Gå till innehåll
Henrik Östensson

Därför raderar vi inte material vi publicerat

Publicerad: 2 January 2024 15:12

Inte så sällan får vi frågan om att ta bort, radera saker vi publicerat på vår nyhetssajt. Oftast gäller det gamla artiklar. Åren går, saker förändras, allt är i rörelse. Plötsligen vill man av olika skäl inte förknippas med det man sa i en artikel, eller med en bild. Kanske har man bytt namn eller radikalt förändrat utseende. Kanske har man rentav skaffat sig skyddad identitet, eller blivit säkerhetsklassad via sitt arbete. Ett annat skäl vi stött på är att man på en bild är med en partner, som man efter att bilden togs separerat från. Vi har också fått frågan om folk som tagit tjuvledigt från jobbet för att gå på ett idrottsevenemang.

Ibland vill folk också att vi raderar insändare, debattartiklar. Man känner inte längre att man står för det man en gång skrev. Vi upplever att detta tilltar, fler frågar. Man vet ju att det går tekniskt.  Förr var det inte ett problem., Det som trycktes i en tidning går ju inte att radera.

Visst, det är väl bara att radera, ta bort, kan man kanske tycka.  Men riktigt så enkelt är det inte, av flera skäl.

Vi tolkar lagar och regler så att vi faktiskt inte får radera saker vi publicerat  på vår sajt hur som helst. Vi är så kallade pliktleverantörer till Kungliga Biblioteket. Enligt lagen ska allt vi publicerar, både i papperstidningen och på vår sajt lagras hos kungliga biblioteket. Det som vi publicerar på webben tankar vi över till kungliga biblioteket en gång i månaden, automatisk. Sedan ska vi inte väsentligt ändra i det som publicerats. Gör vi det stämmer det ju inte med det som lagrats. 

Just nu har vi inte press-stöd, eller mediastöd som det också kallas. Men även mediestödsnämndens regler förbjuder oss  att hur som helst radera och väsentligt ändra  material vi publicerat. 

Varför är det då så? Jo, den enkla förklaringen är att allt som publiceras blir historia, en kunskapskälla för framtida forskare. Förr var det lite enklare, när i princip alla nyheter trycktes. Men för framtida forskare. allt från historiker på universitet till entusiaster från den lokala hembygdsföreningen kommer  det som publicerats digitalt vara en lika viktig källa till kunskap som gamla tidningar och tidningsklipp.

Så, för att vara lite dramatisk, är det ju så att man raderar ett stycke historia när man raderar en artikel.

Men även rätt vardagliga nyheter blir ofta stoff när de som forskar på bygdehistoria letar i arkiven.

En artikel om exempelvis en jordgubbsodlare i Rönneshytta kanske inte är någon kioskvältare när den publiceras, Men om 60 år, när folk undrar  om det fanns någon odling, och var den låg, kan en gammal artikel på nätet ge svar. Därför har lagstiftaren ansett att allt ska lagras, bevaras. Det är en gammal lag, flera hundra år. Från början handlade det dock om att hålla koll på vilka som skrev fel åsikter.

Men GDPR då? I den lag, dataskyddslagen, som hanterar reglerna kring GDPR inte gäller om den inkräktar på tryckfriheten för grundlagsskyddade medier. I klartext. Tryckfrihetsförordningen, del av grundlagen, står över GDPR.

 Man kan alltså inte hänvisa till GDPR för att få exempelvis en bild raderad. GDPR omfattar inte det vi publicerar. 

Vad innebär då grundlagsskyddade medier? Jo, för det krävs bland annat att vi har ett utgivningsbevis och har en ansvarig utgivare.

Men får vi då ta bilder på vem som helst, utan medgivande? Ja, så länge vi tar bilder på allmän plats får vi det. Vi får även ta bilder på folks hus och trädgårdar så länge vi gör det från gatan. Människor på en uteservering exempelvis, får vi fotografera utan medgivande. Vi får också fotografera på köpcentrum, museer, och idrottsarenor,  om inte ägaren av byggnaden uttryckligen skyltat om fotoförbud.

