
Minst tre gånger i veckan tränar Malin hos Hallsbergs atletklubb för att bli en bättre löpare. Den träningen gör stor skillnad, menar hon. Foto: Barbro Isaksson.
Malin Yngström – En sann ultra-tjej
Du måste träna för att orka träna. Det skulle ta flera år och många misslyckade försök innan Malin Yngström förstod vad hennes kloka föräldrar egentligen menade med den devisen. Men sedan ”polletten ramlade ned” har hon tagit revansch på sig själv – med råge. När Malin fyllde 50 år i somras sprang hon hela dygnet. I höstas genomförde hon tävlingen Kullamannen, ett lopp på 160 kilometer, och nu till våren väntar SM i 24-timmarslöpning.
Det är en vanlig söndag hos Hallsbergs atletklubb. En hund strosar runt i lokalen, ett par barn leker i en hörna och stämningen känns välkomnande.
– Ja, det är väldigt trivsamt i den här klubben. Jag gillar mycket att träna med dem, säger Malin Yngström.
Just den här dagen har Malin inlett med en löp-tur på 15 kilometer. Nu väntar ett styrkepass med marklyft och bänkpress.
Blir du en bättre löpare av att lyfta skivstänger?
– Om du bara visste! Styrketräningen är jätteviktig. Bara mellan mina olika lopp på senare har jag märkt att den gör stor skillnad.
Malin tittar mot andra sidan lokalen där Josef Eriksson hivar med stängerna. Han är en framgångsrik medlem i atletklubben, men också väldigt snäll och hjälpsam, kan Malin berätta.

En bild från loppet ”Kullamannen” i Skåne som Malin sprang i höstas. 16 mil långt, alltså fyra maraton på en gång.
– Han är en av dem som har hjälpt mig framåt jättemycket, säger hon tacksamt.
Familjen hänger på
Även sonen Neo tränar hos atletklubben, och maken Tomas ”hänger” också runt där. Det känns bra att de delar intresset, tycker Malin, eftersom styrketräning tar en del tid.
Så långt är Malins tillvaro någorlunda begriplig, gym eller löpning är ändå ganska vanliga former av träning.
Men när det kommer till nivån som hon ligger på blir det desto mer underligt. Hur kan en medelålders soffpotatis få för sig att sikta mot terränglopp som mäter 16 mil, eller springa hela dygn?
Malin lägger ifrån sig skivstången, ler litegrann och slår sig ner på en bänk för att berätta.
– Jag är uppväxt i en orienterar-familj. Som barn och tonåring sprang jag väl en hel del, det blev ju så.
Föräldrarna var förebilder
Malins pappa hette Bengt Widström. Han var idrottslärare i Kumla, hängiven orienterare tillika ungdomsledare och en känd profil i bygden på den tiden. Även mamma Gun var lärare, på Långängsskolan i Hallsberg.
-Pappa gick bort när jag var 20 år. Det var kanske lite av ett vägskäl. Jag släppte orienteringen och träningen rann ut i sanden, kan man säga.
Andra saker fyllde vardagen. Malin startade företag och drev en presentbutik. Hon och maken Tomas fick efterhand tre barn. Med tiden utbildade sig även Malin till lärare. Ungefär 25 år rullade i väg.
Då och då kom Malin på att ”man kanske borde träna lite”. Hon gjorde som många andra. Drog i gång med liv och lust – men tröttnade och lade av efter ett tag. Motivationen räckte inte till.
Måste ta sig över tröskeln
– Mamma och pappa brukade säga att du måste träna för att orka träna. Kommer du inte över tröskeln så slutar du.
Vad Malin inte insåg var att hon behövde mål för att få viljan att pulsera mer än ett litet tag.
-Det tog mig nästan 50 år att komma på, säger hon och skrattar.
Räcker det inte med argumentet att du mår bra av att röra på dig?
– Nej, det räcker inte. Du mår bra hemma i soffan också. Jag tror på att du mår bättre av att ha mål att sikta mot, säger Malin.
För fem år sedan startade hon försiktigt med så kallat tränings-streak. Det betyder att du ska ha som mål att röra på dig en stund varje dag.
”30 minuter har du tid med”
Promenera, simma eller vad som helst. Malin bestämde sig för 30 minuter per dag.
– Den stunden hade jag tid med. Det var svårt att påstå något annat. Exempelvis 30 minuter mindre med mobilen.
– Nästa steg blev att jag skaffade en yoga-app. Den kostade pengar, så det hade varit dumt att inte använda den.
En annan sak som bidrog till beslutet att börja träna var att Malin, då 45 år gammal, började få alltmer ont i knäna. Det skrämde henne.
– För mycket stilla-sittande, helt enkelt. En del kilon för mycket. Jag åt väldigt mycket godis och kakor tidigare. Så det fanns en del att jobba på vid den tiden, och att ta av.
I början blev det mest långsam löpning. Malin valde att inte spika ihop några program om hur långt eller fort hon skulle springa. Hon undviker fortfarande den typen av program, som kan vara en smula själsdödande.
Känslan styr
– Jag går mycket efter hur jag mår, hur det känns i kroppen dag för dag. Vissa dagar flyter det på lätt, då kanske du trycker på lite mer. Andra dagar är tröga, då blir det en lugnare runda.
Det tog ett tag, men så småningom hade träningen fått en given plats i Malins vardag. Intresset för långdistans hade slagit rot, och hennes löp-pass blev allt längre.
