi kunde inte få bättre köpare. Vi har alltid velat att någon köper som tycker om huset, och gör det till sitt, och så är det nu, säger Astrid.

Astrid Malmgren är nöjd med att huset lever vidare.

Liten stuga blev tvåvåningshus

En arkitektstudent från Norge var inblandad i ritningen av Majas hus som från början var ett mindre hus – men Maja hade andra åsikter.

– Hon ville ta emot folk, skolklasser, hon hade mycket att lära ut. Hon älskade lera och hon älskade ull och hon var duktig på självhushållning, och älskade att dela med sig av sin kunskap. Hon ville ha ett hus där hon kunde ta emot ganska många, berättar Astrid.

Ett hus att provbo i

Huset byggdes också med skyddad el eftersom Maja var engagerad i ämnet elallergi. Det blev mantlade ledningar inbyggda i skyddande lera.

– Hon ville att elallergiker skulle få komma och provbo hur det var att bo i ett sådant här hus, säger Astrid.

Johannes fyller i:

– Man upptäckte på den tiden att lera hade en skyddande effekt mot strålning. Man började då forska om det.

Även om Maja uppskattade enkelhet så märks det att trivsel också blandades in i lerhusets arkitektur.

”Ser resultatet av det vi gjorde för 20 år sedan”

Johannes berättade att folk på den tiden, för ungefär 20 år sedan, skrattades åt att bygga hus i lera men att det har förändrats i dag. Fler och fler får upp ögonen för att återupptäcka gamla metoder i kombination med modernt bygge.

– Det vi gjorde för 20 år sedan ser vi resultatet av idag. Det är klart att det också har blivit en större medvetenhet när det gäller miljön, och lera har en fantastisk profil vad det gäller miljöbelastning.

Brist på hantverkare

Enligt Johannes är problemet idag att det inte finns hantverkare som arbetar med lerbygge.

– Det är därför vi har kurser här. Vi vill utbilda hantverkare och koncentrerar oss på att lära ut den teknik som de kan sälja, och det är puts framför allt. Hur man blandar och hur man putsar.

Johannes, som idag är lerbyggare och titulerad ugnsmurarmästare, specialiserad på finska massugnar och bakugnar, anordnar nu kurser som innehåller fem moduler, med allt från grundläggande kunskaper om lera till skorstensmurning och lergolv för badrum och finputs.

En lerblandning har generellt en mycket låg fuktkvot när den har torkat och leran har en konserverande effekt på allt organiskt material. I den konventionella byggvärlden där man använder kalk och cement som bindemedel har man inte samma frihet, enligt Johannes. Där är man tvungen att hålla material isär med hjälp av bland annat tjärpapp och luftspalt.

Lerputs kan dessutom appliceras på i princip alla underlag, berättar Johannes. Om blandningen är bra armerad klarar den även av underlag med stora rörelser som till exempel timrade väggar kan innebära.

Heiða, Johannes och Astrid – köpare och säljare pratar minnen och husets framtid.

Den timrade banvaktarstugan som Maja tog till gården ska nu användas i utbildningssyfte och i framtiden bli en övernattningsbostad för kursvärdarna.

I framtiden utökas verksamheten på kursgården

Heiða arbetar ibland med lera tillsammans med Johannes men främst som terapeut inom läkeeurytmi. En rörelseterapi med ursprung inom antroposofisk läkekonst som används vid olika sjukdomstillstånd eller vid rehabilitering samt i förebyggande syfte.

Tillsammans kommer Johannes och Heiða till en början att driva kursgård för lerbygge i Vekhyttan men i framtiden är visionen att även anordna tillfällen där Heiðas kunskaper blandas in. Heiða har tidigare erfarenhet från att anordna retreater i sitt hemland Island. Det finns även planer på att bjuda in föräldrar ihop med sina barn till både retreat och lerbygge.

– Vi vill skapa en framtid här liknande den Maja drömde om, men i en annan form för vi har en annan bakgrund och andra kvalifikationer och kunskaper. Vi vill skapa en förändring och då är det här huset en fantastisk plats att skapa från, säger Johannes.

Att själv kunna bygga ett hus

Ett av målen med kursgården är att bygga upp en självständighet hos deltagarna – en känsla av att de klarar det själva.

– Att du själv klarar av att göra en blandning och kan bygga ett fantastiskt hus. Det kostar kanske och det tar tid. Det är en ansträngning, men du kan göra det. Den självständigheten tycker vi om och det försöker vi förmedla. Du kan göra så mycket själv med lite stöd, riktning och inspiration, säger Johannes.

När deltagarna i lerbyggekursen samlas för lunch fylls långbordet i lerhusets kök.

Arvet efter Maja förs vidare

Kanske var det också den känslan Maja Malmgren ville förmedla – att det går att skapa med egna händer, och att det kräver mycket arbete.

De sista orden Maja sa till sin yngsta dotter Astrid innan hon dog var:

– Jag är så lycklig.

De orden kan ha handlat om livet i stort och huset – att hon förverkligat sin dröm och byggt ett lerhus där människor kunde mötas, lära sig och låta sig inspireras.

Nu, 13 år efter hennes död, lever huset vidare och Johannes och Heiða bygger vidare på drömmen. Maja byggde huset för att dela med sig och nu förs hennes arv vidare.