Kinakännaren Hanna Sahlberg berättade om bakgrunden till sin bok. Foto: Lars Litzén
Hanna blev kines
men inte hela vägen
Vintrosatjejen Hanna Sahlberg ville bli kines och på sätt och vis lyckades hon. Till hälften kanske. Det framgick med visst vemod på tisdagkvällen när hon inför ett 50-tal intresserade på Kvarngården i Kumla presenterade sin bok "Den osynliga muren".
Hennes bok har en undertitel: Rapport från mitt misslyckade försök att bli kines.
Hanna Sahlberg ville som 20-åring uppenbarligen skilja sig från mängden, egensinnig och äventyrslysten reste hon till en provins i södra Kina för att inte bara lära sig språket utan också bli en del av landet, anamma kulturen, bli kines – på samma sätt som en invandrare i Sverige kan bli svensk.
Med nyfikenhet och nära vänner fick hon alltfler nycklar för att förstå landet och kvalificera sig som Sveriges radios korrespondent i Peking i omgångar under början av 2000-talet. Idag bor Hanna Sahlberg i Örebro med tillägget Wu i efternamnet och medarbetar i SR:s Radiokorrespondenterna, en av våra främsta Kinakännare.
Vilket inte kan kallas för ett misslyckande.
Många länder
- Kina är inte bara ett land, det är många, kan jämföras med Europa med dess skillnader som mellan finska Lappmarken och Barcelona, berättade hon.
Hembygden med sina dialekter dit man återvänder åtminstone vid nyårsfirandet är för hundratals miljoner närmare hjärtat än centralmakten trots kommunistpartiets indoktrinering.
Spänningen mellan landsbygd och storstäder har präglat landet, ”den flytande befolkningen” med folkbokföring i provinsen men få rättigheter i Peking byggde de många nya husen. En byggboom som en del av den kraftigt blomstrande statskapitalism som skapade en välmående medelklass, till exempel hennes svärmor, född i en grotta, som kunde köpa och sälja lägenheter och resa ut i världen.
Öppningen stängdes
Hanna Sahlberg fick en fortsatt vägvisare till en kinesisk identitet med att anställa assistenten Chang till radiokontoret.
- Det som stack ut på hans CV var att det inleddes med att han var 173 cm lång, skrattar hon.
Chang visade sig vara mer än så, en skärpt journalist och tillsammans gjorde de reportage inte minst om rättsfall kring korruption, landkonfiskationer, rentav bortglömda mordfall, intervjuade människor som kommit till huvudstaden för att söka rättvisa.
Då fanns öppningar mot ett friare Kina med en kommersiell press och webbsidor som kunde sprida nyheter och andra viktiga berättelser som inte var sanktionerade av partipressen.
Det fanns en tro på ett bättre samhälle. Chang och hans vänner skulle bidra till att lysa upp de mörka hörnen i Kina, berättar författaren.
Ridån drogs dock ner när den nye ledaren Xi Jinping meddelade att ”Medierna skulle vara partiets efternamn”.
- Miljöjournalistiken vann en seger med att publicera mätningar av den hemska smogen i Peking. Det var 2011 men efter det vände det och Kina slog in på en mer konservativ väg.
Övergreppen mot uigurerna i Sinkiang, strypningen av Hongkongs demokrati, hoten mot Taiwan, närmandet till Ryssland är välkända exempel.
Åldrande befokning
- Det som idag skapar dynamiken och konflikter i Kina idag är den åldrande befolkningen med en mycket lägre andel unga som ska försörja både gamla och unga vilket är en orsak till att det föds ännu färre barn, säger Hanna Sahlberg.
-Jag fick en slags bild när jag senast besökte Kina att folk kände att de redan kört förbi framtiden. Det är lätt att konstatera att kommunistpartiet måste få plus för att kineserna aldrig ätit så gott, luktat så gott och varit så utbildade och vaccinerade som nu än nånsin i världshistorien men samtidigt har det blivit ett väldigt tyst Kina.
Även om det tar större plats i världen.
