Manskören tog sig ton i Budapest

Det var tjugo sångare, vår dirigent Kicki Olausson och femton respektive som förväntansfulla steg på bussen i Askersund.

Det finns några flygrädda i gruppen. De tror inte på principen att det är möjligt att flyga, men de fick se sig överbevisade. Både resan dit och hem gick klanderfritt. Väl i Budapest mötte en alldeles utmärkt guide, en svensktalande kvinna vid namn Györgyi. Hon hade inte gått på någon svenskundervisning utan lärt sig språket genom att låna ”Hänt i Veckan” av en bekant. Hon pratade nästintill felfritt. Som gammal språklärare förundras man över de pedagogiska metoderna.

Budapest är en storstad med två miljoner invånare vilket är tjugo procent av landets befolkning. Till ytan är Ungern lite större än Götaland. Prisläget är billigare än här, vilket man inte kunde tro när man såg priserna med alla nollor. De har egen valuta och för hundra kronor får man lite drygt tretusen forinter. För den summan kunde man få en god måltid med dryck på fin restaurang.

Transporter i staden är också billigare än i Sverige. Några, ja ganska många, i kören är pensionärer och de åkte gratis på buss, tunnelbana och spårvagn. Ungdomarna i gruppen fick betala en liten avgift. Att åka taxi var även det billigt. Vistas man i turiststråken klarar man sig bra med engelska. Ungdomar pratar engelska, äldre förstår tyska bättre.

Deltagande körer var: Coro Quatro Molini, manskör från Italien, Gyöngyös Cantare Mixed en blandad kör från Ungern, Oslo Damekor från Norge, Saint Michaels Girls Choir från Bloemfontein Sydafrika, Solenne Choir en blandad kör från Finland, Zrinyi  Mijklos Mixed Choir en blandad kör från Ungern samt Askersunds Manskör.

Sjöng på svenska, latin, ungerska och tyska

Redan första kvällen var det dags för ett framträdande. Alla samlades i Militärhögskolans konsertsal där varje kör sjöng ca tio minuter. Askersunds manskör valde två julsånger och två snapsvisor som vi tog på svenska. Vi sjöng även de sånger som varje kör hade övat på innan resan och som skulle avsluta konserten på lördagkvällen. Det var ”Adventi ’enek” på latin och ”Esti Dal” på ungerska och ”Stille Nacht” på tyska. Kvällen avslutades med mingel med lite lättare mat och dryck.

Fredagen ägnades åt en bussrundtur i centrala Budapest samt besök vid diverse sevärdheter. På kvällen höll vi och manskören från Italien konsert i St. Annas kyrka. Där sjöng vi passande nog bara julsånger, på svenska och engelska.

Sång med dopp.

Körsång i badet

Lördag förmiddag tog vi årets julbad. Det finns flera termalbad i Ungern och de är välbesökta och speciella. Tack vare varma källor behöver de inte spara på varmvatten. Vi åkte till ”Sz’echeny” nära Hjältarnas torg. Anläggningen är mycket stor med ett otal bassänger med olika temperatur. Det finns medicinska bad, sovbassäng(!) och massageavdelningar. En underbar känsla att kliva ner i utomhusbassänger och glida bort i dimman från det varma vattnet.
Kören kunde, i vanlig ordning, inte avhålla sig från att brista ut i sång i badet vilket renderade oss applåder. Vi tackade på sedvanligt sätt med att bocka djupt och räkna till tre pilsner. Just denna gång fick vi förstås hålla andan.

På kvällen var det dags för galakonsert i St. Stefans basilika. Varje kör fick sjunga i 5-8 minuter och konserten avslutades med att vi tillsammans sjöng sångerna vi övat. Trots att vi var cirka 150 sångare kunde vi ställa upp längst fram utan problem, då kyrkan rymmer 8 000 personer. Det kändes fantastiskt, nästan berusande, att stå mitt i denna kör och lyftas med. För publiken infann sig antagligen en liknande känsla. Som idrottare säger när de intervjuas ”det var magiskt”.

Efter konserten väntade galamiddag för alla körer, passande nog i festsalen på vårt hotell. Vi blev serverade en smaklig trerätters-måltid med dryck. Under måltiden brast körerna ideligen ut i spontan sång, mycket trevligt och omväxlande.  Det är svårt, om inte omöjligt, att få tyst på en körfest. Under festen framfördes också traditionell ungersk folkdans.

Avslutade med att "rocka loss"

Askersunds manskör hade önskat att få avsluta tillställningen med några rocklåtar ur vår repertoar. Vi medförde förinspelat komp och klämde i med ”Come on everybody” och vi blev genast bönhörda. Golvet framför scenen fylldes av så gott som alla festdeltagare som dansade och sjöng med. Vi fick liknande känsla som i kyrkan, kanske lite mer berusande av förklarliga skäl. Det var svårt för oss att då se nyktert på framträdandet, men så här efteråt får vi medge att det inte var det bästa vi gjort men säkert bland de roligaste. Ett sådant slut på en fantastisk dag.

Söndagen förflöt lugnt med tid för egna aktiviteter. På kvällen klev vi ombord på en flodbåt för att umgås, äta gott och se på Buda och Pest i kvällsbelysning. Naturligtvis sjöng vi visor vi tyckte var passande och trevliga. Det enda smolket i glädjebägarna var att detta samtidigt var sista gången vi sjöng under vår dirigent Kickis ledning.

Man kanske tycker att kören tar sig vatten över huvudet genom att delta i en stor körfestival i Budapest. Jag kan dock försäkra att enda gången vi gjorde det var när vi bockade och tackade för applåder i utomhusbassängen. Vi kom ifrån det hela med hedern i behåll tycker jag.