En ganska enkel förklaring till våra tågproblem
Att kritisera vår tågtrafik, järnvägsnätet, har blivit allt vanligare. Försenade tåg, uteblivna tåg till följd av personalbrist, tåg som inte klarar dåligt väder, krånglande spår och växlar är ganska vanliga ämnen på nyhetssajter. Den tragiska olyckan i Örebro har dessutom satt fokus på säkerheten.
Många menar att det var bättre förr, innan allt avreglerades. Man målar upp en bild av ett land där det aldrig var några problem med tågen.
Kanske var förseningar mer ovanliga förr, men urspårningar och andra olyckor med allvarliga konsekvenser var nog faktiskt vanligare.
Men, man glömmer hela tiden bort den kanske viktigaste orsaken till att det inte fungerar så bra alltid. Vi har, med några få undantag, i princip samma järnvägar, samma mängd spår som vi hade på 70- och 80-talet. Men det går högst avsevärt mycket fler tåg. I min värld är det förhållandevis självklart att mer trafik som ska samsas på samma utrymme kan skapa mer störningar. Det gäller även vanliga bilvägar.
I statistik om passagerartrafik skiljer man på långväga resor och regionala. Om man tar tåget från Hallsberg till Malmö, eller Kiruna, är det en långväga resa. Men om man tar tåget till Örebro, eller Västerås, eller Stockholm från Hallsberg, anses det vara en regional resa.
Här är lite statistik
1990 genomfördes 14 miljoner långväga tågresor i Sverige. 2022 var siffran uppe i 21 miljoner tågresor. En ökning med 50 procent.
Men den stora ökningen har skett regionalt.
1990 genomfördes 82 miljoner regionala tågresor. 2022 genomfördes 222 miljoner tågresor. Det innebär en ökning med 270 procent på drygt 30 år.
När det gäller antalet persontåg hittar vi bara statistik från 2001.
Då körde 701 364 tåg. 2022 var siffran 938 565 persontåg. En ökning med 40 procent på drygt 20 år. Det ska tilläggas att det ändå är en liten minskning från åren innan pandemin. Då var vi uppe i över en miljon tåg.
I klartext innebär det att man klämt in betydligt fler tåg och fler passagerare än på den gamla goda tiden. Slutsats? Tja, kanske blir tågen oftare inställda, kanske blir de oftare försenade, men det finns fler att välja på. Fakta säger alltså 40 procent fler tåg. Det innebär att tiden för att exempelvis sopa bort is i växlar och underhålla tåg har krympt.
Det har också, sedan 1990, gått från en tågoperatör som bedriver passagerartrafik (SJ) till 12 år 2022.
Lägg därtill att någonstans runt 75 miljoner ton gods transporteras på våra järnvägar. Det går ungefär 230 000 ton gods om dagen på våra järnvägar, 530 godståg, på samma spår. Också det en stor ökning.
Alla som befinner sig nära en järnväg någon längre tid, eller korsar en järnvägsövergång dagligen ser detta. Trafiken har tätnat synnerligen märkbart.
Säkerheten då? 2010 var sista gången en tågpassagerare omkom i en olycka. Att åka tåg är med andra ord mycket säkert, jämför med biltrafik, där flera hundra omkommit sedan 2010. Men så är det det här med påkörningar och olyckor med el på järnvägen. Där är det tyvärr ganska vanligt med olyckor. 2022 (senaste statistiken) omkom 68 personer i olyckor relaterade till tågtrafik. 2010 var siffran 110 personer. Där borde det gå att göra mer. En sådan olycka som i Örebro ska inte behöva hända. En förklaring är helt enkelt att den lösning för korsande passagerare som finns på Södra station är kvar från en annan tid. En tid med betydligt färre och långsammare tåg.
Trafikverket menar att den absolut viktigaste orsaken till olika störningar, problem i tågtrafiken är just trafikökningen. Det är exempelvis allt svårare att klämma in underhåll av spåren när det går så många tåg. Ska det göras större insatser, ja, då blir det helt naturligt stora störningar.

Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.