Kennet Williamsson är uppväxt i Östansjö men bor numera i Zinkgruvan.
Kennet Williamsson ställer ut på hemmaplan
Kennet Williamsson var 14 år gammal när han för första gången fick smak för keramik och visste direkt att det var det han skulle ägna sitt liv åt. Nu ställer han ut ett urval av sina verk i Hallsbergs konsthall. Vernissage äger rum imorgon, lördag 7 november, mellan kl. 12–15.
Kennet Williamsson är uppväxt i Östansjö, strax utanför Hallsberg, och minns hur han först fick upp ögonen för keramik när han såg ett tv-program om drejning.
– Sen när jag var 14 år gammal och gick på högstadiet fick jag praktisera hos keramikern Ulla Viotti, när hon hade sin verkstad i Wadköping i Örebro. Jag visste direkt, så fort jag fick leran i mina händer, att det var det här jag ville jobba med i livet, berättar Kennet.
Det Kennet gillade med keramik, och att dreja, var att det gick ganska snabbt, men självklart också själva aspekten av att skapa något med sina händer. Intresset växte snabbt till en riktig passion. Kennet fortsatte att åka in till Ulla Viottis verkstad på sin fritid och spottade ur sig verk efter verk.
– Jag var alldeles uppslukad av det, blev helt passionerad, säger han.
Lärde sig av andra
Kennet har ingen formell utbildning, han är i grund och botten självlärd, med en brinnande lidelse och fallenhet för att skapa. Men han har också lärt sig hantverket genom att arbeta med andra keramiker.
– Under en utställning på Länsmuseet såg jag verk av Bertil Vallien och Ulrica Hydman-Vallien och deras stil tilltalade mig verkligen. Jag var liksom uppvuxen med Swedish grace, den rena och avskalade skandinaviska estetiken, men det de gjorde var verkligen anarkistiskt, menar Kennet.
Bertil och Ulrica hade båda varit i Kalifornien, USA, där Bertil både studerade och arbetade som formgivare vid en keramisk fabrik. Kennet tror sig veta att de båda konstnärerna inspirerades mycket av den färgstarka mexikanska keramiken och tog med sig inspiration av denna hem till Sverige. Deras konst stod ut, var livfull och experimentell.
– Jag blev alldeles tagen av det jag såg, så jag ringde dem och frågade om jag fick komma och arbeta med dem. Efter en vecka återkom Bertil och sa att det var okej. Under en höst arbetade jag tillsammans med dem. Jag drejade femtio saker om dagen, det blev nästan som en sport, berättar Kennet och skrattar.
Har blivit buren
Hemma på föräldragården hade Kennets farfar en verkstad för skomakeri. När han gick bort tog Kennet över byggnaden och gjorde den till sin keramikverkstad. Till en början var det mycket färger, gult, blått och rött, men sedan blev hans stil minimalistisk.
– Jag var mycket inspirerad av bland andra Tony Cragg och Anish Kapoor som arbetar mycket åt det hållet, samtidigt som jag även inspirerades mycket av industrin. Jag drejade bland annat en burk, en stor cylinder inspirerad av en räfflad Gevaliaburk, som Nationalmuseet sedan köpte in, förklarar Kennet.
Kennet målar sina verk med en extremt matt färg som nästan ter sig sammetslik på håll. Den här skulpturen föreställer något speciellt, kan ni se vad?
Kennet menar att han på sätt och vis har haft tur i sin karriär. Han uppmärksammades redan som mycket ung och hade sin första separatutställning på ett galleri i Stockholm 1971, då var han bara 19 år gammal.
– Jag hade alla dörrar öppna för mig, så på sätt och vis är jag verkligen bortskämd. Jag har alltid blivit buren och har haft olika mecenater som engagerat sig i mig och min konst, menar Kennet.
En mångsidig konstnär
Sedan dess har det hunnit bli en mängd olika utställningar och offentliga utsmyckningar för Kennet. Han har även jobbat som lärare på bland annat Konstfack och har sedan 1992 en så kallad konstnärslön, en statlig inkomstgaranti. Idag är han bosatt och driver sin verksamhet från sitt hem i Zinkgruvan.
– Jag gör allt från kaffekoppar till skulpturer och utforskar alla möjliga stilar. Temat har ofta handlat om kärl och tomrum, men jag tycker om att pröva olika saker, att göra något nytt. Jag skulle säga att jag är inspirerad av naturen samtidigt som jag är modernist, säger Kennet och pekar ut både en målning och en skulptur som förekommer i utställningen, mjuka och runda till sina former.
– De är båda inspirerade av Ulrica Hydman-Vallien. Hon var höggravid när jag var där och jag tyckte då att hon hade en sådan magnifik mage. Hon var ganska liten så den stora magen stod verkligen ut. Det är något som har dröjt sig kvar hos mig, gjort intryck, förklarar Kennet.
En passion för livet
Utställningen i Hallsbergs konsthall bjuder både på skulpturer och målningar. De senare har gjorts med hjälp av pappersmassa från Olshammars pappersbruk.
– Det var riktigt roligt att pröva på om än tekniskt krångligt. Jag har skurit ut papper i omgångar och limmat på varandra för att skapa bilderna. Jag skulle säga att det är ett väldigt organiskt material, precis som leran jag använder mig av, säger Kennet.
Kennet har hunnit bli 75 år gammal men några planer på att lägga ner konsten kommer inte på fråga.
– Det är min livspassion, avslutar han.
Vernissage för Kennet Williamssons utställningar äger alltså rum under morgondagen, lördag 7 november, mellan kl. 12–15, i Hallsbergs konsthall, belägen i Bergööska huset. Utställningen finns att se fram till och med 2 december. Arrangörer är Hallsbergs Bild- och konstförening.
