
Lars Litzén och Gunnar Nygren, gamla kollegor med intresse för lokal journalistik - och kolmilor! Foto: Sandra Wallin
Lokaljournalistik och kolmilor hänger visst ihop
Under tisdagskvällen fick åhörare ta del av Gunnar Nygrens föreläsning, Vita fläckar och svarta milor, på Kumla bibliotek. Nygren är professor i journalistik på Södertörns högskola och gav under hösten 2022 ut boken Kolning: historier och hantverk. Föreläsning var ett samarbete mellan Gunnar Nygren och Kanal Regionals vänförening, Sydnärkenytts Vänner.
Ett tjugotal åhörare hade samlats i bibliotekets föreläsningssal för att ta del av Gunnar Nygrens föreläsning, som arrangerades i samarbete med föreningen Kanal Regional, som är ägare till Sydnärkenytt och även driver vänföreningen Sydnärkenytts Vänner.
Ett samarbete
Föreläsningen ämnade berätta mer om både lokal journalistisk och kolmilor, och på vilket sätt dessa två hänger ihop. Sydnärkenytts ansvarige utgivare, Lars Litzén, fanns på plats för att presentera föreläsningen.
– Det här är vår första föreläsning som vi bakom Sydnärkenytts Vänner arrangerar och vi är mycket glada över att ha kunnat lockat hit Gunnar Nygren, sa Lars Litzén, som lärde känna och arbetade med Gunnar Nygren under sin tid som journalist, bland annat på tidningen Gnistan.
Började som journalist
Gunnar Nygren tog journalistexamen 1977 och arbetade många år inom yrket, framförallt på olika lokaltidningar. Så småningom kom han själv att bli undervisare i journalistik och därefter även forskare inom området.
Gunnar är numera professor emeritus i journalistik vid Södertörns högskola och arbetar mest med forskning om lokaljournalistik, ett ämne om vilket han skrivit flera publikationer.
– Jag har arbetat med journalistik under hela mitt liv, på olika sätt. Jag och Lars har haft kontinuerlig kontakt under åren, inte minst då jag skrev boken Lokal journalistik: nära nyheter i en global värld, där Sydnärkenytt är med, berättade Gunnar.
Tändning av kolmila i Skottvång i Sörmland. Foto: Gunnar Nygren
Viktig roll
Lokaljournalistik spelar en viktig roll i samhället och utgör en del av den demokratiska infrastrukturen. Den bidrar med information, granskning och ett forum för debatt. Den är oberoende, både nära det lokala men måste samtidigt hålla en kritisk distans.
– Vad händer om det inte finns någon som kan granska kommunen? Ska kommunen granska sig själva? Det blir inte så bra. Det är viktigt för samhället och demokratin att oberoende medier finns kvar, menade Nygren.
Där det inte finns lokal journalistik uppstår så kallade nyhetsöknar. Där kan man mäta hur avsaknaden av lokal media påverkar demokratiska sammanhang.
– Människor som bor i nyhetsöknar är mindre insatta och pålästa. Man får sämre koll på vad som händer och hur det påverkar samhället, berättade Gunnar Nygren och hänvisade bland annat till studier som gjorts om detta i USA.
Nästan monopol
Några av de problem som lokala medier stött på under de senaste åren är bland annat sociala mediers genomslag. På Facebook finns många lokala grupper och aktionssidor där människor kan få till sig information. Men det är inte journalistiskt arbete.
Samtidigt har också den lokala journalistiken centraliserats - några få stora mediebolag äger och samordnar nyheter i Sverige. Det är nästan fråga om monopol.
– Mellan 2005 och 2015 lades nästan hälften av alla lokaltidningar ner i Sverige. Det gör att uppstår sämre bevakade platser landet.
Den goda nyheten är att man har uppmärksammat att lokaljournalistiken behövs och att man därför lägger fokus på det med nytta mediestöd för så kallade vita fläckar, det vill säga svagt bevakade områden. Framöver kommer också ett nytt system för mediestöd som särskilt ska lokala och regionala medier.
– Den oberoende journalistiken behövs, konstaterade Gunnar Nygren.
Själv en kolare
Kopplingen mellan lokal journalistik och kolmilor då? Jo, liksom att lokaljournalistiken konkurrerades ut av stora mediekoncerner, så var även fallet för traditionella kolmilor när stenkolet gjorde entré på marknaden. Men, precis som med lokal journalistik, är traditionell kolning på återgång.
Gunnar Nygren är själv en entusiastisk kolare, vilket kanske inte så överraskande med tanke på att han skrivit en bok om ämnet, som varje sommar kolar vid Skottvångs gruva i Sörmland.
– Vi kolar varje dag i fem sex dagar. Det är tidiga morgnar som gäller och vi vaktar kolningen dygnet runt.
Kolning vid Abborrtjärn i Dalarna på 1930-talet. Nordiska museets arkiv. Fotograf okänd.
Utan kol, inget välstånd
Boken om kolning skrev Gunnar av olika orsaker. Dels är han själv intresserad av det. Dels så fanns det inte så mycket böcker om ämnet, och inte specifikt om kolarna själva.
– Det är en bortglömd del av historien, trots att det var en så stor del av vår industriella framgång i Sverige. Bara i Bergslagen fanns 140 kolmilor och så många som 3 000 personer var inbladade, berättade Gunnar.
Kolning i Sverige har en lång tradition som sträcker sig 1 000 år tillbaka i tiden. För att lyfta fram historien och de människor som arbetade i kolmilorna begav sig Gunnar till Nordiska Museet. Där fanns gamla intervjuer med kolare från olika delar av Sverige.
– Jag ville skriva om kolarnas berättelser, vilka de var, deras liv och vilka villkor man hade. Det var ett tufft och hårt jobb, men det var också en frihet att arbeta ute i skogen. Man bestämde själv över arbetet. Det fanns en yrkesstolthet. Utan kolet, och kolarna, hade vi inte haft vårt välstånd idag, menade Gunnar.
Importerar numera
Den traditionella kolningen kom så småningom, efter andra världskriget, att bli trumfad av stenkolet. Det sista stora bruket för vanlig kol, i Kilafors, stängde 2013. Då hade man under de sista åren bara producerat grillkol.
– Idag importerar Europa träkol, hela 75% av användningen enligt en undersökning från 2019. Många gånger kommer kolet från tropiska skogar, i bland annat Sydamerika och Afrika.
– Sverige skulle kunna göra mer kol själva. Det blir lite bakvänt att man använder sig av kol som kommer från skog som fyller extremt viktiga funktioner för vårt liv på jorden.
På väg tillbaka
Hopp finns dock. Den traditionella kolningen är på framfart. Gunnar tror och hoppas att fler kommer ta upp hantverket i Sverige.
– Det är viktigt att bevara hantverket, och hantverket lär man sig genom att göra det. Nu finns det några mindre aktörer på den svenska marknaden som ägnar sig åt traditionell kolning, där man framställer både grillkoll och biokol som man blandar med jord och använder i odlingar.