Före dramatiken
Vad gjorde ni för tio år sedan? Jag minns vad jag gjorde. Jag jobbade så klart. Den gången var jag dock anställd på en annan tidning. Jag bevakade jordbruk, skogsbruk, energi och liknande saker. Jag kom, helt ovetande, att bevittna, eller snarare känna doften, av inledningen till en mycket dramatiskt händelse.
Jag hade varit i Stockholm över natten, efter ett läkarbesök på Sankt Görans sjukhus. Jag skulle sedan göra ett reportage på en gård utanför Sala i Västmanland för att därefter åka till Kvinnersta utanför Örebro på eftermiddagen. Där skulle det bli pressträff om vargangrepp på får och de problem det skapade för lammnäringen.
Det var en mycket varm och torr sommar. Efter att ha gjort reportaget utanför Sala började jag åka mot Örebro län. Det visade sig dock att en större väg jag tänkt åka var avstängd för reparation.
Jag började istället slingra mig genom de västmanländska skogarna på mindre vägar. Jag körde fel några gånger, det gjorde att jag hamnade nära orten Ramnäs. Som så ofta på sommaren körde jag med öppna sidorutor. Jag gillar inte AC och vill insupa dofter, höra ljud utifrån. Det var ju en toppendag för det. Jag körde med armbågen utanför fönstret, åt en frukt och sippade på mineralvatten, inte så dumt.
Några gånger, oklart var i landskapet, kände jag dock röklukt. Jag funderade lite och tänkte att det nog var någon som eldade i sin vedpanna. Ingen är väl så oförsiktig att man eldar skräp när det är så torrt.
Någon gång blev doften av rök mer påtaglig, men jag åkte ju bort från området och tänkte inte mer på det.
Jag deltog på pressträffen utanför Kvinnersta. Starkaste minnet från den var en katt som stal hela showen.
På kvällen hörde jag på radion att räddningstjänsten jobbade med en skogsbrand i Västmanland. Så långt ingen enorm dramatik.
Resten är så att säga historia.
Den röklukt jag känt kom med stor säkerhet från det som inom några dagar skulle utvecklats till den största skogsbranden i Sveriges historia.
Totalt kom mer än 13 000 hektar skog att brinna. Värst var det den fjärde augusti, då brandens spred sig mycket snabbt, 5 000 hektar eldhärjades på en dag. En person omkom och två personer skadades allvarligt. Omkring 1 000 personer och närmare 2 000 tamdjur evakuerades och totalt 71 byggnader skadades eller totalförstördes. Räddningsinsatsen kom att involvera ett stort antal organisationer, myndigheter och personer från stora delar av landet men även internationella resurser.
Liv förstördes. Skogsfastigheter som vårdats och utvecklats i generationer utplånades.
När jag några veckor efter att branden släckts åkte genom området kändes det som en krigszon. Ett totalt förändrat, kolsvart landskap, med vita stenar som tittade fram. Militärfordon över allt, kilometervis med brandslangar, skräp och tillfälliga skyltar.
Branden visade kraften i frivilligt arbete när det verkligen behövdes. Men den visade också på mycket stora brister i vår samhällsberedskap. 2018 var det dags igen, då brann ett än större område i Ådalen. Sedan dess har vi byggt upp vår beredskap och har rentav skaffat egna flygplan för vattenbombning.
På pressträffen vid Kvinnersta träffade jag Kaj Sjunnesson, på den tiden en profil inom svensk lammnäring. Vad sa han? Jag minns inte. Dels stal kissen showen, dels kom skogsbranden att ta över alla minnen från dessa dagar.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
