Granbockarna har varit ett uppskattat inslag om julen i Hallsberg. Nu står de dumpade i bråten utanför kommunaltekniska huset. Foto: Barbro Isaksson
Angående behovet av tusen juleljus
Mannen i telefonen är mycket upprörd. Vi kan kalla honom Sura Sune. Nu har både adventstiden och julhelgen passerat och Hallsberg har fortfarande inte fått upp någon julbelysning i centrum, rasar Sura Sune. Ska denna fordom så stolta järnvägsknut gå även det nya året till mötes i mörker? frågar han sig.
Den enda ljusglimt som finns att skåda är några sorts droppar som faller i ett träd vid Hallsbergs station. Men det ser mest ut som om trädet gråter, anser Sure Sune, och påpekar att några sketna ljus-droppar kan väl inte ersätta en värdig julbelysning.
Inte ens den fina granbocken som brukar stå vid tågstationen har kommunen lyckats få på plats. Det brukar vara två, förresten. De står dumpade bland en massa annan bråte utanför det så kallade kommunaltekniska huset på norr, lämnade åt sitt öde utan minsta lilla glödlampa. Detta är ett fattigdomsbevis utan dess like, skriker Sura Sune i luren.
Väldigt många fler i Hallsberg håller med honom. Stämningen har nog inte varit så förbittrad sedan Folkets hus revs, och knappt ens då. Saken blev inte direkt bättre när det pyntades endast utanför kommunhuset. Argumentet att kommunhuset faktiskt är invånarnas hus och en symbol för Hallsberg hjälper liksom inte. I det huset sitter de som bestämmer – att bara kosta på ljus och pynt där blev som att hälla salt i sår.
Hur kunde det bli så här? En infödd Hallsbergsbo som kan sin historia berättar att den första julbelysningen längs Storgatan sattes upp vintern 1957. Den var gjord av järn och köptes in av dåvarande Köpmannaföreningen.
Julaftons morgon i Hallsberg. En julbelysning hade onekligen förhöjt stämningen litegrann. Kanske omstart nästa år igen? Foto: Barbro Isaksson
Möbelmästaren Gustav Andersson och hans fru Karin sydde omkring stjärnorna så att det blev en slags textil-dekoration. Efter ett tiotal år ansågs denna belysning en smula passé, och byttes ut till en modernare. Men utan juleljus till första advent, det har Hallsberg aldrig varit, kan den infödde försäkra.
Den officiella förklaringen uppges vara att belysningen som suttit uppe de senaste jularna var ful, lös dåligt och var trasig. Därför ville ansvariga chefer inte sätta upp skräpet denna jul. Men belysningen måste ha varit precis lika ful, lyst dåligt och varit trasig när den togs ned efter förra julen, invänder vän av ordning. Varför beställdes ingen ny? Bryr sig de som bestämmer inte om Hallsberg? undrar folket.
Kommunalrådet Magnus Andersson har fått ta emot en massiv kritik. Så som det blir när något går snett i en kommun. Han förklarar att problemet med de trasiga lamporna kom upp för sent på politikens bord. Det fanns inte tid att fatta nödvändiga beslut och se till så att en ny belysning blev köpt på korrekt vis.
Ett kommunalråd har inte möjligheten att rusa i väg till något byggvaruhus och köpa juleljus rätt upp och ned, hur gärna han än skulle vilja, menar Andersson. Det skulle inte ens vara lagligt.
Varför åtminstone inte julbockarna kom på plats är oklart.
I vilket fall torde både politiker och ansvariga chefer fått klart för sig att frågan om julbelysning är väldigt viktig för kommuninvånarna, och att det sannolikt måste få kosta en slant. I kommunen finns dessutom sex tätorter till som vill ha sin beskärda del.
Enligt Magnus Andersson kostar det runt 200 000 kronor att sätta upp och ta ned en julbelysning längs Storgatan i Hallsberg. Monteringen kostade väl pengar redan 1957, på Karin och Gustavs tid, så det argumentet biter antagligen inte på besvikna medborgare, kristider till trots. Är det jul så ska det vara juleljus.
Sura Sune säger att han tänker åka till Kumla. Där har de minsann kostat på en hel ljusshow, med lysande konstverk därtill. Tjusigt tycker en del. Men inte om du frågar mamman som i dagarna fick avslag av Kumla kommun på sin ansökan om hjälp med sex ledsagartimmar i veckan till sin handikappade son.
Lika ilsken på Kumla kommuns ljusparad är dottern som kämpat länge för att hennes gamla och sjuka pappa ska få plats på ett äldreboende, och inte hänvisas till den ensamma tillvaron i lägenhet med hemtjänst.
De som bestämmer säger att det är ”olika pengar” till utsmyckning och vård, men jag vet inte vem de försöker lura med det pratet, påpekar dottern.
Helt klart behöver folk få glädjas åt juleljus, ”vintern kan bli lång ändå här i den fjällhöga Norden”, för att citera Lars Winnerbäck. Men kanske finns något sorts lagom mellan att som Kumla hänga lampor i varenda trädgren och som i Hallsberg ingen julbelysning alls.
Gott nytt år till er alla, med eller utan ljus.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
