"Många har farit illa under pandemin"

– Vi ser att både psykiskt ohälsa och våld i relationer ökar, även det jag brukar benämna sexuellt våld. Många har också ett behov att prata, inte minst de som förlorat någon under pandemin, berättar hon.

– Mitt jobb går ju till stor del ut på samtal. Det kan handla om allt möjligt. En konkret oro för försörjning, att man förlorat sitt jobb. Eller att man saknar möjligheten till sociala kontakter. I fånga familjer har också det faktum att man tvingats vara hemma, tvingats till umgänge, dygnet runt i familjer där kanske sådant inte fungerade så bra redan innan pandemin kan det snart bli en ohållbar situation. Det är där vi nu ser allt mer relationsvåld och psykisk ohälsa. Vi märker det själva och hör det både från socialtjänsten och kvinnojourerna, fortsätter IngMarie.

Även yngre far illa

Hon menar att även många yngre far illa.

– Ta bara alla som börjat studera på universitet, både i höstas och nu. Studietiden är normalt full av social samvaro, kårliv, nya kontakter. Något många ser fram emot. En viktig del i livet. Nu kommer man flyttande till universitetsstäderna och blir sittande i sina studentlägenheter. Merparten av undervisningen sker ju på distans och allt det sociala är satt på paus.

För IngMarie har året inneburit ett ändrat arbetssätt.

– För en diakon är ju samtalet, det förtrogna, mellan två människor, kanske det viktigaste. sättet att jobba. Jag har fått tänka om. Jag samtalar via facetime, telefon förstås. Det digitala har fått en spark i baken. Jag har också promenadsamtal. Vi går ute, på coronaavstånd.

Ekonomiska problem

Det är vanligt att man vänder sig till IngMarie och hennes kollegor även när man av olika skäl fått ekonomiska svårigheter, även där ser diakonerna en ökning.

– Det är betydligt vanligare än man tror att folk faller mellan stolarna. Att hjälp på olika sätt dröjer. Beslut om exempelvis försörjningsstöd kan av olika skäl dra ut på tiden. Det är vanligt att folk kommer till oss och inte kan köpa mat för helgen. Vi har matkassar vi delar ut i sådana fall. Jag brukar ställa samman recept och lägga i kassarna, så man ska kunna laga ett flertal måltider med råvarorna vi delar ut. Lätta recept, alla kan laga.

Kyrkan i Kumla har också tillgång till fondmedel man kan få hjälp att söka.

– Det kan handla om exempelvis hjälp med ett par glasögon.

Viktiga samtal

Viktigast även här är samtalen.

– Vi kan naturligtvis inte bidra till folks försörjning. Men vi kan, i våra samtal, prata om hur situationen blivit som den blivit, vad man kan göra för att ändra den. Hur man ska göra för att steg för steg försöka ta sig tillbaka till ett normalt liv, fortsätter IngMarie.

– Jag har jobbat mycket med kvinnojourer. Där har jag faktiskt lärt mig en positiv grundsyn på människan. Är man där vill man ju framåt, har brutit med det gamla. Människor är nästan alltid mycket kapabla, har förmågan att dra sig upp ur en svår situation. Men man kan behöva stöd, samtal på vägen och hjälp.

Fyra diakoner i Kumla

Det finns totalt fyra diakoner i Kumla kommun.

– Vi har också ett flertal som arbetar med oss ideellt. Pandemin gör ju att vi inte träffas. Men vi håller kontakten. Jag ringer runt.

Normalt är det också en hel del aktiviteter, men som nu är inställda. Öppen förskola med föräldrar och barn exempelvis.

– Men en del gör vi. VI har haft volontärer som bland annat sänt ut andakt i radio för de boende på kungsgården. Vi har också delat ut uppmuntranspåsar till ensamma. Kanske lite godis, frukt ett korsord, eller något att läsa

Frusen sorg

IngMarie menar att det en svår tid för de som normalt deltar i trons gemenskap, går i kyrkan och ber.

– Ja. Har vi gudstjänster får ju bara åtta komma. De flesta stannar ju hemma. Vi håller kontakten, har öppen kyrka. Vi har också ett öppet utomhusaltare utan för församlingsgården, där det alltid går att komma, dygnet runt. Det brinner ett ljus där.

Med det kommer IngMarie in på sorg och det hon kallar frusen sorg.

– Det kommer en kvinna till det altaret för att känna närvaron, samvaron med sin man, som gått bort. Många människor har förlorat någon det sista året. Många har faktiskt inte kunnat ta farväl av sina anhöriga som avlidit. Sedan har man kanske inte heller, på grund av pandemin, kunnat prata om det med någon. Då bär man sig det inom sig, känslorna skjuts upp, frusen sorg.

Mobilt team

– En rolig grej vi ska göra under våren, start i februari, är att vi ska besöka kommunens lekplatser vid fasta tider. Vi kallar det mobila teamet. Där ska vi ha aktiviteter, helt covidanpassade, där både barn, föräldrar och rentav mor- och farföräldrar kan vara med, alla som vill. Vi kommer med grejer och fikakorgar. Vi kommer meddela var och hur, utlovar IngMarie Rice Edsbrand.

Fakta:

En diakon är en del av det man brukar kalla det tredelade ämbetet i Svenska kyrkan. Präster, biskopar och diakoner.

En diakoner har en ettårig utbildning, där bland annat samtal är en viktig del. Flertalet diakoner arbetar praktiskt exempelvis hembesök och stödjande samtal. Diakonerna är även med vid gudstjänster. Att leda samtalsgrupper, bibelstudiegrupper och sorgegrupper ingår ofta i jobbet.

Det är också rätt vanligt att diakoner har hand om ungdomsarbete, exempelvis konfirmander.

Numera måste en diakoner ha högskoleutbildning exempelvis i vårdyrken, psykologi, eller socialt arbete. Tidigare kunde även de som arbetat inom vårdyrken, exempelvis sjuksköterskor, utbilda sig till diakoner.

I tätortsförsamlingar finns det ofta diakoner, men inte alltid i mindre på landsbygden.