Ge Ukraina allt de pekar på
För två år sedan i morgon ändrades Europas historia igen, på det mest fasansfulla sätt man kunnat tänka sig. Andra världskriget kom tillbaka när Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina. Ett land vars enda brott var att vilja välja en annan väg än grannlandet. Sedan dess har vi vant oss vid vidriga nyheter. Det verkar inte finnas några gränser för de krigsbrott Ryssland begår. Man våldtar, plundrar, förtrycker, torterar och lägger hela städer i ruiner. Ett krig av ett slag vi trodde, eller hoppats, att Europa lagt bakom sig.
Kriget har chockat hela världen, orsakat energikris och skenande inflation. Här i Sverige har vi för förstå gången på många år fått uppleva inflation och kristider. Vi har också tvingats inse det som egentligen varit självklart hela tiden, men som många nog helt bortsett från sedan i alla fall början på 90-talet. Det skulle kunna bli krig här också.
Säkerhetsläget har försämrats. Det faller inga bomber över oss. Inga fientliga trupper rycker fram över våra slätter. Men det har ändå skett saker här. Inte minst attackerna mot vår digitala infrastruktur, GPS-nät och liknande. Det är Ryssland som ligger bakom dem, tro inget annat.
Vi och resten av Europa har också tvingats inse att vi åter måste rusta, militarisera, lägga miljarder på vapen. Misstolka mig inte, det är något vi måste göra. Men tänk på vad alla miljarder skulle kunnat användas till om vi inte hade en tokig diktator i öst med supermaktsambitioner. Den forne statsministern Per Albin Hansson ska en gång yttrat något i stil med ”Det är ju också fan att vi måste lägga pengar på vapen när vi har viktiga reformer att genomföra”. Den gången gällde det andra världskriget och Hitler.
Jag tror att det bästa sättet vi kan skydda vårt land är att på alla sätt vi kan hjälpa Ukraina. Kanske är det så krasst att våra vapen gör större nytta där än här.
Krig är ingen lösning, våld skapar aldrig något positivt. Men man ska inte vara naiv. Människor, länder, världsdelar kommer tyvärr ibland till lägen där det inte finns någon annan utväg än att försvara sig med vapen. Europa var där under andra världskriget, Ukraina är där nu. Ukraina slåss för sin överlevnad som land. Ukrainerna slåss för sin överlevnad som folk, sin spirande demokrati. Ryssland och Putin har med all önskvärd tydlighet visat vad som händer annars. Om Ryssland vinner kriget återstår förtryck, mörker och repression i Ukraina.
Det finns de som diskuterar ungefär så här: Varför skulle Putin angripa fler länder när han inte ens kan vinna kriget i Ukraina? Då tror jag man missbedömt Putin. Han tänker inte som vi gör här i Sverige. Vad säger att han inte kan starta ett eller två krig till han inte kan vinna? Att offra miljoner människor ur den egna befolkningen har aldrig varit något som bekymrat ryska ledare. Vid de utplånade städerna i östra Ukraina ligger hundratusentals döda ryssar. Det har inte stoppat Putin.
Jag tror världen måste inse att antingen släpper vi fram Putin, låter ondskan vinna, eller så förser vi Ukraina med i princip allt de pekar på. För det kommer de behöva för att stoppa Putin. Sedan kan man ju alltid hoppas att folket i Ryssland reser sig. Men det tror jag tyvärr kommer dröja. Oppositionen är splittrad, näst intill utplånad. Kommer det fram en ledare som kan samla folk, väcka hopp. Ja, då kommer snart doktor Novitjok fram.
Nato eller inte. Nu kommer vi kanske med. Oavsett hur man ser på det tror jag aldrig, under min livstid, att samarbeten med andra länder, I EU, i Norden, och resten av världen, varit viktigare. Om goda krafter håller ihop kan vi uträtta väldigt mycket. Det visar historien.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
