Björn Brohmée är engagerad i Folkets hus-föreningen i Röfors. De hoppas kunna ordna fler studiecirklar samt locka yngre medlemmar till föreningen. Foto: Josefine Milton
Nya aktiviteter håller liv i anrika Folkets hus
Folkets hus-föreningen i Röfors bildades av arbetare 1923 och ett år senare när arbetarrörelsen började växa sig stark byggdes Folkets hus. Verksamheterna har skiftat genom åren, under en period var det biograf i huset. Än i dag lever föreningen tack vare ett tiotal engagerade personer.
Kultur, glädje, gemenskap står det på flaggan som Björn Brohmée har satt upp utanför Folkets hus i Röfors. Föreningen fick ny energi när Nya Teatern i samarbete med Medborgarskolan startade upp en teatergrupp i huset för daglediga.
Ett alldeles eget kulturtorg
– Vi har blivit inspirerade av Kulturtorget i Laxå, så nu har vi också ett kulturtorg, säger Björn som är en engagerad medlem i föreningen och sitter i dess styrelse.
Förutom att hyra ut huset och scenen till teater så bjuds Röforsbor in till ”kaffehus” där de kan umgås och fika en gång i veckan. Det är ett samarbete på gång med finska förvaltningsområdet, och det har startats en beredskapscirkel.
– Ju mer verksamhet vi får, ju fler engagerade får vi i huset. Det är ju mycket att göra med ett sådant här hus, säger Björn.
I september bjöds publik in för att ta del av teatergruppens improviserade föreställning i Folkets hus. Foto: Privat
”Det sista gemensamma vi har”
Laxå kommun har hjälpt föreningen genom att finansiera viss renovering men för övrigt sköter de huset själva.
– Det här är det sista gemensamma vi har kvar i Röfors. Vi äger det gemensamt och driver det gemensamt, säger Björn.
Han berättar att den årliga kostnaden för att driva Folkets hus är hög, och det krävs återkommande intäkter för att verksamheten ska gå runt.
– Tidigare har en stor del av intäkterna kommit från uthyrning av lokalen, men i och med pandemin försvann det i princip.
Populärt dansställe
För några år sedan började föreningen bjuda in till dans i Folkets hus, de startade i liten skala och spelade cd-skivor som folk kom och dansade till. Sedan provade de att bjuda in musiker och mindre orkestrar.
– Det har slagit väldigt väl ut. Förra gången vi hade musik från ett ganska känt band var vi 66 personer här och dansade, berättar Björn.
Förra veckan var det Hardys från Mariestad som stod för musiken under dansen. Foto: Privat
Danssugna dyker upp torsdagseftermiddagar varje vecka och är en blandning av människor från närområdet och andra kommuner. Förra året räknade de till att det sammanlagt var 2000 besökstillfällen under dansen.
– Det roliga är att det har blivit ett sådant fantastiskt gäng som kommer, säger Björn.
Förr var det en biograf
Det var under många år biograf i Folkets hus i Röfors. Filmfestivalen i Sydnärke år 2000 var senaste gången som projektorerna rullade. Efter det stängdes bion ner när branschen gick över till digital film.
Allt maskineri finns kvar och Björn Brohmée hoppas på att analog film ska få ett uppsving igen så att det blir lättare att få tag på 35 millimeters film.
En del äldre utrustning finns bevarad i föreningen.
En pärm med filmer från 60-talet som visats i Folkets hus i Röfors.
Han berättar att det förr gjordes massor av kopior på de stora analoga filmerna men att inte mycket av det finns kvar, vilket gör det svårt att få tag på film.
För att visa film krävdes två projektorer eftersom filmerna var uppdelade i flera rullar – det gällde att vara beredd och starta i gång fortsättningen på filmen utan uppehåll. Ofta var det fem eller sex rullar till samma film.
När filmen var slut användes ett spolbord för att spola tillbaka filmen.
– Sedan hände det ibland att man blandade ihop rullarna så att de kom i fel ordning, men det märkte sällan publiken, berättar Björn.
Två projektorer står redo och väntar på den analoga filmens återkomst till Röfors.
Mycket av utrustningen som användes till biografen finns kvar och Björn har även hittat dokumentation om de filmer som har visats, och han har tillgång till en hel del annan utrustning. En framtidsplan för Folkets hus i Röfors kan vara att skapa ett smalfilmsmuseum vid sidan om all den verksamhet som finns där i dag.
