
En enskild väg någonstans på landsbygden, som uppbär både statligt och kommunalt stöd. Och nej, hunden har inget med artikeln att göra, den råkade bara befinna sig där. Foto: Henrik Östensson
Stöden som räddar vägar och gator för många Sydnärkebor
Inne i städer och kommuncentran är det ju kommunen som sköter gatorna. Större vägar sköter staten via Trafikverket. Men om man bor i en mindre ort, eller på landsbygden, får man ofta stå för sådant själv. Det sker i vägföreningar, eller vägsamfälligheter. Det fungerar så att man får betala en del själv, medan staten och kommunen hjälper till med stöd. Hur mycket kommunerna i Sydnärke betalar och hur man räknar, varierar ganska mycket.
I Sydnärke är det ganska vanligt att gator i mindre orter sköts och drivs av vägföreningar. Det är inte sällan en kvarleva från den tid när vi hade mindre så kallade landskommuner, eller när lokala bruk, företag, ägde gatunät. Det gäller exempelvis orter som Åmmeberg, Zinkgruvan, Rönneshytta, Hasselfors, Åbytorp, Ekeby och Mullhyttan, för att bara nämna några.
Mindre vägar på landsbygden drivs i princip alltid av av vägsamfälligheter, en förening bestående av boende längs vägen som sköter vägen som en gemensamhetsanläggning. Ofta gör man en del mindre jobb själva och tar in entreprenörer för annat.
Det finns ingen lag eller liknande som tvingar kommuner att ge stöd till vägsamfälligheter. Ändå gör de flesta kommuner det. Men hur mycket varierar, liksom hur man räknar. Tanken är att man ska sköta vägen, dels med egna insatser från de boende, medlemmarna, dels med det stöd som betalas ut.
Det är en del att hålla reda på. Samfälligheternas medlemmar hjälps åt att hålla koll på kostnader och stödnivåer. Precis som i många andra föreningar bygger ofta vägsamfälligheter på några få kunniga eldsjälar.
Utgår från trafikverkets nivåer
När det gäller mindre vägar på landsbygden utgår kommunerna oftast från Trafikverkets stödnivåer och betalar en viss andel av dessa, eller så utgår man från den totala beräknade driftskostnaden. För att kompliceras det hela ytterligare så betalar Trafikverket ut lite olika stöd beroende på hur vägen används, man delar in i olika kategorier. Längst ner i artikeln redogör vi för hur mycket Trafikverket betalar i stöd.
Men för att trafikverket alls ska betala ut stöd för en väg krävs antingen att vägen/gatorna är minst 1 kilometer lång och att det bor bofasta eller ligger fritidshus längs den. Många villagator är ofta kortare än så. Därför är det egen insats och kommunens stöd som ska räcka för att täcka kostnaderna för dessa.
De som bor i en tätort och har en vägförening får alltså avsevärt mindre stöd per meter. Idén bakom det är trots allt jämlikhet. I en tätort är man flera som kan dela på kostnaderna. Bor man på landsbygden är det ofta glest mellan boende, då bidrar det allmänna mer.
Nya regler i Askersund – chocksänkning för vissa samfälligheter
I Askersunds kommun har man klubbat nya regler som enligt kommunstyret kommer innebära mer rättvisa, att alla får lika mycket stöd. I praktiken innebär det att vissa får mer, andra får betydligt mindre.
– Först och främst är det viktigt att poängtera att det här inte handlar om besparingar. Vi ger inte mindre bidrag till vägsamfälligheter, men fördelar det annorlunda, säger Joakim Blückert (M), ordförande för Kultur- och tekniknämnden.
Han fortsätter:
– Vi har av gammal hävd haft ett system där vissa samfälligheter fått stöd på 3,40 kr per meter, medan andra fått 34.40, alltså 10 gånger mer. Som kommun ska vi ju enligt lagen behandla alla lika. Det här är gammal hävd, flera decennier bakåt i tiden. Det finns ingen dokumentation om varför det varit så. Kanske är det sedan innan kommunsammanslagningarna.
Nu menar Blückert alltså att man infört ett mer rättvist system.
– Vi har utgått från den pengapott vi har och fördelat de pengarna jämt över alla föreningar som har under en kilometer väg, eller över 200 meter. Det gör 8 kronor per meter. För vissa alltså mer än en fördubbling, för andra, en rejäl minskning. Men det är rättvist, lika för alla.
Askersund inför det nya stödet först nästa år.
– Det är för att vi ska ge föreningarna tid att ställa om.
Även när det gäller de vägar som får pengar staten blir det ändringar i Askersunds kommun. För vägar över en kilometer gäller 25 procent av det statliga stödet. Men utgår alltså från stödet som betalas ut, inte den totala driftkostnaden.