Då trampade hon på nästa mina.
– Jag blev skadad, fick hälsporre. Långpassen sliter mycket på kroppen, och det krävs lång tid av återhämtning. Det blev att tänka om.
Vis av skadan
Malin fick lära sig att trots att hennes mål är att delta i lopp och tävlingar med ”sjukt långa distanser” så måste du inte gödsla med långpass i den vardagliga träningen.
– I stället springer jag många, korta pass i veckan. Jag kan exempelvis springa på lunchen, sedan en sväng hemma på kvällen igen – eller köra styrketräning. För kroppen är det mycket bättre, du blir inte så sliten då.
Jobbar du fortfarande som lärare?
– Nej, jag slutade för några år sedan.
Varför?
– Jag tröttnade på förutsättningarna. Kanske återvänder jag till yrket någon gång. Men i dag har jag ett annat jobb, hos en VVS-grossist i Örebro. Det trivs jag jättebra med.
Jobbar heltid
Malin jobbar heltid, måndag till fredag, som regel från klockan 6.30 till 16.30. Hon tränar varje dag. Springer gör hon oftast ensam.
– Jag har inte ens lurar på mig som ”sällskap”. Jag tänker när jag springer. Det blir lite som meditation.
De extra kilona som Malin hade när hon började träna är ett minne blott. På den nivå som hon är nu handlar det främst om att äta ordentligt och allsidigt. Men inte nog med det.
– På de långa loppen behöver du även äta under tiden som du springer, eftersom man håller på så länge. Så det måste också ingå i förberedelserna – klara att äta medan du springer.
Sushi och pannkaka i steget
Proteinshakes, soppor, måltidsersättningar och starkblandad sportdryck, men även pannkaka, sushi, bröd och chokladkakor är exempel på vad folk stoppar i sig under lång-loppen. Det låter en smula galet.
– Ja, fast det är helt nödvändigt att äta om du ska springa i flera timmar. Annars kan det vara farligt, menar Malin.
De första loppen som Malin deltog i var runt sex-sju mil långa. Man kan fråga sig varför hon inte nöjer sig med exempelvis Göteborgsvarvet, Lidingöloppet eller maraton, som ”vanliga löpare” gör.
– Sådana lopp vet jag att jag kan ta mig runt. Jag kan inte ha mål som är för lätta att uppnå.
– Jag kan heller inte ha som mål att pressa tider, för det är svårt i min ålder. Så det måste vara något annat. De mål som jag har nu är mer som äventyr, som det handlar om att klara av.
Springande kalas
Sommaren 2024 fyllde Malin 50 år. Det såg hon som ett tillfälle att testa var hon stod inför kommande utmaningar. Hon beslöt att fira födelsedagen med att springa ett dygn på Transtensvallen i Hallsberg.
– Det var jätteroligt. Jag fick så mycket stöd, över 100 personer kom dit i omgångar under dygnet och sprang en bit med mig eller stod och hejade.
Totalt sprang Malin 18,7 mil. Men hon fick också uppleva hur brutalt ett långpass av detta slag kan vara. Den prövningen lärde hon sig mycket av.
– När det var tre timmar kvar var jag nära att ge upp. Totalt slut. Då var det tur att jag hade så fin support omkring mig, säger hon tacksamt.
Krävande terränglopp
I höstas deltog Malin i loppet ”Kullamannen”, ett ganska krävande terränglopp över 16 mil vid bergskammen Kullaberg i Skåne.
Hon var väl förberedd, så hon kände sig inte orolig när starten gick. Allt rullade på, men när fem mil återstod slog hon i en tå riktigt illa. Hon har aldrig brutit ett lopp, och ville inte göra det nu heller.
– Jag stannade vid en sjukvårds-station och fick såret omlagt. Sen fortsatte jag. Skadan var ju redan skedd, och den blev inte värre. Men riktigt ont gjorde det förstås…
Dröm-mål i sikte
Malin har som tre rubriker för sina mål. Trygghetsmålet är själva grunden. Det handlar om att bli stark och må bra i kropp och själ.
Det realistiska målet går ut på att genomföra två lopp på bra sätt under en viss period, och vara nöjd. Det har hon också klarat.
Nu har Malin ett dröm-mål framför sig: Senior-SM i 24-timmars som avgörs i Växjö i april i år. Då gäller det att klara att springa 20 mil.
– Det är inte omöjligt. Jag klarade ju 18,7 mil i somras.
Är detta vettigt egentligen?
– Nej, det har jag aldrig hört någon säga. Det funderar jag också på ibland. Men jag mår rätt bra. Jag är starkare i kroppen än någonsin, säger Malin och greppar skivstången igen.
Fakta Malin Yngström
Ålder: Fyller 51 år i juli
Familj: Gift med Tomas Yngström. Tillsammans har de barnen Tintin 22 år samt tvillingarna Tindra och Neo, 20 år.
Bor: Villa i södra Hallsberg
Arbetar med: Butiksansvarig hos en VVS-grossist i Örebro. Är utbildad lärare och jobbade tidigare på Långängsskolan i Hallsberg. Längre tillbaka drev Malin en presentbutik i Kumla.
Omtalad som: Hon som firade sin 50-årsdag på en löparbana och sprang ett dygn.
Siktar mot: Senior-SM i 24-timmarslöpning.
Tävlar för: OK Tisaren – som även är anslutna till Svenska friidrottsförbundet.