17 Februari 2020
Tipsa: 073-094 57 58

Bisats i protokollet

70 år sedan statarsystemet försvann

Utan underbetalda, närmast livegna, statare hade jordbruket inte fungerat före mekaniseringen.  Foto: ArkivCentrum Örebro län

Statarsystemet i Sverige försvann med en pyspunka i månadsskiftet oktober-november 1945. Alltså i dagarna för 70 år sedan. Märkligt nog höjde samtiden inte på ögonbrynen. Det rörde sig ju trots allt om ett avlöningssystem från 1700-talet och med tiden en ful fläck på Folkhemmet.

Statarna hade varit en betydande del av landsbygdsproletariatet. 1945 hade deras antal reducerats till cirka 6 000 hushåll. Namnet statare kom av de avlönades ”på stat” det vill säga fick sin lön i form av jordbruksprodukter plus en liten summa i kontanter.

Men beslutet om statarsystemets avskaffande hade redan sjunkit in. Ett år tidigare den 12 oktober 1944 klockan tre på natten hade nämligen Svenska lantarbetareförbundets ordförande Gunnar Emanuel Sträng skakat hand med lantarbetsgivarnas ordförande Gösta Liedberg, godsägare från Skåne.

Handslaget bekräftade att från och med månadsskiftet ett år senare skulle lantarbetarnas löner utgå i form av kontanter. Beslutet om kontantlön noterades i en bisats i ett protokoll. Därtill fanns en liten viktig semantisk puts. Ordet husbonde ersattes med arbetsgivare.

Gunnar Sträng (s) blev sedan den finansminister som suttit längst, under 21 år.
Sträng organiserade

Gunnar Sträng kunde vara nöjd. Detta var en förhandling som hade ekonomisk betydelse. Men än större var det symboliska i att ha utplånat en sista rest av feodalsamhället. Kanske man rent av säga återupprättat lantarbetarnas människovärde.

Ivar-Lo Johansson utkom 1936-37 med sina statarnoveller där jordproletärernas liv skildras  med olika infallsvinklar..

Gunnar Sträng  hade kämpat länge. Han kom till lantarbetareförbundet som ombudsman 1932, vald mot förbundsstyrelsens vilja och inte särskilt välkommen. Därav den kärva hälsningen:- Det står en cykel nere på gården och det ligger medlemslistor och en bunt med förbundstidningar i korridoren. Ge dig nu ut i landet och organisera lantarbetare och statare.

Och det gjorde han. Antagligen har ingen annan besökt så många gårdar eller suttit i statarlukten i så många statarlängor och lyssnat på så många bekymmer. Han var så flitig att hans ombudsmannakollegor var lite smått härskna. – En ombudsman som inte tar ut semester.

Strejker och vräkningar

Det var ett tufft arbete att hantera vrenskande arbetsgivare på godsen. Mestadels gick det dock resonemangsvis. Patroner som aldrig blivit ifrågasatta mötte en myndig ombudsman och började till egen förvåning resonera. Andra gånger blev det strejker.

- Efter 11 månaders strejk blev den där herrn en föredömlig arbetsgivare, skrockade en belåten Gunnar Sträng i ett minnesprogram.

5 000 arbetare demonstrerade hösten 1929 i Kalmartrakten i protest mot att storbönder vräkt över hundra statare som ville organiseras sig fackligt.

Det var ännu tuffare för en statare att ansluta sig fackligt. I många fall resulterade det i att hela familjen stod vräkta med sitt bohag på landsvägen med små utsikter till ett nytt arbete. Utan tillräckligt många statare som hade mod och beslutsamhet att våga organisera sig hade de aldrig fått organisationsrätt.

Abetarförfattarna viktiga

Gunnar Sträng i all ära. Han hade samtidens vind med sig. Ett samhällsklimat dominerat av socialdemokrater och bondeförbundare såg med nya ögon på organisationsrätten. Moderna godsägare, som skaffat traktorer och maskiner började tänka om för att behålla personal. Statarförfattarna med Ivar Lo Johansson och Jan Fridegård i spetsen var andra vägröjare . Deras statarberättelser spreds till en bred läskrets genom böcker i billighetsupplagor.

För kvinnorna i statarfamiljerna var mjölkning morgon och kväll oftast obligatorisk.

Det statarsystem som gick i graven hade anor sedan 1700-talet. I slättlandskapen med anhopningar av stora gods blev det vanligt att anställa gifta lantarbetare på ettårskontrakt och avlöna med naturaförmåner – potatis, spannmål, mjölk etc plus en liten kontantsumma. Genom att anställa gifta arbetare fick man också tillgång till nästan gratis mjölkerskor.

Knivskarp gräns

Statarna inhystes i statarlängor på behörigt avstånd från corps de logiet. En knivskarp gräns mellan två världar. På de stora godsen hade grevligheterna ingen kontakt med arbetsfolket. Sådant sköttes av hårdföra godsförvaltare.Det var kort sagt ett bedrövligt liv som levdes i dessa med tiden urusla längor.

Kanske var det hoppet om lite bättre på ett nytt ställe som skapade statarvanan (eller ovanan) att flytta. Sista veckan i oktober gick de eländiga flyttlassen på leriga vägar mellan godsen. Nästa ställe visade sig sällan bättre. Alla dessa flyttar drabbade barnen. De fick byta skola ett antal gånger under sin korta skoltid.

I statarlängen på Överjärva gård (Solna) bodde från början tolv familjer i kök och kammare. Längan är nu statarmuseum,.

Statarsystemet hade sin största utbredning under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet. Det finns uppskattningar att dessa jordproletärer på 1880-talet uppgick till bortemot 140 000 personer. Lönenivåerna var ytterst låga. Av anställningskontrakt från 1911 kan man utläsa att en statarlön hade ett värde av ca 700 kronor varav 250 i kontanter för ett år. Vid samma tid tjänade en industriarbetare runt 1 300 kr.

Halva kulturarvet

Statarsystemet skapade i stor skala vingklippta människor ur stånd att ta sig ut sin situation. Många har redan berättat om deras liv och villkor. Det finns fortfarande de som minns. Må statarnas barn och barn berätta.

Naturligtvis ingår herrgårdskulturen, dess bevarade slott, parker och konstskatter i vårt kulturarv. Men det är bara halva kulturarvet. Den som njuter en herrgårdsweekend bör nog ta en vända till stall och ladugårdar. Kanske rent av försöka tänka sig in i att mjölka 25 kor i svinottan dag ut och dag in. Då fångar man man in en större bit av kulturarvet.

Klicka här för att skriva en kommentar till artikeln
Publicerad: 2015-11-01 23:09
ANSVARIG UTGIVARE: LARS LITZÉN Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.