Lurad av en myndighet
Att som tidningsman berätta om sina egna tillkortakommanden kan ha sina sidor, Men i någon mån kan den här historien på något sätt utgöra folkbildning. En sedelärande berättelse att man kanske inte ska förutsätta att man kan lita på vad folk säger. Inte ens om de jobbar på myndigheter.
Det talas mycket om olika bedrägerier. Personer som uppger sig vara banktjänstemän, eller myndighetspersoner som lurar inte minst äldre. Men jag har faktiskt blivit lurad av just en myndighet.
Det hela började i somras, det uppstod ett behov av en ny bil. Jag köpte en begagnad, mindre bil via Facebook marketplace. Jag gjorde allt man skulle, kollade om det fanns obetalda skulder på bilen via Transportstyrelsens sajt. Allt var okej, bilen funkade. Det fanns inga skulder, just då.
Men så i förra veckan kom ett otrevligt SMS från Transportstyrelsen. Min bil hade belagts med användningsförbud på grund av att det fanns obetalda skulder. Detta trots att jag betalat skatten.
Jag går in på Transportstyrelsen och ”Mina sidor” igen. Jodå, där hade det hänt grejer. Det hade dykt upp skulder, från tidigare ägare. Men det hela var ganska oklart. Det stod bara att det fanns skulder och att de gått till Kronofogden. Det fanns ingen som helst information hur jag skulle kunna betala.
Försöker då ringa till Transportstyrelsens kundtjänst under ett par dagar. Många gånger. Det var omöjligt att komma fram. Resultatet blev bara tiotals SMS med information som talade om vilka skyldigheter jag hade, inte hur jag skulle gå till väga för att få använda min bil igen.
Bestämde mig då för att ringa till Kronfogdemyndigheten.
På Kronofogdemyndigheten gick det bra att få prata med någon. I efterhand förstår jag att jag borde tagit namnet på den handläggare jag pratade med. Men jag har uppfostrats att göra rätt för mig och att myndigheter kanske är lite kantiga men ärliga, att man ska göra som de säger.
Handläggaren kunde glatt upplysa mig om att det fanns en skuld på 1350 kronor som förra ägaren inte betalat. Det handlade om obetalda parkeringsböter fick jag veta. Om jag betalade dessa pengar skulle användningsförbudet på mitt fordon hävas.
Jag frågade igen: Räcker det med att betala denna skuld för att att användningsförbudet ska hävas?
”Jodå, det finns bara den här skulden”, svarar handläggaren.
Jag betalade. Man ska ju göra som myndigheterna säger….
Problemet var bara att inte något av detta stämde. Jo, det fanns en skuld på 1350 kronor, men den var inte alls orsaken till användningsförbudet. Tvärt emot vad handläggaren hävdade leder inte en parkeringsskuld till användningsförbud för en ny ägare. Användningsförbudet handlade själva verket om en helt annan skuld, obetald skatt på 60 kronor. Som inte Kronofogden hanterade.
När det uppdagades blev jag givetvis ganska irriterad. Jag hörde av mig till Kronofogden och ville ha tillbaka mina pengar. De hade ju ingen rätt, eller laglig grund att kräva dem av mig. Skulden var inte alls kopplad till användningsförbudet.
Men si det vill inte Kronofogdemyndigheten. Betalt är betalt och kommer inte tillbaka. Jag får bara nonsensinformation om att jag är skyldig att kolla upp om det finns skulder på ett fordon jag jag köper. Det var ju precis det jag gjorde, men svaret jag fick var fel. Jag har försökt överklaga, de vägrar. Jag får inte tillbaka pengarna.
Det jag skulle betala, eller egentligen förre ägaren, var 60 kronor. Det upplyste Transportstyrelsen om när jag ett par dagar senare kom fram till dem. Jag fick betala dessa 60 kronor också, samt 1350 kronor som en handläggare på Kronofogdemyndigheten orättfärdigt hävdade att jag borde betala för att få använda min bil. Jag tycker det hamnar farligt nära stöld, eller bedrägeri.
Agerade handläggaren i god tro, eller var hen felinformerad, eller såg vederbörande en enkel och smidig väg att få en av sina surdegar lösta av en naiv medborgare? Jag vet inte. Helt klart var det hen sa fel, oriktigt, det lurade mig.
Ett problem jag ser är att man som fordonsköpare alltså tydligen bara kan se skulder fram till ett visst datum när man köper en bil. Har de som i mitt fall tillkommit nära inpå fordonsköpet ser man dem inte på Transportstyrelsens sida. På frågan vad man ska göra för att undvika den överraskningen när man köper bil svarar Transportstyrelsen att man är skyldig att kolla det, genom att ringa dem. Det kan alltså ta dagar och tiotals försök att komma fram. Dessutom är det stängt på kvällar och helger när det stora flertalet privata bilaffärer sker.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
