Pingisliraren Truls fick Sverige att stanna upp
Pingis är världens roligaste sport och jag är glad över att sporten fått sån uppmärksamhet vid OS där Truls Möregårdh fick Sverige att stanna upp med sitt spel. Välkomna och spela. Pingis passar alla.
Jag älskar sport och av alla sporter som finns står pingisen i särklass. Jag tröttnar aldrig på pingis, vare sig att spela eller titta själv. Det är ett väldigt enkelt spel, men samtidigt ett av de svåraste som finns att bemästra. I grund och botten är reglerna extremt enkla, det handlar om att träffa motståndarens sida med bollen och samtidigt försöka se till att motståndaren inte kan få tillbaka bollen på sin egen sida.
Bättre än någon annan (nästan!) i världen på detta är Truls Möregårdh. Svensken fick igår Sverige att stå stilla när han spelade sin OS-final mot kinesen Fan Zhendong. Själv var jag denna dag i Kungshamn på Västkusten och såg matchen på TV hos kusiner som bor där.
Jag höll på att tacka nej till detta, eftersom vi lyssnade på semifinalen som Truls vann på radion på vägen till Kungshamn, och löjligt vidskeplig som jag är kändes det helt fel att bryta denna vinnande trend och inte lyssna på radion igen.
Men denna gång vann viljan att inte framstå som totalt knäpp genom att sätta sig i bilen några meter utanför släktens hus samtidigt som övriga där inne kollade på TV.
Självklart spelade det ingen roll för finalens utgång hur jag följde den. Men man intalar sig saker när nerver är inblandade. Det är inte alltid det sunda förnuftet får råda. Ni är säkert flera som känner igen er i detta.
Jag vägrar exempelvis att se mitt favoritlag spela tillsammans med vissa. Deras närvaro betyder otur har jag fått för mig. Det är ett rött kort som gäller livet ut.
Truls vann finalens första set med 11-7 och där och då trodde jag faktiskt på bra chans till ett guld. Kinesen såg lite nervös ut, samtidigt som Truls spelade minst lika bra som tidigare i turneringen.
Men därefter vände Zhendong och tog fyra raka. I både set 2 och tre 3 vann han med 11-9 (minsta möjliga marginal), jäkligt synd att inte Truls vann nåt av dessa set. Det var ändock kanske den bästa pingismatch jag skådat.
Kinesen var, som alla kineser som släpps fram, en maskin som hanterade allt inom yppersta världsklass. Truls svarade med sin enorma bollkänsla och förmåga att slå slag som får både motståndare och publik att tappa hakan.
Ska man ta en detalj som blev skillnaden var det Fan Zhendongs raka backhand. Den är otroligt svår att slå, speciellt med sån fart och skruv som rådde i OS-finalen.
Men kinesen vann minst sex, sju bollar på den och det var symptomatiskt att även matchbollen som avgjorde var en rak backhand, direkt på Möregårdhs serve.
Hade Truls vunnit hade Bragdguldet varit klart och mitt största idrottsminne från 1989, när Sverige i lagtävlingen rev den kinesiska muren, hade fått sig en tuff utmanare. Jag är dock säker på att Truls stora triumf kommer.
Han är “bara” 22 år och har redan hunnit med att vara i såväl VM- som OS-final. De som skrivit att han “kommit från ingenstans” har jag lite svårt förstå hur de tänker.
Förhoppningsvis kan Truls triumf bidra till att skapa ett större intresse för pingisen i Sverige. Det förtjänar den. Det förtjänar vi. Välkomna till världens roligaste sport.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
