De multinationella storbolagens våta dröm
Våra elnätsbolag och deras elnätsavgifter är kanske det område där avregleringen allra tydligast spårat ur. Vem har egentligen kontroll?
Elnätsavgiften är uppdelad i två delar, en fast och en rörlig del. Det råder monopol i elnätet. Du kan inte byta elnät till en annan leverantör. Det som styr vem som äger elnätet och tar betalt är var du bor.
Monopolställningen gör att Energimarknadsinspektionen, enligt speciella ramar, ska besluta om hur mycket elnätsbolagen får höja avgifterna
Frågan är dock hur bra detta fungerar. De senaste tio åren har nämligen elnätsavgifterna, enligt villaägarnas riksförbunds statistik, ökat ungefär dubbelt så mycket som den övriga inflationen. Elnätsbolagen har alltså höjt priserna i snitt dubbelt så mycket som livsmedelsbutikerna, byggbranschen, jordbrukarna, eller detaljhandeln, som exempel.
Men det anser inte elnätsbolagen och Energimarknadsinspektionen räcker. Man vill nu höja takten i hur mycket vi ska betala, vilket myndigheten gett klartecken till.
Totalt kan nu elnätsbolagen höja nätavgifterna med 44 procent fram till 2027. Drygt 100 miljarder mer kommer vi med all säkerhet få betala för att få el.
Elnätsbolagen hävdar att det behövs, eftersom man behöver investera mycket. Jadå, behoven finns säkert.
Frågan är ju varför man inte använt alla pengar man dragit in de de senaste åren till det. Svaret är att de helt enkelt gått till aktieutdelning till de stora elbolagens ägare. Eon, som äger en stor del av elnätet i Sydnärke som exempel, gick med en bit över 100 miljarder i vinst 2023. 66 miljarder, ungefär 2 tredjedelar av vinsten gick till aktieägarna.
Ellevio, en annan nätägare, ett betydligt mindre bolag omsättningsmässigt, gick med ”bara” 2,6 miljarder i vinst 2023. Statliga Vattenfall gick med 20 miljarder i vinst. Här delade man ut 4 miljarder till ägaren, staten. Tillsammans vinster över 100 miljarder.
De sticker onekligen i ögonen i en tid där man som konsument förväntas ta sitt ansvar och leva snålare. Det gäller också tusentals strävsamma mindre företag som till skillnad från elnätsbolagen verkar på en konkurrensutsatt marknad. Vi lever också i en tid när delar av det offentliga samhället, regioner och kommuner går på knäna och måste spara många miljarder. Men elnätsbolagen kan istället maximera vinsterna. De behöver inte ta ansvar, spara, gneta. Tvärt om, där finns utrymme för högre vinstuttag. Elnätsbolagen hävdar att man behöver dela ut vinster till sina ägare, för att de tar risker med att äga elnät. Vilka risker? Det gäller väl i så fall alla företag? Frisören i Kumla, verkstadsföretaget i Åsbro, plastindustrin i Laxå, eller jordbrukaren utanför Pålsboda tar väl också risker. Men de har konkurrens.
Frågan är ju varför just elnätsbolagen ges den här helt unika möjligheten att sko sig på vår bekostnad. Inga andra bolag kan ju agera på samma sätt. Ser inte våra makthavare att just elen, som alla behöver, driver inflationen? Priserna på själva elen vi betalar har gått också upp. Men där finns en konkurrens, där fluktuerar priserna. För många utgör nätavgiften en större del än kostnaden för själva elen. En kostnad som inte finns någon möjlighet att påverka. Tvärt om verkar det vara så att om du sparar el och sänker dina rörliga avgifter, ja, då ökar den fasta delen hos flera bolag.
Jag är väl medveten om att det finns ett antal mindre elnätsbolag (I vårt område Skyllbergs bruk), som inte alls har samma marginaler. Problemet är att inte de heller gynnas av det system som råder. Det är de stora multinationella jättarnas marknad. Det är tre stora energijättar som tar hela kakan, vinster som vi betalar. Hur länge ska det få pågå?
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