Det samma gäller faktiskt, tvärt emot vad skolorna själva ofta tror, även skolor. Har inte en skola skyltat med fotoförbud, eller uttryckligen sagt att fotoförbud råder, så är foto tillåtet. Ofta hänvisar skolan till GDPR, som alltså inte gäller medier som Sydnärkenytt. Men vi respekterar oftast ändå skolornas önskan om att vi inte ska fotografera. 

Det finns dock en lag om kränkande fotografering. Vi får exempelvis inte fotografera någon som solar naken i en trädgård, eller som står naken i ett omklädningsrum. Samma gäller exempelvis patienter på ett sjukhus som befinner sig i en vårdsituation. Men skulle vi däremot vara ute för att dokumentera missförhållanden i vården, ja då utgör det ett undantag.

Har vi fått ditt medgivande för en bild, eller tagit den på allmän plats går det inte att kräva att vi ska ta bort bilden med stöd av lagen. 

Det finns ett undantag från detta. Om vi skulle ha publicerat en artikel eller en bild där vi i efterhand blir dömda för förtal. Då kan man lagligen tvinga oss att ta bort en bild.

För att sammanfatta. Frågar man om vi kan ta bort bilder, eller artiklar, kommer tyvärr svaret bli nej. En tröst för er som som fastnat på bild och inte vill finnas med är att sisådär 99 procent av alla som som klickar upp en av våra artiklar gör det inom en månad efter publicering. Om det inte gäller något mycket speciellt är antalet besökare på en fem år gammal artikel försumbart.

Sedan finns en annan lösning. Många reagerar på att vår artikel kommer upp om man googlar ett namn. Man kan vända sig till google och be dem att ens namn inte inte ska gå att söka på. Det är google skyldiga  till enligt GDPr.: De omfattas inte av lagen om tryckfrihet.

Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.

Opinion / Krönikor

Anders Björk"Jag håller med dig Esso, ta tillbaka stenblocken"

Anders Björk

Anders BjörkTåg har alltid skrämt mig, ända sen olyckan på 80-talet

Anders BjörkHär kommer ett erkännande om en ovanlig fobi jag har. En stark rädsla för tåg skapades i barndomen och sitter kvar…

Anders BjörkSporten i Örebro på dekis

Anders BjörkÖrebro SK föll igenom för några år sedan. Håller Örebro Hockey på att göra detsamma? Det kan gå fort utför…

Anders BjörkJag minns tiden som telefonsäljare

Anders BjörkTelefonsäljare ses ofta som pest eller kolera. Själv har jag jobbat som det en tid för många år sedan. Så här…

Henrik ÖstenssonDärför raderar vi inte material vi publicerat

Henrik ÖstenssonInte så sällan får vi frågan om att ta bort, radera saker vi publicerat på vår nyhetssajt. Oftast gäller det…

Barbro IsakssonAngående behovet av tusen juleljus

Barbro IsakssonMannen i telefonen är mycket upprörd. Vi kan kalla honom Sura Sune. Nu har både adventstiden och julhelgen passerat…

Ove DanielssonEn tårdrypande historia i juletider

Ove DanielssonKul att så många läser vad jag skriver, både här i Sydnärkenytt och på min blogg. Det var inget som jag räknande…

Anders BjörkStig P intog sista vilan i sitt älskade Hardemo

Anders Björk

Ove DanielssonNär vice brandchefen i Askersund sålde fisk

Ove DanielssonAskersund saknar sedan många år tillbaka en ”riktig” fiskaffär. Lite märkligt med tanke på att hela staden är…

Lars LitzénBeklämmande flathet ge bygglov för skylten

Lars LitzénSå har Willys slagit upp portarna vid Vägtorget i Kumla och kunderna strömmat in som en hungrig buffelhjord på jakt…

Christian VargahedHur många poliser har vi egentligen i Sydnärke?

Christian VargahedEfter att polisområdeschefen i den norra delen av länet presenterat hur många resurstimmar man lagt i Kopparberg fick…

Henrik ÖstenssonHar all uppmärksamhet hjälpt Åke?

Henrik ÖstenssonIbland ställs man inför rätt svåra etiska dilemman i mitt yrke. Ska man skrivs om något, eller ska man inte…

Ove DanielssonTack vare Bernhard slapp vi gå barfota

Ove DanielssonI 30 år arbetade jag på min gamla tidning. Efter pensioneringen skrev jag krönikor  i  10 år. För en tid sedan …

Annons

Nyheter