Hallsberg / Debatt
Hur ska de nya rutinerna för Tisaren hjälpa oss vid lågt vatten?
Nya flexiblare regler har införts för när sjön Tisaren, som nu, är nere på riskabelt låg vattennivå. Varför, och vad blir konsekvensen av att ta bort fungerande regler? undrar en kommuninvånare och vattenabonnent.
Som boende i Hallsbergs kommun följer jag med intresse hur vi förvaltar vår gemensamma och viktiga dricksvattentäkt, sjön Tisaren. Under sensommaren och hösten har vi kunnat se mycket låga vattennivåer. I mitten av september uppmättes nivån till 99,58 meter över havet, och trots de senaste dagarnas välbehövliga regn på 50 mm befinner sig sjön i ett stadigt och djupt sjunkande läge.
Nyligen fattades politiska beslut både i Kumla och Hallsbergs kommun om att häva den gamla handlingsplanen för Tisaren, med motiveringen att den fasta larmgränsen på 99,70 m ö.h. var för stel och att man istället behövde mer flexibla bedömningar utifrån det enskilda fallet.
När jag tar del av de nya besluten blir jag dock lite fundersam. Av underlagen och protokollen framgår det nämligen inte vad som ska göras eller hur processen kring beslut och åtgärder faktiskt ska rullas ut när vattnet sjunker. Där konstateras det att det på flera platser i Sverige "visat sig att vattenförbrukningen inte går ner när kommunen ber allmänheten vara sparsamma eller inför bevattningsförbud".
Om det är detta som är grunden till att den fasta handlingsplanen skrotats, väcks en logisk följdfråga: Är lösningen på att ett styrverktyg inte fungerar verkligen att man tar bort verktyget helt och kliver in i en odefinierad gråzon?
Om allmänheten inte sparar vatten när kommunen ber om det, borde väl utmaningen vara att hitta skarpare och mer effektiva metoder för att styra förbrukningen – snarare än att tysta ner varningssignalen och låta vattennivån rasa i total tystnad?
Om man tittar på Kumla Kommuns hemsida står det fortfarande att läsa att abonnenter ska uppmanas till sparsamhet vid just 99,70 meter.
Det finns säkert en tanke om att höst- och vinterbörden automatiskt ska fylla på sjön så att vi slipper oroa oss. Men i tider av förändrat klimat och osäkra vädermönster undrar man ju: Vem kan veta det med säkerhet?
