Tillbaka vid brottsplatsen. Vid Hallsbergs Tingsrätt skedde 1981 en fritagning där Lennart Björk hotades med hagelbössa.
Tvingades krypa under dödshot vid fritagning
Med en hagelbössa i ryggen tvingades Lennart Björk krypa upp för trappen vid Hallsbergs Tingsrätt vid en fritagning. - Han som hotade mig var väldigt nervös och jag ville inte bli skjuten, berättar Lennart Björk.
Det är den 26 november 1981 och ett brottsmål ska avgöras vid Hallsbergs Tingsrätt på Östra Storgatan. Lennart Björk jobbar med att transportera fångar och har kört dit den åtalade, som har efternamnet Dahlström.
Lennart har jobbat på fängelset i Kumla sedan det öppnade 1964. De första åren jobbade han innanför murarna, men när en tjänst för transportjobbet dök upp tog han över den.
"Sprang mot mig med hagelbössa"
– Han som körde innan hade tröttnat, jag blev då tillfrågad att ta över och tyckte det lät spännande, dessutom skulle jag få bättre betalt, säger Lennart Björk.
Ofta gick körningarna till Stockholm, Göteborg, Jönköping och Falun. Men denna gråmulna vinterdag är de alltså i Hallsberg. Den åtalade Dahlström har gått in, genom bakdörren, tillsammans med vårdare till tingsrätten. Lennart går dock tillbaka för att hämta några saker från bilen, som står på baksidan.
Plötsligt hör han då steg från vägen, det låter som någon kommer springande. Han vänder blicken och möts av en maskerad man med ett avsågat hagelgevär som kommer mot honom. "Ut med Dahlis", ropar mannen och höjer vapnet.
Mannen bakom maskeringen heter Börje Karlsson. Vad Karlsson i detta läge inte vet är att Dahlström redan är ute ur bilen och hunnit gå in i tingsrätten. Planen var att frita honom innan de gick in, men han är lite sent ute.
Fick krypa upp för trappen
Det får då bli plan B för Börje Karlsson.
– Han sade åt mig att gå ner på knä och ställde sig bakom med vapnet. Sen sa han att vi skulle gå in tillsammans i tingsrätten och hämta kompisen, säger Lennart Björk.
Hur kände du då?
– Jag blev lugn, samtidigt såg jag att han var väldigt nervös och jag ville inte göra honom ännu mer nervös så att han sköt mig. Så jag pratade lugnande med honom.
Porten på baksidan av byggnaden var låst och kunde bara öppnas inifrån. Gisslansituationen utanför gjorde dock att dörren öppnades.
Vid den här tidpunkten har Lennart känt igen mannen bakom maskeringen.
Han känner igen honom på rösten och ögonen. Börje Karlsson sitter redan på Kumlaanstalten, men har nu permission. Paret går fram till porten på baksidan och ringer på. Lennart säger som det är och personal inifrån byggnaden kan även via kameran se vad som utspelar sig utanför, de blir insläppta.
– Jag fick krypa upp för trappan med honom bakom. Där uppe var väntsalen till tingsrätten och Dahlström väntade på att gå in. Han hade bojor på sig och var ihoplåst med en kollega till mig.
Bad om ursäkt efteråt
Börje Karlsson hoppar över Lennart i trappen och störtar in med hagelgeväret. Det tar inte lång tid innan Dahlströms fängsel är upplåst och duon springer tillbaka ner för trappan, Lennart får huka sig ännu en gång.
– Utanför hade han en bil som stod på tomgång, den var stulen tidigare under dagen.
Karlsson och Dahlström susar iväg längs med Södra Allén i Hallsberg. Larmet går direkt och det blir ingen succé av flyktplanerna. Rymlingarna stoppas och grips bara nån halvtimme senare, på vägen mellan Askersund och Vretstorp.
Börje Karlsson får tre år extra att sitta av för sitt tilltag. Dahlström får ingenting, han hävdar att han inte visste nåt om fritagningen. Han ska förvisso ha sagt till Karlsson något i stil med "Fint, då kommer du och hämtar mig vid rätten", innan Karlsson åkte iväg på sin permission. Dahlström menar dock att han skämtat om detta.
Att Karlsson tog det på allvar råder dock inget tvivel om. En tid efter fritagningen möts Börje Karlsson och Lennart Björk igen. Denna gång innanför murarna.
– Han kom fram och bad om ursäkt. Jag godtog den, men lade till att han aldrig skulle göra om det.
Jobbade dagen efter
Var det något krissamtal från anstaltsledningen efteråt?
– Nä, de frågade om jag mådde bra, och när jag svarade ja så frågade de om jag kommer till jobbet som vanligt imorgon och så blev det. Visst var det otäckt, samtidigt kände jag att det inte var personligt riktat mot mig och jag hade alltid god kontakt med de fångar jag körde.
Även om kriminaliteten i många avseenden är värre idag än den var då så var det betydligt vanligare med fritagningar och rymningar förr än nu. Säkerheten var inte densamma under exempelvis 70- och 80-talet som idag och detta var långt ifrån enda rymningen/fritagningen Lennart upplevde under sin tid inom yrket.
– När man handskas med sånt där klientel gäller det att tänka två gånger innan man agerar själv. Det bästa i många situationer är att ta ett steg åt sidan och inte försöka spela kaxig, avslutar Lennart Björk.
ÖVRIGT: Lennart Björk är undertecknads far. Han fortsatte efter händelsen jobbet med att transportera fångar i många år innan han gick i pension i början av 2000-talet. Artikel även publicerad i Sydnärkenytts Aprilnummer.
