Storgatan Askersund. Då var det vanligt med hästtransporter i stan. En 50-talsbild.
En tårdrypande historia i juletider
Kul att så många läser vad jag skriver, både här i Sydnärkenytt och på min blogg. Det var inget som jag räknande med från början, utan mera ett sätt att hålla igång fingrar och huvud när jag slutade som journalist. Men visst är det roligt och det är inte utan att jag är lite stolt också. Trodde det var slut med skrivandet när jag slutade på tidningen. Men det har blivit några böcker och krönikor i NA och nu Sydnärkenytt.
Så här i jultid kan man läsa om folks barndomsminnen från julafton. Många trevliga och intressanta berättelser. Tyvärr kan jag inte bjuda på något sådant och det är mycket enkelt att förklara. Jag minns helt enkelt inte mer än enstaka detaljer från min barndom. Det jag minns är att vi hade fullt upp att få till det till jul i den lilla röda stugan vid sjön full med ungar. Men jag beklagar mej inte. Prylar och pengar är inte allt. Lite avundsjuk är jag dock på alla som kan berätta detaljrikt om sina jular. Det vore kul att kunna berätta det för barnbarnen. Förmodligen beror glömskan på att det inte hände något särskilt. Har läst i en bok skriven av en klok person att det kan vara så. Och jag tror på honom. Livet rullade på som vanligt i stugan. Helger var inga stora saker för oss. För att kompensera mina minnes- luckor har jag plockat med lite gamla bilder – och en del nya – som får de flesta att minnas snö och kyla som hör julen till.
Sedan en tårdrypande historia från Värdshuset Stampen i Askersund som varnade för spritens följder i juletid. Och det är väl tyvärr fortfarande aktuellt i en del hem. Historien är så mycket man tål så här i juletid. Men jag tar risken. Läste den för ett antal år sedan och vad som kan hända om spriten får ta överhand. Jag är inte själv nykterist men det får vara måtta på det hela. Ofta är det ju barn som drabbas och det är ju minst sagt tråkigt. En vit jul är att föredra. Historien handlar om en julafton för länge sedan:
Stampagården ner mot vattnet, Där fanns en krog förr.
”Fyra yngre män hade slagit sig ned vid ett bord inne på Stampen för att njuta av varm julglögg. Medan de satt där och i munter stämning och samspråkade kom en ynkligt illa klädd luffare in genom dörren. Han såg sig skyggt omkring.
Det glada sällskapet hade observerat mannen och någon vinkade åt honom att komma så skulle de bjuda på en sup. Han gick fram till dem för att få supen och när de så skulle skåla för honom så föreslog en i sällskapet att han skulle hålla ett skåltal för dem. Gänget hävdade ”att en sup är en sup och ännu har ingen luffare försmått en sup.”
Den arme mannen som redan fattat sitt glas hejdade sig och ställde tillbaka det på bordet och började prata.
– När jag var ung var jag lika glad som ni är. Jag fick en fästmö, en god och trofast kvinna. Vi gifte oss, livet såg sig ljust och lovande ut, men så började jag supa så smått.
Begäret växte och jag blev fullständigt slav under sprit- begäret. Min hustru vädjade och bad mig om att sluta supa men det blev bara värre. Barnen drabbades också hårt, förklarade den slitne luffaren med tårarna rinnande.
Mannen hann också med att berätta att både barn och hustru var döda och det skyllde han på sitt spritbegär. Luffaren lämnade Stampen. Glaset med
brännvin som han blev bjuden på fick stå orört. Den glada stämningen försvann i en hast. Det var inte roligt att festa längre. Enligt historieberättaren, en anställd på Stampen, blev sällskapet tystlåtna och fundersamma. Och det kan man förstå. Luffarens tal hade blivit en mycket allvarlig predikan som sent skull glömmas. Inte något skåltal som var tänkt.”
Slutligen ber jag att få önska alla blogg- och Sydnärkenyttsläsare en riktigt GOD JUL. Och alla andra för den delen också. Jag är inte sniken med sådant.
En häst på Storgatan i Askersund. Så sent som 1961
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
