Kanadensaren John
föll för Sverige direkt

Namn: John Pless

Ålder: 48

Kom från: Kanada

"Jag växte upp i Richmond Hill, i provinsen Ontario. En förort till Toronto ungefär tre mil utanför, men nu har det i stort sett växt ihop med Toronto. Det var mycket sport som gällde när jag var ung, allt från hockey, fotboll, amerikansk fotboll, baseball, man var ute jämt och spontanidrottade. På skolgården brukade vi spola upp is så man kunde åka skridskor, jag åkte till och med skridskor på poolen vår familj hade.

Skolan trivdes jag ganska bra i, vi var hårt hållna och man fick inte prata eller tugga tuggummi, men det funkade ändå. Mitt drömjobb när jag var yngre var att bli pilot, men när de kom på att jag var färgblind var det kört. Efter grundskola och High School tänkte jag studera elektronik på college, men min pappa blev sjuk så jag fick hoppa in och börja jobba i hans företag som 18-åring.

Jag jobbade som installatör och det gick väldigt bra, det var under en period när det var ett stort uppsving på fastighetsmarknaden och då blev det stor efterfrågan på våra tjänster. En dag skulle jag installera några persienner och gardiner i ett hus, det var en tjej från Sverige där som jobbade som Au-pair som tog emot mig. Vi pratade inte så himla mycket, men jag fick komma tillbaka vid ett senare tillfälle eftersom det var nåt som behövde bytas.

Hon såg trevlig ut tyckte jag och tänkte att hon kanske tycker det är tråkigt bo här och inte känner så många så jag bjöd ut henne. Efter det blev vi ett par, jag och Camilla Persson från Kumla. I juni 1989 kom jag till Sverige och Kumla för första gången, vi åkte hit till Kumla kyrka för att gifta oss. Eftersom det var runt midsommar var det lätt att bli förtjust, kvällarna var långa och ljusa, klimatet bra och naturen liknade den i Kanada med mycket träd och sjöar.

Att se på tv när det var program där de pratade engelska med svensk text nedan hjälpte John mycket med språket. 

Min fru berättade ju såklart en del innan vi kom hit, men det är alltid svårt veta hur ett land är innan man upplevt det själv. Min far hade också varit på bilsemester i Sverige på 80-talet och tagit massa bilder som han visade, det var fint, rent och frisk luft i Sverige, berättade han när han kom tillbaka. Jag såg fram emot att flytta till Sverige och Kumla, både jag och min fru ville det. För min del ville jag bort från det hektiska livet som var nära en storstad och vi sa innan vi flyttade hit 1990 att "vi kan alltid åka tillbaka till Kanada om vi inte trivs". Men det har aldrig varit aktuellt.

Att komma in i Sverige? Det var väldigt lätt, jag tror dels det beror på att svenskar är så duktiga på engelska. Dessutom tror jag de gillar Kanada som land och tycker det var intressant och spännande med nån därifrån. Det är ju så att folk har fördomar, men i det här fallet hade de bra fördomar. Jag fixade jobb på bara några veckor, faktum är att jag hade två olika jobb att välja mellan. En skofabrik i Åbytorp eller Lithells.

Jag valde Lithells eftersom jag då kunde jobba ständig kväll och läsa svenska (SFI) på förmiddagen. Det blev tio år på Lithells, därefter började jag jobba inom sportfiskebranschen, bland annat på Leos Jakt och Fiske (numer nerlagt). Sen tre år tillbaka jobbar jag på Borgs Motor i Hällabrottet. Kanada och Sverige är ganska lika på många sätt, men en sak som skiljer sig är att det inte är lika spontant i Sverige.

Som exempel är det ju inte vanligt att bara åka och knacka på hos nån bekant utan allt ska göras upp i förväg och planeras. Svenskar är dock ett väldigt generöst och trevligt folk, men det tar ofta tid innan de öppnar upp sig för nya bekantskaper, de är försiktiga. Nåt som skiljer Kanada och Sverige mycket åt är historien. Kanada är ett väldigt nytt land medans Sverige har en mycket längre historia.

Det var inte länge sedan engelsmän och fransmän styrde i Kanada, innan var det urinvånare, indianer som bodde i landet. Kanada är ett land där många har invandrarbakgrund, mina föräldrar till exempel, pappa föddes i Rumänien och mamma Polen. Alla mina barndomskompisars föräldrar kom utifrån med, Polen, Italien, Frankrike, England, Irland bland annat. 

Jag kommer ihåg när jag åkte genom Västerås och det stod på en skylt "Nu firar Västerås 1000 år som stad". Det var svårt föreställa sig att det fanns en så lång historia. Jag tror inte jag kommer flytta tillbaka till Kanada, och gör jag det blir det inte där jag växte upp alla fall. Vad jag saknar? Matutbudet främst, att bo så nära en storstad gjorde att precis alla typer av restauranger och matkulturer fanns i närheten, utbudet var enormt.

Vi har två barn, när barnen var yngre åkte vi till Kanada vartannat år, men nu blir det inte lika ofta. Mina föräldrar lever inte längre det är en stor orsak till det. Men jag var där senast i somras och har tre, fyra bra kompisar jag håller regelbunden kontakt med. Vad jag tycker om Sveriges migrationspolitik?

Sverige har en väldigt bra politik inom det området. Jag tror landet får mycket tillgångar eftersom vi tillåter många komma hit. Det stora problemet är jobben, det är väldigt mycket svårare få jobb nu än när jag kom. En orsak till det är ju att det finns färre och färre "enkla jobb". En arbetsplats är den bästa integrationsplats en människa kan ha i samhället, står man utanför är det svårare bli accepterad"