De karaktäristiska balarna med inplastade osorterade rivningssopor ställdes som en mur runt bruksområdet i Röfors, där över 10 000 ton sopor placerades 2019-2020. Än idag finns några av balarna kvar i Skultuna utanför Västerås. De börjar gå sönder och det börjar växa träd i dem. Foto: Privat
Högsta domstolen tar inte upp målet om sopberget i Röfors för prövning
Högsta domstolen tar inte upp målet om miljöbrott för sopberget i Röfors för ny prövning. Därmed står domarna mot de två lokala företagarna fast.
I juni dömdes två företagare, en i 50-årsåldern och en i 70-årsålden, för miljöbrott i Svea hovrätt. I sitt företags regi placerade de mer än 10 000 ton osorterat bygg- och rivningsavfall på en tomt i Röfors mellan sommaren 2019 och hösten 2020. Avfallet levererades till Röfors av företaget NM Trading och Transport, som i sin tur ägdes av NMT Think Pink.
Båda överklagade domen till Högsta domstolen och ville bli frikända. De menade bland annat att de haft tillstånd för verksamheten, att den inte var farlig för miljön och att den inte var brandfarlig. Att materialet inte kunde sorteras som det var tänkt, var en konsekvens av myndigheters långsamma och felaktiga handläggning.
Men det tog inte Högsta domstolen hänsyn till, och fastställde därmed hovrättens dom, där mannen i 70-årsåldern döms till villkorlig dom i tio månader, och mannen i 50-årsålden döms till ett års fängelse, för miljöbrott av normalgraden.
”Högsta domstolen har gått igenom materialet och inte funnit skäl atr meddela prövningstillstånd”, står det i beslutet.
I skultuna ligger fortfarande en del av sopberget kvar efter NMT Think Pinks verksamhet. Foto: Privat
Rivningsmaterial från Stockholm
Rivningsmaterialet som staplades på hög kom från rivningsprojekt i Stockholm, där NMT Think Pink mot betalning tog emot rivningsmaterialet i rosa storsäckar till ett lägre pris än många andra företag i samma bransch. Företaget växte snabbt och tog emot stora mängder osorterat avfall. De rosa säckarna var ett vanligt inslag i stadsbilden på Stockholms gator under tiotalet. Men istället för att komma igång och sortera materialet som företaget tagit emot, hamnade det i stora deponier på företagets mark i bland annat Botkyrka och Skultuna.
Fortfarande ligger sopor kvar på flera platser i Mellansverige, bland annat på en tomt i Skultuna. Åklagarna har konstaterat att mycket av materialet som kördes till Röfors kom just från Skultuna. Det var sedan Västerås kommun börjat rikta miljökrav mot sopbergen, som hade legat längre än de hade tillstånd till (tre år) och alldeles intill en å. När inte mer rivningsmaterial kunde köras till Skultuna och anläggningen måste tömmas, började NM Trading och transport att se sig om efter nya platser i trakten. Enligt förundersökningen uppvaktades flera kommuner, bland annat Kumla och Hällefors, som sa nej. Men i Laxå gick det bra, där anmäldes verksamheten till miljöförvaltningen, och kommunen sålde en tomt till företaget som skulle starta verksamheten.
Sedan började högarna att växa. Tomten låg nära samhället Röfors och bostäder, och närboende klagade på buller, damm och avfallsspridning från att första lasset levererades i augusti 2019. Verksamheten stoppades av miljöförvaltningen, men stoppet upphävdes tillfälligt och verksamheten kunde fortgå fram till hösten 2020. Då hade över 10 000 ton osorterat rivningsmaterial fraktats dit.
Såhär såg det ut i Röfors i juni 2020. Nu döms de båda företagarna bakom högarna till villkorlig dom i tio månader respektive fängelse i ett år. Arkivbild.
Ville ta över Mosjö deponi
Röforsföretaget ville flytta sin verksamhet till den avslutade kommunala deponin vid Mosjön utanför Laxå, som skulle täckas över av Laxå kommun. TV4 avslöjade att kommunen och företaget förberedde ett sekretessbelagt avtal, som gav sopföretagarna rätt att hantera övertäckningen av Mosjö deponi. Men avtalet stoppades. Därefter gick både Röforsföretaget och NM Trading och transport i konkurs med några dagars mellanrum, i oktober 2020. Kvar låg över 10 000 ton osorterat rivningsavfall, som i förundersökningen om brott har konstaterats innehålla höga halter tungmetaller och miljöfarliga ämnen. Enligt hovrätten innebär förvaringen risk för förorening som inte var ringa, både genom urlakning och ökad brandrisk.
Laxå kommun bekostade bortforsling av materialet i Röfors med skattepengar till en kostnad av över nio miljoner kronor.
I Hovrätten dömdes ytterligare fyra personer, som är de fyra huvudåtalade i målet, för delaktighet i miljöbrottet i Röfors. De såg enligt domen bland annat till att verksamheten i Röfors försågs med maskiner och personal, och dömdes till fängelsestraff av olika längd, den längsta i fem år.
De fyra huvudåtalade har också dömts till att betala ett skadestånd på över 230 miljoner kronor till Botkyrka kommun, Naturvårdsverket, Västerås kommun, Länsförsäkringar, samt några företag och privatpersoner på andra orter. De två Röforsföretagarna har dömts till att betala mindre skadestånd till närboende. Laxå kommun har inte stämt företagarna för kostnaden för bortfraktandet, men har tidigare sagt att det ska ske om de inte frikänns.
Målet är det största miljömålet i svensk historia och har pågått sedan 2024.
