När medborgarengagemang möts med misstänkliggörande – är det så här Kumla vill ha sin demokrati?
Normalt sett publicerar vi inte anonyma debattinlägg längre. Men vi gör undantag. De här båda mammorna har starka skäl till att få vara anonyma. De säger sig redan fått betala ett pris för sitt engagemang, en orosanmälning. Vi har inte haft orsak att ifrågasätta deras berättelse. Vi på redaktionen vet vilka skribenterna är. De är inte anonyma för oss, men har i det här fallet all rätt till källskydd.
Vi är två engagerade kvinnor och mammor i Kumla kommun som under en tid har deltagit aktivt i samhällsdebatten kring kommunens beslut att lägga ner fullt fungerande skolor och förskolor för att skapa stora förskolor och skolor i kommunen istället. Vårt engagemang har tagit sig uttryck genom att vi har begärt ut handlingar från kommunen, ställt frågor, skrivit debattinlägg och använt vår grundlagsskyddade rätt att uttrycka oss i sociala medier. Vi har också blivit inbjudna enskilt till möte med kommunstyrelsens ordförande i stadshuset, vilket vi såg som ett tecken på att våra röster uppmärksammats.
Men istället för öppen dialog och respekt för vårt medborgerliga engagemang, har vi båda nyligen blivit föremål för orosanmälningar – anmälningar som kommit tätt inpå vårt offentliggörande av kritik mot kommunens skolpolitik.
Vi skriver inte detta för att peka ut någon enskild person, utan för att väcka en viktig och större fråga:
Vad händer med demokratin när invånare som engagerar sig börjar uppleva repressalier?
Vi vill vara tydliga – ingen av oss har gjort något annat än att använda våra demokratiska rättigheter. Vi har inte varit hotfulla, vi har inte spridit lögner. Vi har ställt frågor, ifrågasatt politiska beslut och krävt transparens från våra folkvalda. Det är inte bara vår rätt – det är också vår skyldighet som medborgare i ett demokratiskt samhälle.
Att medborgare plötsligt misstänkliggörs eller blir föremål för anmälningar är oroande. Det skickar en farlig signal till andra som funderar på att engagera sig: ”Håll tyst, annars..…”
Vi vill lyfta blicken från oss själva. Det här handlar inte bara om två personer. Det handlar om vilket samhällsklimat vi vill ha i Kumla. Ska vi ha en levande demokrati där invånare känner sig trygga att delta i debatten? Eller ett klimat där kritik bemöts med tystnad, isolering eller misstänkliggörande?
Vi tror på en stark kommun där invånarnas röster värdesätts – även när de skaver. Vi hoppas att denna text blir början på ett samtal om just det.
Det är dags att återupprätta tilliten mellan medborgare och makthavare. Demokratin behöver det. Kumla behöver det.
Det är viktigt att poängtera att skribenterna inte pekar ut enskilda personer, partier, eller andra organisationer. Orosanmälningarna kom som sagt nära inpå offentlig kritik från skribenterna, vilket onekligen är ett sammanträffande. Orosanmälningarna är i båda fallen avskrivna. Socialtjänsten fann ingen grund för oron. I båda fallen kom orosanmälningarna från en anonym privatperson.
Alla har rätt att ge utryck för vilka åsikter man vill, utan att riskera repressalier från någon. De här personerna har dessutom utryckt sig korrekt, inte angripit enskilda personer på ett kränkande sätt och dessutom inte bidragit till att sprida osanna uppgifter. Oavsett hur man ser på sakfrågan har skribenterna bara använt sig av sin rättighet att utrycka sin åsikt.
Jag har själv, flera gånger, utsatts för hot och repressalier kopplat till mitt arbete på Sydnärkenytt, för vad jag skrivit. Det är obehagligt och skapar en psykiskt press och tar både energi och tid. Inte någon, varken privatpersoner, journalister eller för den delen politiker ska behöva vara med om sådant i Sverige. Henrik Östensson/ansvarig utgivare.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