– Men det riskerar också slå lite olika, beroende på vad det är för vägkategori. Därför har vi beslutat om en brasklapp. 25 procent av det statliga stödet, men statens stöd och vårt stöd tillsammans får inte överstiga 80 procent av den totala driftskostnaden för vägen, säger Blückert. Driftkostnaden fastställs av trafikverket, vi återkommer till det längre ner.
I Hallsberg fördelar man en pott
I Hallsbergs kommun tänker man annorlunda.
När det gäller utfartsvägar, vägsamfälligheter som sköter under 1 kilometer gata eller väg, men över 200 meter, så betalar vi rakt av 1 krona per meter, säger Fredrik Brenkle, gatuingenjör på Hallsbergs kommun.
När det gäller de vägföreningar som får statligt stöd, grusvägar på landsbygden mestadels, smetar man ut en pott på antalet meter som Trafikverket ger stöd till.
– Vi får en lista från Trafikverket vi utgår från. Den säger att vi har 289 650 meter enskilt väg med statligt stöd i kommunen. Enligt beslut i kommunfullmäktige 2021 delar vi sedan totalt ut 999 000 i stöd till dessa vägar. Av dessa går 35 000 till de som söker stöd för tillfällig upprustning bort. Då hamnar vi på avrundat ungefär 3.30 per meter enskild väg, oavsett kategori
I Hallsberg spelar det ingen roll hur stor andel av den totala kostnadens som täcks.
Speciellt stöd till samfälligheter i småorter
I Kumla kommun Har det förekommit en politisk debatt om huruvida gatorna i Åbytorp, Sannahed och Ekeby borde kommunaliseras. Man har kommit fram till att det blivit för dyrt. Istället har man avsatt 300 000 som fördelas enligt följande:
57 000 kr för 1 750 meter väg till vägföreningen i Ekeby
40 400 kr för 1 160 meter väg till vägföreningen i Sannahed
202 600 kr för 6220 meter väg till vägföreningen i Åbytorp
Dessa föreningar får alla stöd från Trafikverket, men stödet täcker bara 30 procent av kostnaden för driften.
För vägföreningar som har vägar på landsbygden med fastboende gäller följande i Kumla kommun:
För en vanlig, enkel mindre väg på landsbygden, med med fastboende, som utgör utfart mot större väg, lägger kommunen 30 procent av den beräknade driftkostnaden. Sammantaget innebär det att man får ungefär 90 procent av driftkostnaden täckt för sådana vägar.
Om vägen utgör uppsamlingsväg, eller genomfart för andra vägar lämnar Kumla kommun 60 procent av driftkostnaderna i bidrag.
Lägre bidragsnivåer i Laxå kommun
I Laxå kommun gäller 8,75 procent av den beräknade totala driftkostnaden för vägar som får stöd av Trafikverket, oavsett kategori. I år gör det ungefär 1.94 kronor per meter.
De mindre vägsamfälligheterna. Som har under en kilometer, men över 100 meter väg, som alltså inte får statligt stöd, får samma stöd per meter, 1,94 kronor metern.
För Lekebergs kommun har vi än så länge inte fått några uppgifter.
Så mycket stöd betalar Trafikverket
Hur räknar då Trafikverket ut hur mycket stöd som ska betalas ut per meter väg? Man utgår från något som kallas Entreprenadindex. Där fastställs hur mycket det kostar att sköta en meter väg från år till år. Stödet kommer i efterhand. 2025 betalas alltså ut beräknat på entreprenadindex 2024. Då sjönk kostnaderna med 5,41 procent. Det berodde bland annat på lägre drivmedelspriser. De var ju rekordhöga 2022 och 2023 men sjönk sedan.
Det finns flera vägkategorier.
En helt vanlig mindre väg på landsbygden, utfart mot större väg, och fastboende, brukar kallas vägkategori A. Det innebär att Trafikverket täcker ungefär 60 procent av den totala driftkostnaden per år. Det gör i år cirka 12-13 kronor metern.
Om man går till en enskild väg som är över 1 kilometer lång, men som innefattar ett tätbebyggt, detaljplanerat område, ja då sjunker stödnivån, till 30 procent av driftkostnaden.
Den nivån gäller också om det exempelvis är en väg som går till ett fritidshusområde. Men för att en sådan väg alls ska vara stödberättigad måste det finnas minst 30 fritidshus där. Annars blir det inget stöd.
Sedan beror det lite på hur vägen ser ut. Om det finns en bro på vägen, exempelvis en balkbro över en å, ja då blir det mer statligt stöd.