Berit Palmér vill göra något för att hjälpa. Så hon har startat Stickuppropet i Lekeberg. Där ska ensamkommande barn i Västernärke nu välkomnas med värmande raggsockor.
Berit har startat
stora stickuppropet!
MULLHYTTAN. När Berit Palmér i Mullhyttan såg nöden och tragedin i lägren och flyktingströmmarna där krigsdrabbade barn bar syskonen på ryggen så reagerade som många: Vad kan jag som person göra? Något som är praktiskt och som behövs? Som många inte upplever som övermäktigt. Snabbt bestämde hon sig att på sin Facebooksida starta: STICKUPPROPET i LEKEBERG!
Med frågan: Vill du hjälpa till och sticka välkomst-strumpor till de ensamkommande barn som nu kommer till Västernärke?
Allt hade hon förberett framgick av Berti Palmérs upprop:
"Jag har idag köpt garn från Järbogarn som räcker till 23 par raggsockor. Nu behöver jag din hjälp att sticka så att de blir klara till vintern kommer, och att sockorna kan delas ut till de nyanlända människor, som nu kommer hit till oss."
Annat går lika bra
Gissa om det blev gensvar. På telefon, och facebooksidan har anmälningarna kommit från unga och äldre som antar stickuppropet.
- Det har redan varit folk här med vantar och mössor, säger hon.
Några beklagar att de inte bryddes sig om att lära sig sticka i skolan. Men de ber mamman hjälpa dem.
- För dem som själv har eget garn och vill sticka så tar jag självklart gärna emot dessa strumpor också. Och det behöver inte ju vara bara strumpor, mössor, halsdukar och vantar går lika bra.
Svältande 1933. Röda Korset i Fjugesta 1933. Kvinnorna handarbetar då också för svältande barn – denna gång i Sverige. Foto Sophie Janson/Västernärkes hembygdsföreningInte första gången
Berit tänker sätta på en lapp på varje sak som hon eller andra stickat med texten: "Välkommen! Och så namnet på den som har stickat.
- Jag kommer se till att det i första hand delas ut här i Lekeberg, men lämnar det annars vidare till våra grannkommuner.
Det är inte första gången som Berit Palmér och Mullhyttan engagerar sig. Hit har ett 60-tal barn kommit från Tjernobyl och området med det havererade kärnkraftverk. Själv hjälper hon i Paraguay och Colombia. Att det nu blev stickningen beror på att hon gillar att göra det, och att man i Mullhyttan har en pysselgrupp.
"Kom ihåg att du kan aldrig hjälpa alla, men du kan kanske hjälpa någon. Någon som slipper att frysa och får känna att vi bryr oss", heter det i uppropet.
Tar emot på Stödgalan
På den stora stödgalan Lekeberg hjälper 15 november ska Berit Palmér arbeta som kassör och ta emot gåvor. Kanske ställer hon dit en låda också så att de som har stickat kan lägga sockor, vantar eller halsdukar där.
Att kvinnor i Västernärke syr och hjälper är inget nytt. Det framgår av Sophie Jansons foto från 1933 i Västra Skolan i Fjugesta. Där var högarna stora med handarbeten som skulle säljas och pengarna gå till svältande barn. Då gällde insamlingen barn i Sverige.
