"Bestulen" och bedårad av otroligt vackra Budapest

Normalt sett gillar jag den svenska sommaren och dess skiftningar och har inga problem att tillbringa en hel sommar i Sverige utan att resa utomlands. De senaste åren har det dock varit väl mycket regn och blåst och när ännu en sommarvecka dominerades av det kände jag att det fick vara nog. 

Vädret i Budapest såg lovande ut och jag har flera gånger tidigare funderat på att åka dit, utan att komma till skott. Nu bestämde jag mig dagen innan jag åkte.

Med så kort varsel är det även svårt att få resesällskap, men ärligt talat ansträngde jag mig inget för det heller. Att resa ensam är skönt. Visst finns det stunder då man önskar att man haft med en reskamrat eller två, men friheten att få bestämma själv vad som ska göras och styra tempot under dagarna är härligt. Dessutom blir man social på ett annat sätt om man reser ensam. 

Resan började dock inte så bra. Jag hittade inte mina kort och mobilladdaren i den väska jag lagt dem när vi kommit fram! Istället för att tänka konstruktivt drabbades jag av mindre panik och förutsatte att jag blivit bestulen. Så jag ringde och spärrade kortet och fick leva på de kontanter jag hade, plus en påfyllning av kontanter efter ett par dagar, som hämtades ut hos Western Union. 

Jag släppte dock korthaveriet snart, nu var det ju semester och då vill man slappna av. Första utflykten blev en cykeltur längs Donau som låg nära boendet. Donau är Europas näst längsta flod och flyter vackert genom Budapest. Ännu ett debacle var dock i antågande. Plötsligt rasade cykelskrället ihop! Inte hela cykeln, men sadelpartiet åkte ner till lägsta nivå och gick inte att höja igen. 

Det kändes som jag satt på marken och trampade och flanörer tittade roat på mig när jag i långsam takt färdades tillbaka till boendet för att byta till en bättre fungerande cykel. Och nu kände jag att jag behövde en öl!

Några uteserveringar betades av innan jag hamnade i Budapest Park som hade storbildskärm och visade två kvartfinaler från Fotbolls-EM. Först England mot Schweiz och därefter Holland mot Turkiet. Det var smockat med folk på platsen.

Det var härligt att sitta i gräset som neutral supporter och följa matchen, till slut vann England på straffar. Utelivet i Budapest är riktigt bra och det blev en lång kväll med prat med många olika nationaliteter, men det känns att man inte är ung längre. 

Söndagen kom utan några planer, men det var 30 grader varmt så som gjort för ett bad. Budapest är världskända för sina så kallade “Thermalbad”. Jag hyrde en cykel ånyo och tog mig till det kanske mest kända, med namnet Szechenyi. Badet är byggt i nybarockstil i slottsmiljö och invigdes 1913. 

Det var enastående invändigt och en avslappande lång dag på badet var precis vad som behövdes efter festkvällen innan. Framåt tidiga kvällen var det dags att trampa de dryga sju kilometerna hemåt. Jag hade ingen brådska dock utan stannade till lite här och var. Budapest är en fantastiskt vacker stad, speciellt dess arkitektur. 

Tidigare har jag alltid sagt att den vackraste utländska stad jag varit i är Berlin, men Budapest får nog räknas som ny etta. Deras kebab gick inte av för hackor heller! Sorry lokala restauranger, men kebaben i Budapest var den godaste jag nånsin ätit. 

När jag satt där mitt i stadskärnan och tittade på folk, efter avklarad måltid, så small det plötsligt till 50 meter bort. BAAAAMM! Det var en bil som kört in i en kille som korsade gatan på elsparkcykel. Jag vet inte riktigt hur det gick med honom, men han fick definitivt uppsöka sjukhus. Egentligen är jag lite förvånad att jag “bara” såg en olycka under mina tre dagar där. 

Trafiken var väldigt intensiv och i hela stadskärnan fanns även ett eget fält vid vägarna för cyklister. Detta var dock riktigt smalt och bilarna gasade förbi bara nån halvmeter bredvid i 60-70 knyck. Det var inte läge och åka och fippla med mobilen om man säger så. 

Dagen efter var det måndag, min sista heldag i Budapest. Självklart måste man testa Ungerns nationalrätt gulasch om man är där. Det var helt okej, inte riktigt min typ av mat, men nu har jag ätit det alla fall. 

Även denna dag hyrdes en cykel på vandrarhemmet som jag nyttjade större delen av dagen/kvällen. Jag tog cykeln till Ferenc Puskas Arena, Ungerns hemmaarena i fotboll. Arenan har en kapacitet på runt 70 000. Den låg i ett litet grönskande parkområde där det var populärt att rasta hundar. Det var en stor kontrast mot det hektiska livet i stadskärnan. Jag tyckte det var skönt att bara sitta där nån timme och läsa min medhavda bok och klappa hundar som kom fram. 

När jag skulle åka därifrån upptäckte jag att det var en stor tävling på motsatta sidan av arenan, där jag suttit. Det var visst EM i millitär femkamp som precis blivit klart. Sverige hade, om jag förstod det rätt, inga deltagare med. Precis när jag skulle cykla därifrån började det att regna. Jag trampade på för att hinna undan regnet och tog skydd vid en liten krog, nån halvmil utanför centrum. 

Här var ölen mycket billigare och dessutom godare! Jag hade inte planerat det, men blev kvar flera timmar njutandes av olika lokala öl. Efter att kommit hem och vilat nån timme på vandrarhemmet så avslutades kvällen med en båttur på Donau. Det kändes som en lagom avslutning för måndagen.

Flyget hem gick klockan 16 under tisdagen efter så jag hann inte med så mycket mer än en sista måltid ute och en långpromenad. Då jag bodde på ett vandrarhem så delade jag rum med tre andra personer. Jag förstår om det inte lockar alla, men jag tyckte det funkade bra. Speciellt bra kontakt av mina rumskamrater fick jag med en blott 17-årig kille från Taiwan. 

Han reste runt i Europa ensam. 

Planet hem var, precis som planet dit, försenat med en timme. Jag fick springa genom hela Arlanda vid framkomst för att precis hinna med bussen mot Närke. Jag tycker alltid tåg får stark kritik för förseningar, men i min bok är flyg klart värre.

Sammanfattning då, jag hade lätt kunnat vara kvar i några dagar till i Budapest, det var mycket som inte hanns med, men jag kände mig ändå nöjd med det jag gjort och kan verkligen rekommendera Budapest som resmål. 

De “stulna” korten då?. De hittades i ett ytterfack av min mor när jag kom hem. Ridå!