Wivianne rätar
på ryggen som nunna

– Jag trivs här. När man kommer hit lägger sig ett lugn, jag känner historiens vingslag, säger hon.

– När jag har på mig mina nunnekläder går jag in i en roll, sträcker på mig, får en djupare röst, det kommer på något sätt en värdighet med det, säger hon.

Det var 2003 som Wivianne första gången guidade i ruinen. Då gick hon för första gången in i rollen som Syster Ingeborg.

– Det hela började 2002. Jag arbetade som kultur- och fritidssekreterare på Lekebergs kommun. Vi funderade på hur vi skulle locka turister till kommunen och insåg att Birgittaåret, den Heliga Birgittas 700.-årsjubileum skulle  kunna innebära en efterfrågan på kunskap om Riseberga klosterruin. Heliga Birgitta var vid åtminstone två tillfällen i klostret för att lämna två av sina döttrar i klostrets vård. 

Frivilliga går i kloster

Föreningen Riseberga Rediviva hade grundats 1989 och så småningom tillkom en guidegrupp bestående av ett antal frivilliga historieintresserade personer som ville lära sig mera om Riseberga. Föreningen tog hjälp av expert, Sigurd Paulsson, som kunde det mesta om Riseberga kloster.

– Sedan dess har vi guidat varje sommar. Fyra av de som startade 2002 är fortfarande kvar som guider. Wivianne berättar att det nog blivit  över 100 grupper under åre totaln.

– Ja, i snitt, fem per sommar har jag nog guidat. Vi är ju flera guider som delar på jobbet, allt har varit ideellt arbete.

Några tankar på att bli nunna på riktigt har dock aldrig Wivianne haft.

Wivianne brinner för gymnastik och Riseberga.

Brinner för gymnastik

Wivianne intresse för gymnastik och att leda gymnastikgrupper började tidigt.

– Ja, det har alltid varit min stora passion. Redan i början av 1960-talet ledde jag gymnastikgrupper, då för flickor, i Örebro. Jag bodde där. 

1966 gick flyttlasset till Hasselfors där Wivianne fått jobb, på Hasselfors bruk.

– Då blev det gymnastikgrupper för flickor i Hasselfors.1974 flyttade jag till grannorten, Mullhyttan. Det fanns ingen gymnastikverksamhet där, överhuvudtaget. Så jag engagerade mig i idrottsföreningen och drog igång gymnastikgrupper för barn och vuxna. Jag leder fortfarande gymnastikgrupper. Men målgruppen har åldrats med mig. Nu är det lättgymnastik för lite äldre. Jag kommer förmodligen också att starta grupper med stå- och sittgymnastik, för en äldre målgrupp. 

Jobbade i Hasselfors

Wivianne jobbade 30 år i Hasselfors bruk

– Jag trivdes på jobbet. Jag var VD-sekreterare till den siste bruksdisponenten och skötte även bokföring, men gjorde också den tidning som gick ut till aktieägare och personal. Varierande uppgifter. Men 1996 såldes alla Hasselfors dotterbolag och huvudkontoret stängdes. 

Det var då jag blev rekryterad att ta hand om den nya turistinformationen i Lekebergs kommun. Inom kommunen blev jag kvar fram till pensionen.

Engagemang i bygdeförening

Efter några år engagerade sig Wivianne i den då rätt nystartade Mullhyttans bygdeförening. Det var naturligt. Redan då ordnade nämligen bygdeföreningen tillsammans med idrottsföreningen, där Wivianne redan var engagerad, Mullhyttemarken.

Protest mot postnummerändring

– Föreningen firar 50 i år. Den grundades för att bland annat protestera mot att postnumret och postkontoret i Mullhyttan skulle tas bort. Det fanns en rädsla för att det var början till en utarmning av samhället. Postnumret blev kvar, men inte postkontoret.

Det var lite av en guldålder för hembygdsrörelsen, med massor med aktiviteter.

Förening äger fastigheter

I dag är föreningen lite av en kombination av byalag och bygdeförening. Mullhyttemarken, som fortfarande är ett samarrangemang med idrottsföreningen, är en viktig aktivitet.

– Vi äger också och underhåller flera fastigheter. Bland annat kvarnen och den gamla  ramsågen från 1877. Vi mal exempelvis mjöl av lokalproducerad spannmål och har en massa andra aktiviteter.

Wivianne jobbar också för högtryck med en jubileumsskrift. Bygdeföreningen firar ju 50 år i år. Skriften beräknas komma ut till försäljning till sommaren. 

Spelade i Lekebergsrevyn

Wivianne blev också tidigt aktiv i Lekebergs revysällskap.

– Jag var med på scenen mer förr. Numera ingår jag i den grupp som arbetar med servering. Det är lite lugnare och kräver inte riktigt lika mycket engagemang.

Men så sent som förra året stod hon på scen när Revysällskapets seniorgrupp gav farsen ”Stjärnorna på fortet”, där Wivianne spelade relationskonsulten Marlene Ivarsen.

– Jag tror det var mitt livs roligaste roll, iförd lösögonfransar och nätstrumpor fick jag flirta med publiken, det var riktigt roligt, avslutar Wivianne Högman.

Naturligtvis kommer du kunna träffa henne vid Riseberga, som nunnan Ingeborg, även denna sommar.

Wivianne Högman som syster Ingeborg. Foto: Rolf Johnsson