Har all uppmärksamhet hjälpt Åke?
Ibland ställs man inför rätt svåra etiska dilemman i mitt yrke. Ska man skrivs om något, eller ska man inte skriva? För det mesta är frågan enkel. Att inte belysa problem, händelser, oegentligheter är oftast inte ett alternativ. Som journalist älskar man transparens och hatar motsatsen, tystnad, locket på. Konsekvensneutralitet är ledordet. Hittar vi något och kan få fram sanningen så skriver vi om det, även om det får konsekvenser.
Men när det kommer till enskilda privatpersoner som hamnat i kläm på olika sätt är frågan svårare. Jag tvekade både en och två gånger innan jag skrev om Åke Persson i Brånsta, Kumla och hans stökiga tomt. Tomten och Åke är numera en riksnyhet. Frågan är dock om Åke faktiskt blivit hjälpt av uppmärksamheten.
Det är är ingen tvekan om att Åke har och har haft rejält ovårdat på sin tomt. Det tycker han själv också. För några år sedan tröttnade kommunen och satte ner foten. Trots att man äger mark får man inte ha det se ut hur som helst. Tomten måste röjas. Problemet var att det inte hände. Kommunen begärde då till sist handräckning av Kronofogden.
Ett flertal läsare, däribland Åke själv hörde av sig och ansåg att vi borde ta upp frågan. Han riskerar ju att bli skyldig fogden 725 000 för uppröjningen. Trycket ökade. ”Ni måste hjälpa Åke! Ta upp hans fall!” Efter en del vånda beslöt jag mig till sist för att skriva en artikel. Det kändes knepigt att hänga ut Åke. Precis som flera politiker i Kumla utryckte saken, ”inget roligt ärende”.
Just i dag har Kronofogdens förrättning dragit igång. Kronofogden, kommunen och ett entreprenadföretag som ska ska genomföra uppröjningen är på plats.
Artikeln jag skrev fick ett oerhört genomslag. Mer än 200 000 läste den. Sedan hakade riksmedia på. Många, hundratals, ryckte ut till Åkes försvar. Både i sociala medier och i verkligheten. Några personer har gjort en gigantiskt insats och hjälpt Åke att städa. Så mycket som 100 ton skrot har lämnat tomten. Det är dock fortfarande väldigt mycket kvar. Att kalla tomten vårdad vore en kraftig överdrift. Det är också både kommunens och kronofogdens bedömning tyvärr. Förrättningen ska genomföras som planerat.
Frågan är då om uppmärksamheten hjälpt Åke? Folk har ju hjälpt honom städa.
Tja. Enligt Jonas Back, chef på Kronofogden kan det absolut bli billigare för Åke om tiden entreprenadföretaget behöver tillbringa på hans gård för att röja blir kortare.
Men…Det kan också bli precis tvärt om. Om mycket av det skrot som var värt pengar lämnat gården och mest sådant som utgör en kostnad återstår, ja, då finns risken att Åke till sist blir skyldig Kronofogden ännu mer pengar. I upphandlingen ingick nämligen att entreprenadföretaget så att säga delvis skulle finansiera uppdraget genom att sälja skrotet.
Hur kommer Åke att må när uppmärksamheten klingat av och kraven från Kronofogden kommer? Då kommer han behöva mycket stöd, inte bara via sociala medier. Åke har själv medgett att han inte mått bra psykiskt och att han lidit av samlarmani.
Jag tar inte ställning i huruvida kommunen, Kronofogden, agerat rätt eller fel. De agerar efter de lagar och regler som finns. Att det var en rejält ovårdad tomt råder ingen tvekan om. Vad jag däremot dristar mig till att tycka är att samhällets förståelse och skyddsnät för personer som kanske inte är som alla andra, som kanske inte alltid mår så bra, är obefintlig. Att man inte mår bra, inte orkat ta tag i saker, hjälper inte när myndigheter knackar på dörren.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
