Varför spårar alltid EU-direktiv ur i Sverige?

Ta det här med vad EU kostar. Du har säkert många gånger, hört att EU är stort, med en gigantisk och kostsam budget. Kanske har du rentav hört att EU stora pengaslukande byråkrati skadar medlemsländerna.

Hur ser det då ut i verkligheten. Dyrt eller inte. Men EUs budget i år ligger på någonstans i häradet 142 miljarder euro ofantligt mycket pengar, javisst. 

Men vad kan man jämföra det med?

Man kan ju exempelvis jämföra med Sveriges statsbudget. Vi är ju ett relativt litet land i EU-sammanhang.

Vår stadsbudget ligger någonstans mellan 118 och 130  miljarder euro. För att tala klarspråk. Sveriges statsbudget är alltså nästan lika stor som hela EU:s budget.

Sedan är ju frågan vad EU-medlemskapet kostar. Tja, medlemsavgiften tar ungefär 4 procent av vår stadsbudget, cirka 40 miljarder kronor. Som jämförelse: Försvaret kostar 127 miljarder kronor, rättsväsendet 77 miljarder, vård/omsorg 116 miljarder och migration 14 miljarder. Men staten lägger bara 4 miljarder på integration och jämställdhet. Utbildning och universitetsforskning kostar 97 miljarder medan allmänna statsbidrag till kommuner kostar 174 miljarder kronor.

Sedan är det det här med hur vi tolkar EU-direktiv. Facebook och debattforum  kokar just nu av ilska mot ett EU-direktiv som gör att man inte längre får elda ris i sin trägård. Inte minst flera uttalanden från Naturvårdsverkets personal har satt fart på debatten.

Om vi börjar med vad direktivet vill åstadkomma. Det handlar om att man vill att vi ska slänga mindre i soporna, elda upp mindre sopor och återvinna mer. Att saker i mindre grad ska eldas för att istället bli olika råvaror.  Ett problem i övriga EU är nämligen att inte så få faktiskt eldar sina sopor. Antingen hemma heller på andra håll. EU vill att det man kallar bioavfall, bland annat matrester, trädgårdsavfall, ris och liknande i högre grad, ska komposteras.

Men vad gäller då? Får man elda ris?

Avfall Sverige, som organiserar kommuner, kommunförbund som  hanterar avfall, sopor, återvinning och liknande, har försökt reda ut juridiken. Så här skriver de på sin sajt:

”Något tydligt och generellt förbud finns inte för villaägare att elda sitt trädgårdsavfall, eftersom hopkrattningen av sitt eget trädgårdsavfall inte räknas som insamling. Men syftet med de nya reglerna om bioavfall är att förbränningen ska minska kraftigt och att materialåtervinningen ska öka. Detta är positivt för resurshushållningen samt ger minskade utsläpp av ohälsosamma rökgaser och minskad klimatpåverkan.

Dessutom är trädgårdsavfallet "kommunalt avfall" under kommunal ensamrätt, och om eldning kan orsaka olägenhet (vilket ofta är fallet inom planlagt område) gäller redan sedan tidigare att fastighetsägaren bara får elda avfallet, om det är tillåtet enligt kommunens avfallsföreskrifter eller har meddelats beslut om dispens från ensamrätten 

Sammanfattningsvis är eldning eventuellt inte förbjudet men bör undvikas och kommunen bör vara tydlig i sina föreskrifter vad som gäller.”

Med andra ord. Glöm vad Naturvårdverket och vissa medier säger. Det nya EU-direktivet förbjuder dig inte elda ris och annat i trädgården. Framför allt kommer du inte bli lagförd för det.  Men precis som Avfall Sverige skriver kan det ju vara förbjudet att elda ris av helt andra skäl. Brandskyddsregler, allmänt eldningsförbud och liknande. Om någon eldar en stor skräphög i ett villaområde skapar ju det en del olägenheter, inte minst lokalt, det ryker. Utanför detaljplanerat område gäller i princip sunt förnuft, om inte eldningsförbud råder.  Sedan kan man ju alltid flisa riset och använda det som jordförbättring, men det är en annan sak.

Därmed inte sagt att att det inte kan komma förbud baserat på EU-direktivet. Men där är vi inte i dag. Framför allt är det en frågan om hur Svenska lagstiftare och kommuner tolkar direktivet. Ett annat problem är att kommuner och andra som hanterar avfall inte i dag kan kompostera ris och kvistar på ett rationellt sätt. När du lämnar ris på återvinningen så skickas det till ett värmeverk för att….Eldas. 

Samma sak med den rädsla som spridits om att vi i framtiden kan behöva skrota våra veteranbilar. Det problem EU vill lösa är att man, från hela EU, dumpar gamla, ofta uttjänta bilar i fattigare delar i framför allt östra Europa, där de används i daglig trafik, med både utsläpp och trafiksäkerhetsproblem som följd. Naturligtvis har inte EU något som helst vilja att skrota ut fina veteranbilar. Men direktiv måste vara svepande och gälla alla länder, för att kunna förankras. Även där handlar det till syvende och sist om hur våra svenska politiker väljer att tolka direktivet.  

Alla sådana övertolkningar innebär ju hela tiden att vi som väljare inte ser skogen för alla träd. EU åstadkommer bra saker. Allt fler regler gäller alla EU-länder. Vi kan handla mellan länderna, åka mellan länderna, flytta, köpa och sälja bilar, för att bara nämna något. Vi kan gemensamt stödja viktiga saker, utgöra en samlande kraft, exempelvis för att stötta Ukraina. Vi har allt kraftfullare gemensamma regler som ska förbättra vår miljö och klimatet. Men här hemma handlar EU-debatten just nu, för att precis alla väljer att övertolka, om eldning av ris. Dags att acceptera att vi är med i EU. Vi bör ta alla chanser att påverka. Se till att tolka direktiven så det inte blir absurda och fokusera på de viktiga frågorna. I andra EU-länder rycker man på axlarna åt sådant här, man vet att det rätar till sig efter hand.