Susanne Karlsson är ordförande för Sveriges Lärare i Lekeberg och arbetar som lärare på Lekebergsskolan F-6. Foto: Josefine Milton
Vi begriper inte hur vi ska orka om det här är vår verklighet
Under tisdagskvällen hölls en manifestation på torget i Fjugesta. Bakom den stod fackförbundet Sveriges Lärare.
- Om man vill minska brottsligheten i samhället, vilket alla politiska partier vill, så tänker jag att det kanske inte är läge att spara på förskola och skola, säger Susanne Karlsson ordförande för Sveriges Lärare i Lekeberg.
Manifestationen inför kommande budget drog många åhörare till torget i Fjugesta under tisdagskvällen. På plats fanns bland annat lärare från flera skolor i Lekeberg.
– Politiken i Lekeberg har velat spara på skolorna här i Lekeberg under tre år. De tycker inte att de sparar pengar utan de tycker att vi har haft för stor budget. För oss innebär det stora nedskärningar framför allt på Lekebergsskolan 1-6 och vi känner att det här håller inte riktigt. Om det här är den kostnaden vi ska ha så känner vi att det här kommer inte att fungera. Då tycker vi att verksamheten är underfinansierad, fastställer Susanne Karlsson.
Färre pedagoger och större klasser
Under våren lämnades ett brev till kommunens politiker, det var underskrivet av närmare fyrtio personer anställda på Lekebergsskolan. I skrivelsen uttryckte de hur kommande besparingar skulle påverka dem och eleverna. Färre avdelningar på fritids och nedskärningar av personal. Sedan höstterminens början har fyra pedagogtjänster tagits bort och nu är det sjuttiofem till nittio elever per fritidsavdelning.
– Våra farhågor har besannats till stor del, det som fritids känner nu är ju att det är svårt att upprätta trygghet, att alla barn ska känna sig trygga. Det är ju oroväckande, fastställer Susanne
Torget fylldes av åhörare under tisdagskvällens manifestation. Foto: Josefine Milton
Sjukfrånvaro är ett problem
Susanne berättar om hur barn som placeras i olika klasser för att de inte går ihop sedan möts på fritids. Då med färre personal närvarande och de känner inte att de har möjlighet att lösa konflikter som kan uppstå.
Även på låg-, mellan-, och högstadiet har elevantalet per klass ökat, och pedagogerna har svårare att hinna med att stödja och hjälpa eleverna på det sätt som de tidigare gjort. Sjukfrånvaro bland personalen har blivit ett stort problem.
– Vi förstår att det är lågkonjunktur Om man hade tänkt att det här är en övergående grej och det kommer bli bättre då hade man kunnat stå ut mer, men nu får vi höra att det här är budgeten som ska vara och då blir det jobbigare.
Lisa Bergström, Linnea Söderling, Sara Fagerstedt och Ida Björkman arbetar på Hidinge skola där de haft en snäv budget sedan en längre tid tillbaka. Foto: Josefine Milton
Vad hoppas ni kunna uppnå genom manifestationen?
– Vi hoppas att de ska skjuta till lite mer pengar i budgeten. Framför allt för att få fasta vikarier till skolorna. Det är ett stort önskemål för då skulle det bli mycket lättare och lite luft i organisationen, Susanne.
Ordföranden för Sveriges Lärare i Lekeberg berättar även att nio tjänster togs bort under 2023.
– Redan då kände vi att det var katastrof och sedan blev det bara värre, berättar Susanne.
Hon fortsätter:
– Idag är det så att om två personer är sjuka och vi inte får någon vikarie då måste varenda en, gå in på vartenda litet hål som finns, då får man gå in för varandra, vilket gör att man inte hinner planera sin egen undervisning. Om det här är den budget som vi ska leva med, då kommer folk inte att jobba kvar här och fler kommer att bli sjukskrivna. Det är fler som redan är på väg, fastställer Susanne.
Under manifestationen berättar ordföranden för Sveriges Lärare i Lekeberg att på hennes arbetsplats firar de varje gång de kommer till skolan och ser att ingen lärare är sjuk. Men så mycket tårta blir det ändå inte eftersom det bara händer någon gång per år.
Linda Johansson och Amanda Carlman arbetar som lärare på låg- och mellanstadiet på Lekebergsskolan. På tisdagen fanns de på plats för att visa sitt missnöje. Foto: Josefine Milton
Hinner inte gå på toaletten
Linda Johansson är lärare på låg och mellanstadiet på Lekebergsskolan. Hon berättar om hur schemat under en dag ser ut för lärarna i nuläget.
– Det finns ingen sömsmån kvar, alla har det så tajt. Om det till exempel har hänt något under en rast och läraren behöver prata med två elever då blir klassen själv. Det finns ingen att ropa in. samtidigt som en lektion slutar så ska man vara ute och vara rastvakt och då ska man hinna släppa ut en klass också. Man kan inte släppa ut en hel klass på en gång för att det kan bli bråk när det blir trångt i korridoren. Samtidigt som rastvakten slutar så börjar nästa lektion två trappor upp. Då har jag inte hunnit plocka bort min lektion och absolut inte hunnit plocka fram till nästa lektion. Det är supertajt, fastställer Linda.
Hon fortsätter:
– Ett toalettbesök, om man nu hinner få sin trettiominuters rast, det är då man hinner gå och kissa. En del lärare hoppar över att dricka vatten för att de vet att de inte hinner gå på toa för att då skulle de vara tvungna att lämna sin klass.
Om manifestationen kommer leda till något är hon osäker på men hoppet finns där, även om de inte tidigare har känt sig lyssnade på av politikerna.
