Lyfter på kepsen för en av våra stora
Jag är ingen jazz-pojke, det är jag inte. Helt enkelt för att man nog präglas av sin uppväxt. Då var inte jazz i ropet, det var helt enkelt inte min generation. Men ”Visa från Utanmyra” spelades på radion när jag växte upp. Den var inte jazz som jag såg det då, den var något helt eget. ”Jazz på svenska" kanske. Basgången sitter i själen för alltid.
Jag, precis som mina äldre syskon, mina barn och alla andra i min omgivning, är uppväxta med Astrid Lindgren, ”Idas sommarvisa”, ”Sjörövarfabbe” och ”Fattig bonddräng”.
Trots att jazz som sagt inte är min grej inser jag ju vilket geni George Riedel var. Få musiker, om ens någon, har haft samma påverkan på så många svenskar. Basen är genial, det är den. Men det är som kompositör han förändrat oss för alltid och blivit en del av vår självbild, det som gör oss till det vi är. Alla, till och med flertalet nysvenskar, kan någon av Riedels kompositioner, alla har hört dem. Idas sommarvisa är kanske mer spelad än nationalsången.
Den 15 mars är det offentlig premiär för Lerbäcks Teaters dramatisering av Astrid Lindgrens ”En kärlekshistoria” på Sjöängen i Askersund. Dagen därpå spelar man på Örebro konserthus. Musiken i föreställningen är nyskriven. Kanske blev det det sista George Riedel komponerade. Riedel själv ska ha sagt att risken fanns att han inte skulle hinna bli färdig med musiken. Musiken blev färdig, men Riedel fick inte, som planerat, vara med på premiären.
Lyfter på kepsen för en av de verkligt stora. I dag ska jag spela "Visa från Utanmyra" i bilen och reflektera över att ha levt i en tid när en judisk flykting kunde bli det något av det svenskaste vi har.
Georg Riedel Föddes i Karlovy Vary i det som då hette Tjeckoslovakien. Han och hans föräldrar flydde undan nazisterna när Georg var fyra år. På 1960-talet börjad han spela tillsammans med jazzmusikern Jan Johansson. De släppte skivan ”Jazz på Svenska” 1964, där just Visa från Utanmyra ingår. Sedan, efter Jans död, kom samarbetet med Astrid Lindgren. Georg Riedel blev 90 år.

Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.